Oavsett vilket västerländskt land vi tittar på så misslyckas det aldrig att vänstern arbetar för mer invandring från avlägsna destinationer – och helst från områden vars invånare, för det mesta, INTE kan integreras i västerländska samhällen. I Danmark är Enhedslistan och De Radikala de mest ihärdiga förespråkarna för tillströmning från Mellanöstern och Afrika. Denna politik är faktiskt deras mest karakteristiska drag – som de delar med sina kamrater i hela västvärlden.

Tysklands socialdemokratiska inrikesminister, Nancy Fraeser, har precis meddelat att hon kommer att ge uppehållstillstånd till 130 000 migranter som inte har kunnat få asyl. De kan nu se fem till permanent bosättning i Förbundsrepubliken, även om regeringen hävdar att det nya tillståndet bara ska gälla i ett år.
Enligt det nya systemet kommer utlänningar som har haft en tolererad vistelse i fem år att kunna få rätt till permanent uppehållstillstånd. Dessutom tillkommer såklart återförening för familjerna och därmed mer kedjeinvandring.

Nancy Fraeser proklamerar nu att Tyskland är ”ett mångsidigt immigrationssamhälle”, och Reem Alabali-Radovan, kommissionär för integration, följer upp med uttalandet att ”vi förvandlar Tyskland till ett modernt integrationsland”.

Förra månaden meddelade utrikesminister Annalena Baerbock från Förbundsrepublikens så kallade ”trafikljusregering” av socialdemokrater, gröna och fria demokrater att dörren kommer att öppnas för fler afghaner.
Det är konstigt. Varför ska bara västländer vara moderna immigrationssamhällen? Varför hör vi inte liknande toner från Ryssland, Kina, Japan eller Saudiarabien? Varför har nästan alla vita människor i Afrika, med det tillfälliga undantaget Sydafrika, utvisats? Varför ska t.ex. Algeriet, som hade en fransk befolkning på en miljon, inte vara ett ”modernt integrationsland”, utan till 100 procent. Muhammedan?

Som en av hans första handlingar efter att ha blivit president lyfte vänsterorienterade Joe Biden alla Trump-erans restriktioner för illegal invandring över gränsen mellan USA och Mexiko. I praktiken har den avskaffats, med resultatet att miljoner från hela världen har strömmat in. Det här handlar inte om händelser som den amerikanska regeringen inte kunde kontrollera, utan om en medveten plan för att förändra USA:s demografi.
Vi har sett något liknande i länder som Sverige, Frankrike och Storbritannien, där en talesman för förre premiärministern Tony Blair skröt om att Labourregeringen hade importerat en miljon invandrare för att ”smeta ut högerns näsa i mångfald”.

Vad kommer vänstern att uppnå med denna politik? Vi får ett svar genom att titta på det senaste franska presidentvalet.
Här var vänsterextrema kandidaten Jean-Luc Mélanchon bara 1,2 procent. från att gå om högern Marine Le Pen i den första valomgången. Det berodde bland annat på att 69 procent. av de uppskattade fem miljoner valbara muslimerna röstade på Mélanchon och endast 7 procent. på Le Pen.

De franska muslimerna är alltså väl medvetna om vem som tillvaratar deras intressen och säkerställer deras rätt att leva i parallella samhällen i opposition till Frankrike och fransk kultur. Och Mélanchon är tydlig med var han ska hämta sina framtida röster och varför det ligger i hans intresse att främja muslimsk invandring så mycket som möjligt.

Detsamma har förvisso gått upp för våra inhemska kommunister och radikaler, som för all del smörjer upp ummah.

Demografi handlar om makt och till skillnad från alla trevliga borgerliga som ständigt pratar om mänskliga rättigheter, tolerans och allas rätt att bete sig som de vill, så ger sig vänstern in på ett medvetet projekt för att säkra dem evig makt. Medlen är import av främlingar som slutar som vänsterns röstboskap, och som ska underhållas av det offentliga – vilket även vänstern har i sin ihåliga hand.
Det hela är verkligen inte så komplicerat