Bildtext: Sian-ledaren Lars Thorsen efter överfallet. Skärmdump från video.

Slaget i Bergen: Medan jag skriver detta bevakar 40 kravallutrustade poliser polisstationen i Bergen. Rasande muslimer har angripit en laglig demonstration, forcerat avspärrningarna och misshandlat talaren.

Polisens kommentar: – Det var som förväntat.

Att vänsterns våldsromantiker allierar sig med invandrare från våldsamma kulturer har vi sett förr under Sian:s (Stoppa Islamiseringen Av Norge) demonstrationer. Som vanligt är det inte heller svårt att se var medias sympatier återfinns. Men polisens reaktion är skandalös. 

”Ungdomar” provocerades av Sian-ledaren Lars Thorsens uttalanden om Mohammed:

– Allt fler kom för att demonstrera mot Sian, och de blev kraftfullt provocerade när talaren påstod att Muhammed var en falsk profet. Då attackerade de honom. Han blev nedslagen och började att blöda från ansiktet, berättar ett ögonvittne till den norska tidningen Verldens Gang (VG).

Tidningen Bergens Tidende (BT) intervjuade Polisens insatsledare, Per Algrøy.

– Blev det värre än ni förväntat er?

– Vi hade förväntat oss både demonstrationen och motdemonstrationen, så det var väl som förväntat, säger Algrøy.

Polisen i Bergen misslyckades inte bara kapitalt med att upprätthålla lag och ordning i Bergen idag – BT kallar händelsen för ”ett fullständigt kaos” – efteråt gör de saken värre genom att påstå att det som hände var ”som förväntat”.

Ska vi tolka det som att Polisen menar att de inte klarar av att hantera en grupp rasande muslimer?

Senare riktades gruppens ilska mot poliserna.

BT talade med åtta ungdomar och frågade dem varför de befann sig utanför polishuset. De förklarade att Polisen hade beskyddat Sian när de kränkt deras religion, samtidigt som poliser hade använt pepparspray mot ungdomar.

De var kränkta. Sian hade kränkt deras religion, och Polisen hade beskyddat Sian! Polisen skulle ha skyddat ”ungdomarna”, men istället hade de använt tårgas mot dem!

Vi har hört det förr. Tidigare i veckan var jag i tingsrätten i Nord-Gudbrandsdal och fick höra en annan kränkt muslim försvara sig:

– Jag bestämde mig för att tända på bägge [kyrkorna]. Jag tänkte att koranen hade blivit kränkt, så jag måste tända på kyrkorna.

Kränkningar och hämnd var det genomgående temat under kyrkbrands-rättegången mot somaliern ”Abdul”. Han återkom ständigt till hur han upplevt sig kränkt som muslim efter koranbränningen i Kristiansand – som för övrigt utfördes av samme Lars Thorsen som blev nedslagen i Bergen idag.

– Jag blev väldigt, väldigt arg. Jag måste tända på kyrkorna eftersom koranen hade blivit kränkt.

Mönstret är tydligt: Muslimer som känner sig kränkta i religionens namn, handlar i helig vrede. I blint raseri. Inte på så sätt att det är en slump vem eller vad raseriet riktar sig emot, det finns definitivt en tanke bakom det, men det är utan spärrar.

Handlingarna sker inte heller i ögonblickets ingivelse. Abdul hade gott om tid att tänka efter, hemma i sin lägenhet i Dombås.

Från det att han bestämde sig för att tända på kyrkorna i Dombås och Sel, tills dess han faktiskt tände på den första, hann det gå två månader. Därefter hade han tid att tänka efter igen, men han valde ändå att tända på kyrkan i Sel en månad senare.

Reaktionerna och lidandet han orsakade sina grannar i Dombås tänkte han inte på, sa han i tingsrätten. Han hade inte ägnat det en tanke:

– Funderade du på hur folk skulle känna det när kyrkorna blev nedbrända, frågade åklagaren Lars Rune Ringvik.

– Nej.

När profeten kränks uppstår närmast ett undantagstillstånd där det inte är nödvändigt (eller ens möjligt?) att behärska sig.

Kan man på samma sätt föreställa sig en kristen norrman som tänder på en moské som hämnd för att en muslim eldat upp en bibel? Eller en samling kristna som attackerar en laglig, muslimsk demonstration och misshandlar talaren eftersom han kränkt Jesus?

De unga muslimerna i Bergen hävdade att de agerade i enlighet med sin religion, att de försvarade den. Att de agerade rättfärdigt.

Då är det knappast överraskande att de är chockerade och indignerade över att poliserna beskyddar Sians lagstadgade rätt att kränka och begå blasfemi.

Polisen skulle försvara yttrandefriheten i Bergen idag. Det var i alla fall deras uppdrag.

Muslimernas rasande och delvis våldsamma uppträdande är förkastligt, och det som gör saken än värre är muslimernas förvåning över att Polisen försökte att beskydda yttrandefriheten. Det avslöjar en grundläggande brist på förståelse för vilket slags land man befinner sig i.

Ungdomarna som uttalade sig i BT befinner sig ju i Norge, i alla fall rent fysiskt. Slaget i Bergen borde få varningsklockor – nej, kyrkklockor! – att ringa på redaktioner och regeringskontor i Oslo.   

Frågan är bara om de är villiga att lyssna.