Steen Raaschou är en skicklig fotograf med känsla  för skönhet. Från Kongens have lørdag 3. april. Foto: Steen Raaschou

Något har hänt bakom kulisserna i det danska rättsväsendet. Några har bestämt att enskilda personer som opponerar sig mot islamiseringen av Danmark ska kunna straffas om de dokumenterar islamisternas våld.. PET har länge varit oroliga för efterverkningarna av karikatyrstriden. Som PET/CTA definierar hoten utgör fria journalister ett problem om de dokumenterar jihadismens våld.

CTA bedömer att Danmark sedan karikatyrstriden 2005 har fått ett rykte  bland militanta islamister om att vara ett land som kränker islam. Varje gång Danmark eller danskar omnämns  i militant islamistisk propaganda, kan uppfattningen om Danmark som en ”kränkelsenation” återigen ta fart, menar man.

En sådan tankegång innebär i sin förlängning att dokumentering av jihadistiskt våld är detsamma som att utlösa aggression,dvs. att  provocera islamister.

Första gången denna tankegång associerades med fri journalistik var då Jeppe Juhl och Steen Raaschou greps efter att ha publicerat en länk till avrättningarna  av de skandinaviska flickorna i Marocko 2018. Observera att det var en hyperlänk till videon, inte själva videon. Det var minst sagt ett drastiskt myndighetsingripande.

Steen Raaschou har väntat ända tills nu med sin begäran att få sin sak prövad i rätten. Rättegången kommer att äga rum 10. maj.  Men två av hans datorer är förstörda. De ser ut som om någon avsiktligt vräkt ner dem på ett golv. Han har heller inte fått något svar på vad som pågår i hans ärende, som har dragit ut på tiden i all oändlighet.

Enn annan motsvarande rättssak slutade med frikännande. Men Raaschou har under den långa väntetiden utsatts för så omfattande problem och lidande att han aldrig mer kommer att publicera något som kan tänkas utlösa myndigheternas vrede.

Det kan förefalla som om inte detta fall kan betraktas som ett misstag. För nu har även Kim Møller och Uwe Max Jensen drabbats av ett motsvarande ingripande.

Kim Mølller för att ha publicerat en bild av kvinnan som mördades i katedralen i Nice 29 oktober 2020. Uwe för att ha publicerat terroristens bild av Samuel Patys avskurna huvud.

Bilden av kvinnan var tagen nedifrån och man kunde inte se hennes ansikte. Det rann blod från hennes hals, men framför allt var det den gamla kvinnans kropp, som låg vid en pelare inne i kyrkan, som gjorde intryck. Det var det faktum att hon hade mördats i en kyrka av en jihadist som gjorde bilden speciell. Bilden utstrålade en stor sorg.

Annorlunda var det med Patys huvud. Det låg närmast oskadat på gatan, nästan helt utan blod med ett stelnat ansiktsuttryck. Det skulle kunna ha varit ett huvud från Madame Tussauds vaxkabinett, om man inte hade känt till orsaken.

Att polisen gör en rättssak mot bakgrund av sådana bilder vittnar om en polismakt utom kontroll. Man definierar den fria pressen som en del av problemet.

Om man läser CTAs analys av terrorhoten mot Danmark så ser man att man bedömer dem endast utifrån vad som kan tänkas provocera terroristerna. Inte med utgångspunkt från nödvändigheten att skydda yttrandefriheten.

CTA konstaterar att varje gång man återpublicerar karikatyrerna så stiger terrorhotet. Slutsatsen blir således: Sluta trycka upp dem och inled juridiska åtgärder mot de som dokumenterar islamistiskt våld.

Tidigare talade vi om voldsmannens veto. Nu har PET, dansk polis och rättsväsendet blivit hantlangare åt våldsmännen.

Under de månader som följde på en återpublicering av karikatyrerna genomförde militanta islamister, oberoende av varandra, tre terrordåd riktade mot tilfälliga personer vid Charlie Hebdos tidigare lokaler (den 25. september i Paris), en fransk skollärare (den 16. oktober i Paris), och slumpvis utvalda personer i en kyrka (29. oktober i Nice). Vid attackerna blev sammanlagt fyra personer dödade, medan två sårades allvarligt. Det är högst sannolikt att samtliga tre angrepp motiverades av återpubliceringen av teckningarna i den franska satirtidningen.

Danska åklagarmyndigheten har börjat tillämpa helt nya måttstockar för yttrandefriheten i Danmark. Jihadisternas våld får inte förevisas. Det kan vara straffbart.

När det inträffade första gången kunde man tro att det handlade om ett stort misstag. Nu är vi inne på andra varvet. Och denna gång är det inte fråga om något felsteg. Det är medveten politik.

Någon vill sända ett tydligt budskap: Sluta upp med att visa fram jihadisternas blodiga hantverk.

Och på toppen av det hela skriver CTA at Al-Qaida och IS-nätverk i utlandet har pekat ut islamkritiker som mål för sina hämndaktioner. Konkreta namn har upptecknats. Hur tror PET och polisjuristerna att de uppfattas när journalister ställs inför rätta för att de har publicerat reultaten av terroristernas aktioner. Är det kanske inte just de samma människor som jihadisterna har valt ut som terrormål?

”Uppmaningar till angrepp i Danmark från internationella organisationer spelar en viktig roll för terrorhoten.”, säger Tore Hamming, ph.d. i jihadism vid European University Institute och forskare i radikalisering.

”Bland potentiella terrorister kan sådana uppmaningar leda till att terrorangrepp i Danmark uppfattas som mer legitima. Och att  att Danmark hamnar i fokus hos personer i utlandet som umgås med tankar om att begå terrorbrott”,säger Tore Hamming.

Här kan man läsa mellan raderna att islamkritikerna påstås ökar terrorfaran mot Danmark. Därför är det bäst att stoppa dem.

Har polisen och jihadisteerna rent operativt samma fiende?

Vi befinner oss i en situation, där Lars Hedegaard lever gömd, samtidigt som Rosa Lund och Enhedslistan agiterar för att hustrun till hans attentatsman, Basil Hassan, ska tillåtas komma ”hem” till Danmark, där hon f.ö. själv aldrig varit, med sin dotter.

Danmark har blivit terroristernas hem. Det är den enda rimliga slutsatsen man kan dra av historien./.