En allt mer populär idé är att när det uppstår konflikt mellan två raser så är det bara minoriteten som kan vara offer. Idén är knappast begränsad till den senaste tidens kravaller i USA. Sådana tankesätt uppstår ofta i andra sammanhang.

Brittiska kvinnor, till exempel, inklusive våldtäktsoffer som riktat uppmärksamhet mot ”asiatiska” (pakistanska och sydasiatiska) sexgroominggäng, attackeras också av det ”upplysta” etablissemanget.

Tidigare denna månad i Storbritannien anklagades Sarah Champion, Laborpolitiker och parlamentsledamot för Rotherham (epicentrum för sexgrooming), för att ”elda på det rasistiska hatet” och ”agera som en nyfascistisk mördare”. Hennes brott? Hon hade vågat påstå att ”Storbritannien har ett problem med brittisk-pakistanska män som våldtar och utnyttjar vita flickor”.

Samma element anklagade Champion för att vara en ”mördare” stämpladeockså Storbritanniens antiextremismprogram, Prevent, som ”byggt på en grund av islamofobi och rasism”.

Några veckor tidigare dök en artikel upp med titeln ”I was raped by Rotherham grooming gang—now I still face racist abuse online”. I den avslöjade en brittisk kvinna (alias: ”Ella”) att hennes muslimska våldtäktsmän kallade henne för ”en vit hora, en vit b***h”, under de över 100 gångerna hon blivit våldtagen i sin ungdom av det pakistanska groominggänget.

”Vi måste förstå ras- och religionsbaserade brott om vi ska kunna förhindra dem och skydda folk från dem, och om vi ska kunna väcka åtal på ett korrekt sätt”, sa hon i en intervju från den senaste tiden.

”Förebyggande, skydd och åtal – allt detta hindras eftersom vi inte lyckas adressera de religiösa och rasistiska aspekterna i gänggrooming ordentligt … Det säger till dem att det är okej att hata vita människor.”

Ellas försök att understryka de ”religiösa och rasistiska aspekterna” av hennes och många andra flickors liknande våldtäkter ledde bara till ”en massa smädelse från vänsterextremister, och radikala feministiska akademiker”, sahon. Sådana grupper ”går in på internet och försöker gå emot alla som de anser vara nazister, rasister, fascister eller vit makt-anhängare”.

”De bryr sig inte om rasism mot vita, för de verkar tro att det inte existerar. De har försökt få omkull mig och de har kritiserat mig om och om igen och detta har pågått i flera månader. De har försökt tysta ner mig … Jag har aldrig upplevt ett sådant hat på internet i hela mitt liv. De anklagar mig för att ’vara en förespråkare för vita pedofiler’ och vara en ’ondskefull demonisk enhet'”.

Att lägga skulden – eller åtminstone ansvaret – på offret är inte begränsat till Storbritannien. Enligt en rapport från den 9 augusti ”i den svenska staden Uppsala … blev fyra kvinnor våldtagna under lika många dagar.” Även om polisen avstod från att utfärda beskrivningar av våldtäktsmännen – vilket ofta är ett säkert tecken på deras ursprung – så kom det varningar till kvinnor om att de skulle ”tänka på hur de uppför sig”, ”tänka efter före” och avstå från att ”gå ut ensam”.

Råd mot alkohol, droger och vårdslöst beteende skulle vara mer tilltalande om det inte gavs under tvång.

Efter att folkhoper av muslimska migranter antastade så många som tusen kvinnor på nyårsafton 2016 i Köln, Tyskland, uppmanade stadens borgmästare, Henriette Reker, kvinnor att ”vara bättre förberedda, särskilt med tanke på den stundande Kölnkarnevalen. För detta ändamål kommer vi att publicera riktlinjer på internet som dessa unga kvinnor kan läsa igenom för att förbereda sig.”

I Österrike, efter att en 20-årig kvinna som väntat på en busshållplats i Wien blivit attackerad, misshandlad och rånad av fyra muslimska män – inklusive en som ”började med att dra sin hand genom mitt hår och gjorde det uppenbart att det knappt fanns några blonda kvinnor med hans kulturella bakgrund” – så svarade polisen med att säga till offret att färga sitt hår.

”Först blev jag rädd, men nu är jag mer arg än något annat. Efter attacken sa de till mig att kvinnor inte borde vara ensamma på gatorna efter klockan 20. Och de gav mig andra råd, som att jag borde färga mitt hår mörkt och inte klä mig så provokativt. Indirekt betyder det att det som hände delvis var mitt fel. Det är en enorm förolämpning.”

I Norge insisterar Unni Wikan, en kvinnlig professor i social antropologi vid Oslo universitet att ”norska kvinnor måste ta på sig sin del av ansvaret för dessa våldtäkter”, eftersom muslimska män ansåg att de klädde sig provokativt. Så mycket betydde den feministiska agendan om att kvinnor är fria att klä sig som de vill – och ve den man som misstolkar det, såvida han inte kommer från en ras- eller religionsbaserad minoritetsgrupp.

Professor Wikans slutsats var inte att muslimska män som lever i Väst måste anpassa sig efter västerländska normer, utan den exakta motsatsen: ”Norska kvinnor måste inse att vi lever i ett multikulturellt samhälle och anpassa sig efter det.”

Till och med när det gäller våldtäkt, om offret är vit och våldtäktsmannen inte är det så är hon inget offer överhuvudtaget; ännu värre, hon är en ”rasist” och en ”hatare” som om något förtjänar det hon fick och mer därtill. ”Skyll på offret” är tillbaka med råge och sprider sig över hela västvärlden.

Raymond Ibrahim, författare av den nya boken Sword and Scimitar, Fourteen Centuries of War between Islam and the West, är Distinguished Senior Fellow vid Gatestone Institute, Shillman Fellow vid David Horowitz Freedom Center, och Judith Rosen Friedman Fellow vid Middle East Forum.

• De palestinska kristnas undertryckta svåra situation, 2019-06-16
• Folkmord på kristna når ”alarmerande skede”, 2019-05-30
• Storbritannien: Radikala muslimer välkomna, förföljda kristna undanbedes, 2019-04-20
• Europeiska kyrkor: Vandaliserade, besudlade med avföring och satta i brand ”varje dag”, 2019-04-15
• Filippinerna: Kristna slaktade, kyrkor bombade, 2019-02-17