”Vi är inte roade”, påstås drottning Victoria av England ha utbrustit vid tillfälle. ”We are not amused.” Drottningen var inte dålig på grammatik, ej heller schizofren. Däremot var hon medveten om sin status. Så kallad pluralis majestatis (för kungligheter) eller pluralis excellentiæ (för högt uppsatta personer) förekommer när en person är medveten om sin makt och vill uttrycka detta i språket.

Det tycks vara ett språkbruk som även letat sig in i Riksdagens korridorer. Hur annars kan man förklara detta märkliga fenomen där politiker talar om hur ”vi” varit?

Nu senast är det arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S) som påstår att ”vi” har varit obekväma med att tala om svensk kultur och svenska normer. ”Jag tror att vi kanske har känt oss obekväma att ta de här värderingsdiskussionerna och kanske heller inte har förstått hur viktigt det är för den som är ny i Sverige att få en chans att förstå och ta till sig de värderingar och normer som kommer till uttryck i lagar och regler och organisation”, säger Johansson i en intervju med SR.

Det är tydligen denna ”vår” känsla av att inte vara bekväma som är orsak till att nyanlända inte fått information om hur samhället fungerar, om kvinnors och barns rättigheter, om yttrandefrihet, om individuella skyldigheter, om vikten av att stå i kö, ja om i stort sett allt.

Ett annat standardsvar från politiker och myndighetspersoner i allmänhet och statsministern i synnerhet är att ”vi har varit naiva”. ”Vi” har varit naiva om terrorismen. ”Vi” är naiva om vikten av informationssäkerhet. ”Vi” har till och med varit naiva om vår mat.

En snabbsökning på Nationalencyklopediens hemsida  definierar ordet ”naiv” på följande sätt: ”nai´v adj. ~t: som liknar ett barn i fråga.” Svenska Akademiens Ordbok kompletterar med ”(alltför) öppenhjärtig, enfaldig, lättrogen”.

En person som säger sig vara naiv, säger alltså att personen ser sig som liknande ett barn – enfaldig och lättrogen. Gång på gång. Oförmögen att växa upp till mogen och kritisk reflektion, trots upprepade tillfällen till insikt. Är det sådana individer ett land bör sätta i sin ledning?

Nej.

Jag menar att individer som till sin natur är obekväma med att ta nödvändiga diskussioner och därtill uppger sig ha mentalitet som barn tvärtom bör hållas så långt ifrån beslutsfattande som möjligt. Möjligen kan de ges ansvar för sina egna liv, där endast de själva tvingas bära konsekvenserna av det obekväma och naiva agerandet. Men att lämna en nation i händerna på dem är oansvarigt och potentiellt katastrofalt för hela befolkningen, och i Sveriges fall även för människor långt utanför Sveriges gränser.

Så nej, Stefan Löfven, Ylva Johansson och alla ni andra i maktens korridorer. ”Vi” är inte naiva. Ni är naiva. Däremot är vi många som har varit allt annat än naiva. Vi är många som under flera år envist påpekat behovet av en realistisk inställning i migrationsfrågan och behoven av att värna och informera om svensk kultur och svenska värderingar. För detta har vi stämplats som värdegrundsvidriga rasistiska extremister och tvingats löpa gatlopp i media. Vi har förlorat våra möjligheter till försörjning, våra sociala sammanhang och vårt anseende. Vårt brott har varit att vi sedan länge påpekat just det som ni nyss kommit på.

När ni talar om hur ”vi” har varit, så talar ni för er egen grupp. Alternativt tydliggör ni synen på er egen makt: pluralis excellentiæ.

En sak kan ni vara säkra på: ni talar inte om mig, inte om oss som betalat priset för er naivitet. Vi är många och vi är inte roade. Inte alls.

Förslagsvis kompletterar ni meningarna nästa gång. Dra slutsatsen hela vägen ut. ”Vi har varit naiva. Vi har varit obekväma med att ta nödvändiga diskussioner. Vi har liknat barn. Nu lämnar vi över till de vuxna, som har förstått och som är beredda att ta ansvar.”