Från protesterna mot Sians demonstration i Oslo lørdag 29. august. Foto: Document. 

Förra helgen hotades myndigheterna. Deras skräckscenario blev verklighet: ”Någon” ställde upp i centrala Bergen och sa att Muhammad var en falsk profet. Det utlöste en attack från motdemonstranterna.

Lördag var det Oslos tur. Polisen förväntade sig också problem här. Medias sympati är på muslimernas sida. I praktiken vill norska medier inte ha föreställningar som förolämpar muslimer, och de tenderar att ge muslimer rätten att definiera vad som förolämpar.

I Danmark har Rasmus Paludan och partiet Stram Kurs gjort provokationer i ett invandringstätt område till sin specialitet. Varje gång muslimer reagerar med våld faller deras aktier och Paludans stiger.

Myndigheterna har inte helt förstått martyrskapets kraft. De verkar visa stor förståelse för muslimska martyrer, men inte när norrmän och danskar sätter sig i en position där de riskerar sina liv för en sak. Lars Thorsen gjorde det förra helgen. Alla kunde se att det var allvarligt. Rädslan för döden hördes i rösten på SIANs video.

Människor som är villiga att gå hela vägen är svåra att stoppa. Men det är först när danskar och norrmän är villiga att offra sina liv som myndigheterna reagerar.

Den här veckan kom förbudet mot att SIAN får demonstrera i ”bostadsområden” som Mortensrud, Furuset och Stovner. SIAN har besökt dessa områden där många muslimer bor. Paludan gör detsamma.

Myndigheterna vill inte ha några problem och förbjuder nu sådana möten. Men de tänker bara ad hoc, dvs de improviserar. De vill inte ha problem. Muslimer måste släppa provokatörer. Betyder det att det här är deras områden? Är det inte följden av detta förbud?

Vi har sett i Danmark att muslimer uppfattar områdena som deras. Men det är inte bara Paludan. Detta gäller även polisen.

Muslimer vill ha territoriell kontroll. Vi ser samma mönster i västeuropeiska länder där muslimer bor nära varandra,

De norska myndigheterna kommer inte att prata om det. Danskarna har visat större vilja att låta Paludan använda sig av församlingsfriheten och yttrandefriheten. Det är helt obegripligt för muslimer. De anser att det är deras lagar som ska gälla i deras områden.

Är det därför så att SIAN och Paludan – trots sina provocerande metoder och språk – avslöjar en konflikt som finns där oavsett om det finns någon Paludan eller Thorsen?

Media och politiker vill att vi ska tro att det är dessa två som skapar konflikten. Det kommer med dem. Utan dem skulle det inte finnas någon konflikt.

Men det går upp för människor att detta är en lögn. Det är därför människor är ambivalenta med Stram Kurs och SIAN: Människor gillar inte stilen och metoderna, men de ser att det de utlöser och tar fram är något mycket värre.

De ser det för att de får det demonstrerat på så många andra sätt. De förstår att det finns en koppling mellan våldet mot inkräktare och det faktum att fler och fler danskar, svenskar och norrmän utsätts för dominansvåld från muslimer. Våld ökar i intensitet och omfattning.

Det händer utan några reaktioner från muslimska samhällen. Det finns inga parader genom gatorna med krav på ”Hjälp oss att stoppa det våld som våra unga män använder mot dig”. Om det hade förekommit en sådan bön skulle majoritetsbefolkningens attityd ha varit helt annorlunda. Sedan tog de en utsträckt hand. Men det finns ingen sådan reaktion på det civila samhällets vägnar. Det är bara en reaktion när profeten är förolämpad. Sedan marscherar de.

De har gjort detta sedan ”Satanic Verses” och fatwaen mot Rushdie 1989 och karikatyrerna i Jyllands-Posten 2005.

Muslimer har inte blivit mer toleranta under dessa år. Det har blivit fler av dem, och de känner att de har rätt att kräva. Om de inte respekteras på sina egna villkor använder de våld.

Människor frågar sig själva: Vem gav dem denna rätt?

Myndigheterna förstår inte att de nu delar våldets monopol med muslimerna. Islam tolererar inte kränkningar. Genom att böja sig för detta krav och kalla det respekt har myndigheterna gett efter för våld. De kallar det ”respekt”, men respekt som bygger på våld vänder upp och ned på ord.

Myndigheterna har därför gjort eftergifter som är av principiell karaktär och som är mycket svåra att återkalla.

Det är lättare att sätta restriktioner på anti-islamisternas handlingsrum. De kan demonstrera på tomma platser, så att ingen blir provocerad.

Det är också precis innan folk upptäcker andra förbindelser: I Göteborg har Ali Khan-nätverket satt upp spärrar mot Angered-distriktet. De vill ha kontroll över vem som kommer in. De är i konflikt med Backag-gänget. Det handlar om pengar och territorium. Ett stort antal gängledare träffades denna vecka för ”förhandlingar” på Stordalens hotell i stadens centrum.

De klanbaserade gängen tar över den territoriella kontrollen som skapats av befolkningsutbytet. Svensk polis varnade den här veckan: Det finns 5 000 män i kriminella nätverk som inte har några problem att döda människor. Med andra ord är det en väpnad armé.

För det första har myndigheterna avstått det civila samhället till muslimer, som kan anta sina egna lagar. De verkställs med våld. Vi vet det. De klanbaserade kriminella nätverken bygger på denna avsägelse.

Hur tänker myndigheterna få tillbaka kontrollen? De vägrar att se kärnan i problemet: konflikten mellan en förmodern religion som inte erkänner att man i ett civilt samhälle måste dela och respektera varandra. Islam vill ha hela kakan. Då kommer det att finnas ”fred”.

Men kall inte det respekt. Kalla det med sitt riktiga namn: kapitulera.