Samtidigt som rättegången inleds mot Kouachi-brödernas medbrottslingar i terrorattacken mot veckotidningen Charlie Hebdo i Paris den 7 januari 2015, publicerar den satiriska veckotidningen återigen Jyllands-Postens Muhammad-karikatyrer från 2005.

Charlie Hebdo kommer att signalera att de aldrig kommer att ge efter för islams dödliga totalitarism, men hur många andra visar samma ståndaktighet?

Den retoriska frågan kommer från Richard Malka, Charlie Hebdos advokat sedan 1994, som i mitten av augusti intervjuade Le Point.

Fem år efter attacken där tolv personer lämnades döda i redaktionsrummen ser Malka dyster på situationen: islamisterna vann, säger han.

Det är inte lätt att motsäga Malka på den punkten, inte minst med tanke på att han inte kan röra sig så fritt som islamisterna gör:

Le Point: Är du fortfarande under polisskydd?

Richard Malka: Ja, det är jag. Det hela började den 8 januari 2015, och sedan dess har jag inte haft fred.

Advokaten har nästan gjort det till ett sätt att leva för att representera människor som har att göra med islam, vare sig det är tonårsflickan Mila, som förra vintern hotades med döden efter att ha nämnt islam i ofattlighet efter att ha stött på en vulgär och introvert muslim. i sociala medier eller en ung kvinna som inte fick gå ombord på en buss som tillhör det kommunala transportföretaget eftersom hon hade på sig en kort kjol.

Om du analyserar detta coolt, inser du hur absurt det är, påpekar Malka. Men alla har väntat på det.

Det var också det de letade efter: att skapa en ny normalitet och framkalla tystnad och rädsla med tanke på konsekvenserna av brist på vördnad.

Terroristerna dödades, och brottmål är mot deras medbrottslingar, men Malka ser ingen större principiell skillnad mellan dem.

Och om Kouachi-bröderna hade varit på bänken, skulle det inte ha ökat mitt intresse för ärendet. De är bara vapen. De är lika viktiga som Kalashnikovs.

Vad som behövs är att förstå de processer som gör människor till dödsmaskiner, fortsätter advokaten.

Vem var det som beväpnade Kouachi-bröderna, en Coulibaly eller en Merah intellektuelt, som fick dom at brände efter att döda fem år gamla barn? Jag är intresserad av hjärntvättningen som äger rum före angreppet.

Det onda måste bekämpas politiskt och ideologiskt, hävdar Malka.

Det som utlöser brottet är önskan att förbjuda kritik av Gud, det vill säga yttrandefrihet, det vill säga frihet i allmänhet.

Det som har givit drivkraft för denna önskan är ett intellektuellt svek, menar Malka: Hela vänstern applåderade Charlie Hebdo när karikatyrerna träffade katoliker, men inställningen var diametralt motsatt när islam drabbades. Detta var en minoritetsreligion! Media, akademiker och intellektuella slutade ta Charlie Hebdos sida.

Högern hade också sin del av ansvaret.

Fördömandena kom från alla håll. Jacques Chirac fördömde ”provokationerna som är lämpliga för farlig agitation av humörerna”. Hans premiärminister Dominique de Villepin krävde ”respekt och att undvika att skada religiösa övertygelser i onödan.”

Malka känner en djup ilska mot dem som har förrått sakens frihet genom feghet, blindhet, social status eller politisk opportunism. Resultatet är att ingen vågar utmana islam längre.

I vilken pjäs, i vilken film, i vilken vågar någon kritisera islam?

Vem har gjort det i fem år på dessa kanter? Houellebecq …

”Underkastelse” kom ut samma dag som terrorattacken. Så var det förut. Det är uppenbart att islamisterna har vunnit …
Advokaten tycker inte att segern är permanent:

Jag går in i min variant av Pascals satsning: Folkets längtan efter att leva fritt hamnar alltid med att vinna.

Men hittills är det censuren som gäller, och det är inte begränsat till islam, det blomstrar också på platser där det absolut inte hör hemma:

Situationen är mycket värre nu än för fem år sedan. En månad går aldrig utan att någon hindras från att prata vid franska universitet.

”Talibanlärlingar” är det ord som Malka använder om de vänsterstudentorganisationerna, eftersom han säger att situationen är lika tröstlös i USA och Storbritannien. Men detta är inte majoritetsuppfattningar, säger han. Det faktum att en stor majoritet av medborgarna aldrig hörs är ett demokratiskt problem, avslutar Malka.

På det hela taget har det demokratiska systemet fått flera gemensamma drag med islam, och detta gäller även vårt eget land. Människor som inte ens är muslimer blir islamiska i huvudet. Det är kanske det sorgligaste av alla.