Helene Schjerfbeck Maria 1906

Skatteverket har nu meddelat sitt beslut: Jag har ålagts att betala in ytterligare 307 368 kronor i skatt för inkomståren 2017 och 2018. Pengarna ska finnas på Skatteverkets konto senast den 12 november, annars går skulden till Kronofogden. Det är inga småslantar direkt, det är mer än min årslön efter skatt. Så hur har det kunnat bli så här? Har jag fått sådana enorma donationer? Nej. Verkligen inte.

För snart ett och ett halvt år sedan meddelade SKV att man inlett en granskning av de swish-donationer jag fått eftersom jag bloggade. Man ville undersöka om jag hade fått donationer på grund av mitt skrivande som kunde betraktas som beskattningsbar inkomst av tjänst. Idag är reglerna rörande vad som ska betraktas som gåva och vad som ska betraktas som beskattningsbar inkomst något oklara i dessa fall, men nu skulle ordning skipas. Handläggaren förklarade hur SKV tänkte: Om en person vid något tillfälle hade läst något jag skrivit och gillat det, kunde det ju tänkas att den personen vid ett senare tillfälle skulle vara benägen att ge mig en gåva… Även om det var gratis att ta del av mina texter, skulle gåvan därför betraktas som beskattningsbar inkomst av tjänst.

Jag hjälpte SKV:s handläggare så gott jag kunde genom att besvara deras frågor. Jag förklarade att swish-numret som förekom på min blogg var kopplat till ett särskilt konto, så de behövde bara granska det kontot. Den förklaringen accepterades dock inte. Nej, alla insättningar på alla mina konton hade redan granskats och alla insättningar som inte manuellt hade godkänts av handläggaren ansågs utgöra beskattningsbar inkomst.

Så vad fanns då bland dessa insättningar som plötsligt transformerats till skattepliktiga inkomster? Där fanns privata lån, privata gåvor, resultatet från en crowdfunding, egna insättningar, återbetalningen av en hyresdeposition, returer från butiker… Ja, i praktiken allt som satts in på mina konton under den granskade tiden men som inte kom från arbetsgivare, Försäkringskassa eller någon annan som handläggaren gett sitt godkännande.

Är det då rimligt att jag haft insättningar på hundratusentals kronor som inte ska klassas som beskattningsbar inkomst? Bedöm själva. Under åren 2017 och 2018 bedrev jag en långdragen och mycket kostsam juridisk process mot min före detta arbetsgivare. Jag var en av grundarna till Facebook-gruppen Mitt Kors #mittkors, som startades för att visa solidaritet med förföljda kristna. Det var inte populärt inom svenskkyrkliga S-kretsar, och jag avskedades. Facket Kyrk-A ville dock inte driva mitt fall. De förklarade för mig att ”bara för att man har rätt, behöver man ju inte få rätt”, och jag fick bekosta advokaten ur egen ficka. Det kostade 3 600 kronor per timma. Plus moms.

Eftersom jag låg i en arbetsrättslig tvist fick jag ingen ersättning från a-kassan, enligt lag var nämligen arbetsgivaren skyldig att betala ut min lön under pågående tvist. Det struntade dock församlingen i, och under ett halvårs tid gick jag därför helt utan inkomst. Men räkningarna upphörde inte att komma. Jag och mina söner skulle ha mat på bordet, hyran på 19 000 kronor per månad (för en hyrd bostad ägd av Svenska kyrkan) skulle betalas, liksom CSN-lånet, yngste sonens umgängesresor mellan Stockholm och Malmö (som under denna period uppgick till över 40 000 kronor) och advokaträkningarna, förstås. Innan församlingen gav med sig hade processen kostat mig närmre trehundratusen kronor. Mer om detta kan du läsa i min bok Konsten att överleva Svenska kyrkan.

Under denna tid var jag alltså helt beroende av lån, av snälla människors omsorg om mig och mina söner, och av den crowdfunding som startades av en vän för att betala delar av advokatkostnaderna. Sommaren 2019 hade SKV dock bestämt att allt detta skulle anses som beskattningsbar inkomst. Intygen som skickades till SKV för att styrka min sak bedömdes av handläggaren ha ”ringa bevisvärde”.

Nu invänder vän av ordning att detta väl inte kan vara lagligt av SKV? Gåvoskatten är avskaffad och lån ska väl inte beskattas..? Så är det visserligen, men det förhindrar inte att SKV gör en annan bedömning. Skatteverket kan nämligen fatta exakt vilka beslut det vill. Om SKV:s beslut är förenligt med svensk lag prövas först när/om beslutet överklagas till förvaltningsrätten.

Då är det väl bara att överklaga? Nej, riktigt så enkelt är det ju inte. Hela beloppet måste ändå betalas in senast på angivet datum, även om beslutet överklagas. Vill jag inte hamna hos Kronofogden har jag alltså tolv dagar på mig att hitta 307 368 kronor. Att överklaga är heller inte gratis – det behövs kvalificerad advokathjälp för att ha en chans mot SKV. Efter kontakt med några av landets mest rutinerade skattejurister har jag fått veta att mitt ärende har goda chanser, men att det kommer kosta uppskattningsvis 30 000 kronor bara att producera ett överklagande. Plus moms. Sedan inleds processen där inlagor ska skickas fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka mellan parterna – och SKV har inte bråttom. De har mängder av jurister som är avlönade av skattepengar. Min advokat-taxameter tickar dock med 3 500 kronor per timme. Plus moms.

Även om jag skulle vinna, det vill säga att SKV skriver av hela eller delar av skulden, riskerar det att bli ännu en pyrrhusseger för mig. Kostnaden för att driva process kommer med stor sannolikhet att kosta mer än beloppet SKV kan komma att skriva av, plus ett antal sömnlösa nätter och allt annat som det innebär att befinna sig i en juridisk konflikt, kanske under många år.

Vi är många som drabbas av SKV:s ”granskningar” nu. Cashen måste in, och att kräva in pengar av privatpersoner och företag som i praktiken ofta saknar möjlighet att försvara sig är en guldgruva för samhället. En person som faktiskt har ekonomisk möjlighet att försvara sig är Jan Guillou, som driver process mot SKV efter att ha krävts på runt 400 000 kronor när SKV bedömde att Guillous fritidshus skulle räknas som permanentboende. Företagaren Elias Melki tvingades kämpa mot SKV i fem år innan han vann, nu har han skrivit boken När Skatteverket anfaller.

Men att det i mitt fall inte primärt handlar om att få in pengar till statskassan blir tydligt när man betänker att SKV redan bör ha lagt ner betydligt mer pengar på granskningen än de kräver in av mig. Mycket talar istället för att SKV ser mig som det perfekta testobjektet för att driva fram ett prejudikat mot Sveriges alla regimkritiska bloggare. Om jag inte överklagar får de ett prejudikat som säger att en bloggare undantas från rätten till skattefria gåvor, att en bloggare kan beskattas för samtliga insättningar (även sådant som ej är kopplat till bloggandet) och att SKV kan driva in skatt för gåvor, donationer och insättningar som ligger många år tillbaka i tiden. Konsekvenserna av ett sådant prejudikat kan bli ödesdigra, för vilka bloggare har hundratusentals kronor som ligger och skräpar på kontot? Många så kallade ”swish-horor” kommer att få gå från hus och hem. Viktiga röster kommer att tystna, av rädsla för SKV:s granskningar. Ja, faktum är att röster redan har tystnat, eftersom vissa skrivande kollegor har meddelat att de inte vågar ta ställning för min sak av rädsla för att även de ska dra SKV:s blickar till sig.

Alltså handlar det inte bara om oss som individer, utan även om yttrandefrihetens vara eller inte vara. Idag är det upp till SKV:s enskilda handläggare att avgöra vilka ändamål som ska anses skattebefriade och vilka ändamål som ska beskattas. Om det även blir SKV:s handläggare som får avgöra vilka bloggare som får ta emot skattefria gåvor och vilka bloggare som ska beskattas för varje donation, kommer myndighetsaktivismen att triumfera och det fria ordet kommer vara ett minne blott.

En vanlig kommentar jag har mött de senaste dagarna är att jag just därför måste överklaga SKV:s beslut, så att förvaltningsrätten får bedöma det utifrån lagen. Men hur tror ni att det är möjligt för mig, en ensamstående mamma som lever ur hand i mun, att på egen hand bekosta och driva en sådan process..? Jag kan inte ensam försvara yttrandefriheten och Sveriges alla swish-horor. Hur jag än gör, så innebär SKV:s beslut en ekonomisk katastrof för mig och barnen – jag har ju inte pengarna de kräver, och inom kort väntar väl en ”granskning” även av 2019 och 2020.

Det kommer att bli intressanta tolv dagars färd mot ekonomisk ruin. Ty mot Skatteverket står sig svensken maktlös.

Jag kan, som du förstår, inte be om swish-donationer för att bekosta kravet från SKV eftersom även den gåvan i så fall blir skattepliktig. Lars Hässler har dock startat ett insamlingskonto i Skandiabanken med kontonummer 9150-664 077-1, dit du kan överföra pengar för att hjälpa mig bekosta kravet och en överklagan.