Chez Joe Goldenberg var en institution i Paris. Hit sökte sig amerikaner på besök. Joe Goldenberg blev tvungen att stänga 2006 och dog 2014. Läs: Chez Jo Goldenberg restaurangattack. Foto: Wikimedia commons.

Oslo tingsrätt öppnade under fredagen för möjligheten att palestiniern Walid Abdulrahman Abou Zayed kan utlämnas till Frankrike för angreppet mot den judiska restaurangen Jo Goldenberg i Paris 1982. Sex människor mördades och 22 sårades. Det var det dödligaste angreppet mot ett judiskt mål i Frankrike sedan andra världskriget.

NTB (Norges motsvarighet till TT) anonymiserar mannen och omtalar honom som ”norrman” och ”från Skien”. Det är en politisk markering. Palestinier är inte norrmän, men norska myndigheter har valt att ge honom norskt medborgarskap. Då blir han norsk medborgare. Visste de vem de gav det till?

När vi känner till identiteten, är det för att det står på Wikipedia. Angreppet mot Goldenberg-restaurangen var och är stort. Även om norska medier föredrar att glömma det som drabbar judiska mål.

Although the Abu Nidal Organization had long been suspected,^[6][7]suspects from the group were only definitively identified, 32 years after the attacks, in evidence given by two former Abu Nidal members granted anonymity by French judges.^[8]

In March 2015, French authorities said that an international arrest warranthad been issued in connection with the case for three men who belonged to the organization. The suspects were identified as living in Norway, Jordan and Ramallah in the Palestinian territories.^[9] Walid Abdulrahman Abou Zayed, 56, who has become a Norwegian citizen,^[10] and Mahmoud Khader Abed, 59, living in Ramallah are still being sought.^[8] Walid Abdulrahman Abou Zayed was arrested by the Norwegian Police Security Service on the 9th of September 2020.^[11]

Vem är det vi skyddar?

Norge som hemland för en namngiven palestinsk terrorist står på Wikipedia, men inte i Norsk Telegrambyrå. Här omtalas han som ”mannen”.

Skulle det skada palestiniernas sak om norska medier indentifierade en terrorist som har varit med om att mörda sex restauranggäster och såra 22?

Står palestiniernas sak över norsk säkerhet? Det här är inte det första fallet där terrorister visar sig gömma sig i Norge, jämför med Krekars medhjälpare och den irakiske ingenjören i Aker.

Förhistoria

Walid Abdulrahman Abou Zayed kom till Norge med familj 1991. Norges roll som fredsmäklare och som palestinavänligt gjorde också så att terrorister såg på Norge som en trygg hamn. En annan palestinsk terrorist, Sohaila Andrawes, kom till Norge för att bli sona färdigt sitt straff 1997. Andrawes behandlades väl av norska myndigheter. Hon hade dålig hälsa. Men de fäste sig inte vid att Andrawes fick ett tilläggsstraff på flera månader för att ha vägrat att vittna mot RAF-terroristen Monica Haas. Blodsbandet mellan terrorister är starkare än deras pliktkänsla gentemot myndigheterna, även när de sitter bakom murarna.

Förtjänade Andrawes att komma till Norge? Förtjänade Norge att norska politiker och myndigheter behandlade Andrawes som offer och hjältinna?

Osloavtalets hemland skulle visa förståelse, också för terrorister.

Trygg hamn

Därför var det naturligt att en Abu Nidal-terrorist sökte sig till Norge för att komma undan fransk polis. 

Han flyttade till Norge med fru och barn 1991 och blev enligt beslut norsk medborgare sex år senare. Fransk åtalsmyndighet anser att han deltog i ett terrorangrepp i Paris 1982 riktat mot en judisk restaurang. Sex personer mördades och 22 skadades i angreppet.

Någonting har hänt

Att norska myndigheter fyrtio år senare vill lämna ut honom, vittnar om att någonting har hänt. Synen på terror och också palestinsk terror har ändrats. Det har självklart att göra med att islamistisk terror har blivit ett hot mot hela Europa. Alla säkerhetsanordningarna i Oslo är till för någonting.

Franska myndigheter ville klara upp angreppet, som var ruttet och uselt: att angripa en judisk restaurang mitt i Paris, ett mjukt mål, är ett angrepp mot Frankrikes judar. Någon hos polisen och åtalsmyndigheten ville att de skyldiga inte skulle komma undan.

Norska journalister är inte uppdaterade

Men den insikten har inte norska medier. Norska journalister har inte tagit till sig att Norges syn på terror har ändrats, och att det måste leda till en omvärdering av palestinsk terror.

Abu Nidal var en utbrytargrupp från PLO, och likviderade både palestinier och israeler. Abu Nidal låg bakom några av de värsta angreppen mot civila mål i Europa. Israelerna svarade med att ta ut deras medlemmar med bomber och likvideringar. Det är den verkligheten som Israel lever i: försvara dig eller bli mördad.

Identifiering

Norska journalister svärmade för palestiniernas sak, och var villiga att också ursäkta terror. Den sympatin har överförts till den stora muslimska kolonin som Norge har fått. NTB kallar palestiniern ”norrman” i titeln.

Terroråtalad norrman kan lämnas ut till Frankrike

Detta är vilseledande. Mannen är inte norrman, men norsk medborgare. Vad NTB anbelangar är han ”från Skien”. 

[citat på norska, svensk översättning: Den 61 år gamle mannen från Skien, som har palestinsk bakgrund, blev av Oslo tingsrätt häktad i fyra veckor 10 september. Han greps i Skien av Politiets sikkerhetstjeneste (PST) (Norges motsvarighet till SÄPO) dagen innan.]

Tonen i artikeln tyder på att NTB tycker att det här är gamla saker som borde få ha legat i fred. Ingressen öppnar med:

[citat på norska, svensk översättning: Oslo tingsrätt har kommit fram till att en 61 år gammal norsk medborgare kan utlämnas till Frankrike i samband med en terrorsak i Paris för snart 40 år sedan.]

Inte längre en trygg hamn?

Fokus borde ha varit på att Norge nu företar sig ett linjeskifte, från att vara en trygg hamn för palestinska terrorister till att utlämna dem.

Palestinska myndigheter har givetvis vetat att terroristen bodde i Norge. Norge har inkasserat goodwill för att ha låtit honom stanna där. Det är en se-mellan-fingrarna-politik som många västeuropeiska regeringar har praktiserat. 

Det gick så långt så att stater som Tyskland och Frankrike ingick avtal med palestinierna: om ni inte mördar på fransk mark, så kan ni operera härifrån. Abu Nidal respekterade inga sådana avtal. Han bodde hos Saddam Hussein i Bagdad.

Medborgarskap till terrorist

Norska myndigheter har givetvis också vetat vem som bodde i Skien, och vem de gav norskt medborgarskap till. I alla fall efteråt. Därmed visste och visade norska myndigheter att de gav honom skydd. Det är väl värt att tänka på. Andra stater ser vad Norge gör.

Han kunde ha likviderats av israelerna, men var kanske inte värd bråket. Norge har ännu inte uppjusterat sitt mentala försvar till israelisk nivå. De lever ännu i skuggan av Lillehammer-mordet, då Mossad tog fel och mördade en marockansk kypare, och inte hjärnan bakom OS-massakern i München.

Norsk press visade ingen förståelse för Israels hämnd. Under tiden utsattes William Nygaard för mordförsök.

En erfaren kollega på utrikesavdelningen vid NTB slog fast att det bara var en främmande makt som hade mördat i Norge: Israel. Jag hade orsak att påminna honom om attentatet mot Nygaard, även om han överlevde. Kollegan blev generad.

Norsk polis och norska myndigheter ville inte reda ut vem som beordrade mordet av Nygaard.

En ny situation, terron har blivit ”hemgjord”

I dag har målen för ett attentat blivit fler och kommit närmare. I dag kan islamkritiker bli mördade av norska muslimer, födda och uppvuxna i Norge. 

Det är en nästan outhärdlig tanke för norska myndigheter, och jag tror inte att de vet hur de hade hanterat situationen.

De lever fyrtio år på efterskott, och har åtminstone kommit fram till att palestinska terrorister inte förtjänar asyl och medborgarskap i Norge.

Men norska journalister har problem att ta till sig till och med det.

Sopar det under mattan

NTB använder ordet ”anser” på ett sätt som gör att det finns utrymme för tvivel.

[citat på norska, svensk översättning: Den franska åtalsmyndigheten anser att han deltog i ett terrorangrepp i Paris 1982, riktat mot en judisk restaurang. Sex personer mördades och 22 skades under angreppet. 

Angreppet knyts till den nu upphörda militanta palestinska Abu Nidal-organisationen (ANO), som fransk polis anser att norrmannen var en del av.]

Användandet av ordet ”militant” är kamouflerande i samband med Abu Nidal. Journalister kan försvaga kraften i ett fall vid användandet av ord som ”anser”, ”skall ha” och ”anges”. Det är ord som skall användas där det finns utrymme för tvivel. Det finns det inte när den franska åtalsmyndigheten återkommer efter fyrtio år för att ställa en man inför rätta för det som var en fruktansvärd handling.

Ingen fruktan närvarar i NTB:s artikel.

Norge sätts på prov

Men det som är spännande i den, är också begravt: frågan om norska myndigheter är mer lojala gentemot EU än den palestinska saken.

Frankrike bad om utlämnande av mannen 2015, men då fick de avslag. Sedan dess har Norge undertecknat det europeiska arresteringsordersamarbetet, som är ett utbyggande av Europol och Schengen-samarbetet. Landet skall ha en gränslös arrestorder och utlämning för att få systemet att fungera.

2015 kunde Norge visa att medverkan till terrorangreppet var preskriberat enligt norsk lag. Nu är det fransk lag som gäller, och om Norge skall följa reglerna, så måste rättsväsendet böja sig. 

[citat på norska, svensk översättning: Den nya anklagelsen skall vara identisk med den gamla, men franska myndigheter hoppas att mannen kan utlämnas eftersom Norge i fjol ratifierade ett avtal med EU om arrestordrer. 

Mannen kommer att motsätta sig utlämning, understryker hans advokat.

• Vi kan inte se att villkoren för begärandet är uppfyllt, men om han skall utlämnas är en helt annan sak. Då är det andra moment man skall se på, säger Ole Martin Meland]

En rättspolitisk fråga

Ja, just det. Politiska moment.

Fallet går nu till Norges riksåklagare. Det kan bara få ett utfall om Norge skall vara en ansvarig partner. Det har alltså politiska implikationer: Norge måste låta hänsynet till europeisk säkerhet väga tyngre än vänskapen med palestinierna.

För det är så att det palestinska självstyret som Norge står som fadder till, inte har sagt upp stödet till terrorister, och fortsätter att hedra dem med pensioner till efterlevande och uppkallande av skolor, torg och gator och förhärligande av martyrer i undervisningen.

Palestinierna har betalat ett högt pris för detta förhärligande av terror. Det är en av orsakerna till att de inte har fått eller lyckats etablera en egen stat.

När skall det officiella Norge vakna och erkänna att frukterna av den palestinska vänskapen har blivit bittra?

Det måste vara tankeväckande att när tre terrorister bakom ett känt terrorangrepp identifieras, så bor två i Mellanöstern och en i Norge.