Det kommunistiska Kina rör sig över Stilla havet från ögrupp till ögrupp, och snart kommer Folkets befrielsearmé inom räckhåll för Hawaii. Kinas nya femåriga avtal med Solomonöarna, som kan förnyas automatiskt, kommer att låta Beijing använda deras öar som militärbas och göra i princip allt som den kinesiska armén vill. På bilden: Den kinesiska premiärministern Li Keqiang visar vägen för Solomonöarnas premiärminister Manasseh Sogavare, i Beijing den 9 oktober, 2019. (Foto av Thomas Peter/Pool/AFP via Getty Images)

Den 25 mars meddelade Solomonöarna att man skulle ”expandera” sina säkerhetsarrangemang och ”diversifiera landets säkerhetspartnerskap, inklusive det med Kina”.

Tillkännagivandet var defensivt. Dagen innan läckte motståndare till en säkerhetspakt med Kina vad som stämplades som ett ”utkast” till ett avtal. Premiärminister Manasseh Sogavares regering bekräftade inte äktheten i det läckta dokumentet, men observatörer tror att han har som avsikt att låta denna version bli den slutgiltiga. Australien, som har uttryckt ”djup oro”, bekräftadeatt utkastet var äkta.

Pakten, med titeln ”Framework Agreement Between the Government of the People’s Republic of China and the Government of Solomon Islands on Security Cooperation”, belyser en djupt oroande trend: Kina ska efter åratal av ihärdiga kommersiella, diplomatiska och militära ansträngningar, ta över Stilla havet.

Beijing rör sig från ögrupp till ögrupp, och snart kommer Folkets befrielsearmé vara inom räckhåll för Hawaii.

Cleo Paskal från Foundation for Defense of Democracies berättar för Gatestone att avtalet var ett ”ensidigt beslut av Sogavare”. ”Det har inte funnits någon offentlig dialog”, påpekade hon.

Det femåriga avtalet, som förnyas automatiskt, kommer att låta Beijing använda öarna som militärbas och göra i princip allt som kinesiska generaler och amiraler vill. ”Kina”, anger pakten i artikel I, ”får enligt egna behov och med Solomonöarnas medgivande, göra fartygsbesök, utföra logistisk påfyllning och göra mellanlandningar och transits i Solomonöarna, och Kinas relevanta styrkor kan användas för att skydda den kinesiska personalen och stora projekt på Solomonöarna.”

Om detta implementeras till fullo kommer avtalet att ge Kina möjligheten att kapa fraktvägar och flygförbindelser som ansluter USA med sitt allierade Australien och partnern Nya Zeeland.

I flera decennier lät Washington Canberra och Wellington hantera Solomonöarna och regionen, och båda de västerländska makterna lät Kina, trots den frätande kombinationen av försummelse och nedlåtenhet, göra betydande inträngningar. Beijing äger i princip Sogavares regering genom utbetalningarsom nu blivit offentliga.

Sogavare står förstås på Beijings sida. Han byte diplomatiskt erkännande från Taipei till Beijing år 2019 och där hemma har han öppnat dörren på vid gavel för kinesiska investeringar.

Premiärministern har också misskött landet, genom att till exempel marginalisera landets mest befolkade ö, Malaita, och hota dess premiärminister, Daniel Suidani. Suidani har satt sitt eget liv på spel genom att starkt motsätta sig det kinesiska övertagandet av Solomonöarna.

I november resulterade Sogavares vanstyre i dödliga kravaller i huvudstaden Honiara, på ön Guadalcanal, där 1 600 amerikaner dog år 1942 och 1943 när de befriade ön från japanskt styre.

Australien skickade i november polis och trupper för att återupprätta ordningen och räddade därigenom Sogavares regering, som då verkade vara på randen till misslyckande. Canberras missriktade ingripande gjorde det enkelt för Sogavare då att bjuda in kinesisk polis i februari. Beijings närvaro befäste hans grepp om makten.

Avtalet anger också, i artikel I, att ”Solomonöarna får, enligt egna behov, begära att Kina skickar väpnad polis, militärstyrkor och annat rättsväsende och väpnade styrkor till Solomonöarna för att hjälpa till att upprätthålla social ordning, skydda folks liv och egendomar, ge humanitär hjälp, katastrofhjälp, eller assistera vid andra uppgifter som avtalats mellan parterna.”

Honiara sa den 25:e att man skulle behålla sitt säkerhetsavtal med Canberra från 2018, men det är uppenbart att Sogavare enbart vänder sig till Kina för polisiärt och militärt stöd.

Sogavare, som backas av Beijings militär och det nya avtalet, kan i princip göra slut på demokratin på Solomonöarna. Paskal, som följer Stilla havsregionen noggrant, rapporterar att premiärministern försöker skjuta upp valet. ”Om Sogavare kan trigga i gång en säkerhetskris på hemmaplan så kommer han att använda det som en ursäkt för att hålla sig kvar vid makten”, noterar hon. ”Kina kommer att hjälpa premiärministern att provocera fram ett inbördeskrig. Kriget kommer att ge Sogavare en ursäkt för att kalla in kinesisk militär, enligt det nya avtalet.

Som Paskal sa till Gatestone: Beijing har redan ökat spänningarna så att man ska kunna komma till ”räddning”.

Spänningarna mellan öarna som ger bränsle till den pågående krisen är inget nytt. År 2 000 avslutades en liknande dispyt av Townsville Peace Agreement, som Sogavare, som också då var premiärminister, aldrig implementerade. Paskal föreslår att avtalet skulle kunna bli grunden för ännu en uppgörelse.

Solomonöarna är inget isolerat exempel på kinesisk penetration av Stilla havsregeringar. Nu pratas det om att Kina kommer att sluta ett säkerhetsavtal med Papua Nya Guinea, strax norr om Australien.

Dessutom vill Kina uppgradera en landsningsbana i Kiribati. Beijing menar att förbättringarna enbart är avsedda för civila syften, men de militära fördelarna är tydliga och ingen tror på den kinesiska försäkran.

Anläggningen ligger cirka 300 mil söder om Hawaii. Med Stilla havets mått mätt är Kiribati Amerikas nära granne.

Gordon G. Chang är författare av The Coming Collapse of China, Gatestone Institute distinguished senior fellow, och medlem i dess Advisory Board.