Jag har funderat mycket på vad som gör att vänstern går så bra i linje med islam. För det är så det är, oavsett var man tittar runt i världen.

Egentligen skulle man kunna tro att de två ideologierna var varandras arga motsatser. Vänsterpolitiker och -ideologer pratar ständigt om kvinnors rättigheter och den fruktansvärda mansdominansen, medan kvinnor enligt islam inte har några rättigheter alls. För att ta ett exempel. Ändå kommer de ur det bra och koncentrerar sina styrkor på sin gemensamma fiende, som är vita män, helst gamla.

För på ett djupare plan är de väldigt lika. För vänstern, om någon inte håller med om det, gör de inte bara misstag. Han eller hon är ond – en icke-människa som likt ett skadedjur måste bekämpas med alla medel. Det är helt enkelt en moralisk rättighet och skyldighet om man tillhör det goda. I decennier har vi sett svartklädda Antifa-typer försöka skrämma ”högerorienterade” oliktänkande. De har inte kunnat samlas offentligt utan att behöva konfronteras med svartklädda ”marxister”, ”anarkister” eller ”antirasister” som lovat dem misshandel. Jag har upplevt fenomenet i Köpenhamn, Berlin, Malmö och New York. Alltid samma uniform. Alltid samma slogans, samma banderoller och affischer. De har kopierat detta beteende från Mussolinis svarta skjortor på 1920-talet och Hitlers bruna skjortor på 1930-talet. Dom argumenterar inte, dom prylar.

Just nu har militäravdelningen i USA:s demokratiska parti tillkännagett demonstrationer framför de privata bostäderna för högsta domstolens domare. Då kan deras barn och grannar lära sig vilket avskum de är och hur mycket de förtjänar att bli ”nedbrända”. De amerikanska storskjortorna från Black Lives Matter och Antifa kommer även att attackera kyrkor som de tror är emot abort fram till den nionde månaden och därmed hota de troende att hålla sig borta.

Den moderna vänstern har länge beundrat islamisk strategi. Enligt Gud Allah måste alla som inte lyder hans blodtörstiga bud dödas.

Dessutom har vänstern ännu inte kommit, men man jobbar med saken.