Alla totalitära system har fokuserat på barnen. Det händer i våra samhällen utan att medierna vill skriva om det. Kommunerna vill inte heller säga någonting om det. Normstormerne (normstormarna) får 7,3 miljoner av Köpenhamns kommun och skall nu utvidga undervisningen till att också omfatta tidigare klasser.

Någonting händer i och med våra samhällen som är så förfärligt att man blir sjuk i hjärtat av att tänka på det. Nej, jag menar inte covid.

Torsdag 24 september försökte en 11 år gammal pojke hänga sig på Lindehøjskolen i Herlev, inte långt från Köpenhamn. Han hade blivit mobbad en lång tid, och kom till en punkt där han inte orkade mer. Han gjorde det inte ensam.

Medan resten av eleverna gick tillbaka till skolan, följde en liten grupp efter pojken mot backen. De stod i ring runt honom. Några, för att de var bekymrade. En del hejade på hans makabra förehavande. En sade att nu var det dags för popcorn, som om de var på väg till biografen.

Emil lindade ett rep från en gunga eller ett hopprep om sin hals – exakt vad han använde, är oklart. Vad som dock är säkert är att några elever tillkallade hjälp, varefter två vuxna kom och hjälpte Emil. Efteråt kontaktade skolan Emils föräldrar, som snabbt kom till platsen.

En pojke, som var vittne till episoden, har berättat för sin mor, att man efteråt kunde se de röda märkena från repet på Emils hals.

11-årig ville tage livet af sig selv i skolen 200 foraeldre i oprør mod ledelse, der ikke har reageret mod ”mobbekultur”

Föräldrarna har en lång tid försökt slå larm om våldet och mobbningskulturen på skolan. Men de möter en mur. Det finns ingen vilja att ta tag i problemen. Skolledningen vill inte göra någonting åt mobbarna och deras föräldrar. Om föräldrar klagar över grova våldsepisoder, så flyttar skolan på eleven. Det var bakgrunden till att 11-åringen hade det så dåligt. Han hade slagit sig till ro i en ny skolklass då han blev flyttad på nytt, där mobbarna såg att han var ett perfekt offer.

Det är inte första gången som tidningarna skriver om Lindehøjskolen. Så sent som november 2019 skrev Berlingske en skakande artikel om ”Rebecca”, som mobbades i skolan för att hon hade israelisk far. Hakkors ristades in i hennes skolbänk. Av det detaljerade reportaget framgick det att eleverna var muslimska barn. Även i det fallet var ledningens reaktion att två sina händer. Fel gärningsperson, fel offer. Ingenting att göra. Låtsas som det regnar.

Allt kommunledningen, skolstyrelsen och skolledaren säger, är ”dialog”. Dialogkulturen är som kommunismen: man bryr sig väldigt mycket om människorna – på pappret, den ideella människan, men när man möter en konkret människa, i det här fallet ett litet barn, så vänder man honom eller henne ryggen, om det inte stämmer med idealen. En dansk pojke är inte det rätta exemplet, det som stämmer med idealet.

Man vägrar att se och förhålla sig till konsekvenserna av sina egna handlingar. Varför? För att ideologin är viktigare. Man offrar barnen och familjers trygghet och trivsel på ideologins altare.

Det har inte blivit bättre, det har blivit mycket värre. Den kritiska rasteorin som har utvecklats i USA, trivs utmärkt i Sverige. Där har den varit länge. Sverige är ett föregångsland. Nu visar det sig att den också lärs ut i Köpenhamn och Århus, men kommunerna vill inte säga någonting offentligt.

Det här är ett scenario som kunde vara hämtat direkt från Kjell Skartveits bok ”Normløst”:

Medans politiker önskar att titta närmare på kyrkligt konservativt sexualundervisningsmaterial, så flyger en annan aktör – med en helt annan värdegrund – på området under radarn. Sedan 2012 har projektet Normstormerne erbjudit undervisning på skolor i Köbenhamns och Århus’ kommuner. Undervisning om hur normer för bland annat kön och sexualitet kan vara skadliga.

Vi tror att totalitära stater är stöveltramp och fanor. Nej, det är lagar och paragrafer. Den som vill förvandla moderna samhällen, vet att regler och föreskrifter är nyckeln till att styra människors beteende.

Det speciella med dagens revolution är den sker inom staten. Politiker och ämbetsmän har släppt fram extremister, och låter dem förändra samhället till någonting helt annat, någonting som de vet strider mot folks önskemål.

Kristeligt Dagblad har bett om insyn i undervisningsmaterialet. Men de har fått avslag. Normstormerne är rädda att det kan påföra dem ekonomisk skada. Det är givetvis trams. De är rädda för att det kan leda till offentlig uppståndelse om föräldrarna får veta, vad deras barn blir utsatta för.

Det offentliga kan alltså utsätta barn för normupplösning för föräldrarnas pengar, utan att föräldrarna får veta vad det går ut på.

Vi vet tillräckligt om denna könsideologin för att veta vad den handlar om. Normstormerne säger själva på sina hemsidor att det första en lärare bör göra inför en skolklass, är att berätta vilket pronomen man önskar att bli tilltalad med.

Normupplösningen gäller inte bara sexualitet, men också ras, historia, politik. Det hele, som dansken säger. Totaliteten.

Uppslaget ledsagades av denna kommentar från Normstormerne:

”Ordböcker och språk är inte neutrala. Det är något av det första, som vi samtalar med eleverna om, när vi är ute för att undervisa.”

Dialogkulturen öppnar för aggresiva krafter. De kommer från våldskulturer i Mellanöstern, men de kommer också mitt från våra egna samhällen. Normupplösarna är inte invandrade. Det är människor från vår egen kultur. Att se dessa i sitt sammanhang är viktigt. Tillsammans slår de sönder våra barn, våra liv och våra samhällen.

En biskopskandidat i Danmark är ärlig nog att berätta vad hans son utsattes för i skolan:

En pojke frågade min son på biblioteket här i eftermiddags: Är du muslim eller kristen? Min son svarade: ”Jag är dansk”. Och så kom tillägget: ”Och jag älskar gris.” Min son har under våren drillats i den lokala folkskolan att den mat han äter är vämjelig (för att han äter gris). Han fick också stryk förra veckan av sina klasskamrater, för att han inte är muslim och för att de pojkarna bestämmer vad han får vara, och vad han inte får vara.

I korthet: Du kan få stryk om du är kristen och äter det felaktiga. I så fall leker vi inte med dig, och sanktionerar dig. Det är uppenbarligen barnen och inte lärarna som sätter dagsordningen, om man går i en vanlig skola i underklassens (medeklassens) Danmark och det är villkoren, om man som en av mina söner är en dansk ljushårig pojke och är sju år gammal och går i kommunal skola i integrations-Danmark, där hälften är av annan etnisk bakgrund än dansk, och är icke-västerländsk.

Är du kristen eller muslim? Om du svarar fel får du stryk. Vi har hört om motsvarande trakasserier, våld och rasism i Norge. Om det inte sätts gränser, börjar dominansen av de icke-muslimska eleverna, med mobbning och våld.

Norges statsminister Erna Solberg visade att hon uppfattar spänningarna när hon talade om ”religiös rasism”, för det är precis vad det är, men det är alltså inte muslimska elever som utsätts för det, men norska med leverpastej och servelat (en slags korv) i matlådan.

Med detta begrepp visade Erna att hon inte är de norska barnens statsminister. Hon är de muslimska barnens beskyddare, först och främst. De norska skall döpas i Normlöshetens stålbad tills de har förlorat sin identitet och kan få en ny.

I min ungdom var jag stödkontakt för en autistisk pojke. En av de saker som underströks, var tydliga roller som pojken kunde förhålla sig till. Därför var det inte så bra med långt hår, för pojken kunde bli osäker på vad som flicka och vad som var pojke.

Nu har samhällsledarna bestämt att barnen skall lära sig att kön är någonting flytande. Att de kan välja identitet som på ett köpcenter. Några barn gör det, kanske inte alltid av hälsosamma orsaker, och kräver att de andra skall kalla dem Jeanne i stället för Jan. Läraren måste också rätta sig efter det. Om inte så får det konsekvenser.

På det här området – ideologins – får handlingar konsekvenser! Här ställs folk till ansvar, när det gäller att realisera ideologiska målsättningar. Det säger allt om prioriteringen och vad som betyder någonting.

Det är därför vältandet av statyer är så allvarligt. Det är inte vad dessa människorna på sockel har gjort som betyder någonting. Det är vad ideologin har gjort med huvudena hos Normstormerne. Ett samhälle som tillåter ideologier att gå amok, kommer att tvingas betala ett högt pris.

Det som tidigare var dingding-tankar hos dingding-forskare på universiteten, är i dag undervisning i skolorna och beskyddas av hat- och diskrimineringslagar. Det har myndigheternas godkännande, och det händer med deras fullständiga vetande och vilja.

Det är en revolution innifrån.

Kjell Skartveits bok ”Normløst” har verkligen fått fart och vi är nu uppe i 4000 tryckta exemplar! Det är väldigt mycket för en fackbok. Folk har börjat upptäcka att den beskriver någonting som händer mitt ibland oss.

Köp Kjell Skartveits bok här!