Rysslands härskare i Kreml sätter inte bara sin tillit till sina många stridsvagnar, stridsflygplan, missiler och atombomber, utan försäkrar också det ryska folket att Vår Herre står på Rysslands sida. Man kan t.ex. se Rysslands försvarsminister Sergei Shojgú korsa sig innan han utfärdar en viktig order till de väpnade styrkorna. Och den rysk-ortodoxa kyrkans patriark, Kirill, stödjer anfallskriget mot Ukraina och låter sina präster välsigna de ryska vapnen.

Vladimir Putin har tidigare förklarat att fallna ryska soldater och officerare är martyrer som kommer till paradiset, medan djävlarna i väst (inklusive Ukraina) drar åt helvete. Vart de många oskyldiga civila som omkommer till följd av de ryska terroristbombningarna av flerfamiljshus och andra civila föremål tar vägen har Putin inte uppgett – och det verkar inte påverka honom eller hans anhängare – inklusive de i väst som stöder den skriftlärde man.

Den ryska kyrkans första martyrer, Boris och Gleb, var krigare som stupade i strid, medan kristna martyrer i Romarriket var fredliga kristna civila som avrättades för sin kristna tro. Nu har tidigare presidenten och nuvarande vicepresidenten i Rysslands säkerhetsråd, Dmitrij Medvedev (populärt hånande kallad Karlik), hotat Ukraina med att domedagen och Guds straff väntar landet och dess folk. Vad han konkret menar med detta är osäkert.

Sånt här kan anses vara löjligt, men de nuvarande makthavarna bygger på en tusenårig tradition där den rysk-ortodoxa kyrkan har ett nära samarbete med den sekulära makten, alltså staten – även när den styrdes av kommunisterna. Den tvåhövdade örnen i det ryska vapnet är ett uttryck för denna symbios.

I mars i år, med hänvisning till Johannesevangeliet i Nya testamentet, sa Putin att enligt Jesus Kristus är ingen kärlek större än att sätta livet på spel för sina vänner. Dvs. att de rysk/ryska ortodoxa soldater som nu dör på slagfältet under anfallskriget är besjälade av den största kärlek som finns. Förutom att detsamma måste gälla för de ukrainska kristna soldaterna som försvarar sitt land, bortser Putin skickligt med att Jesus inte talade om utstationerade eller yrkessoldater i krig, utan om sig själv och sin förestående död. Och Jesus var ingen soldat utan vände andra kinden till.

Rysslandsexperten Flemming Rose har nyligen skrivit om dessa saker i en utskrift av ett oerhört intressant samtal med en kunnig amerikansk historiker, Gregory Carleton, som berättar om den ryska krigsmyten, dess utveckling genom århundradena och dess funktion idag. Enligt Carleton berättar krigsmyten att Ryssland är ett isolerat fort, omgivet av fiender i öst, söder och väster – mongoler, turkar, polacker, svenskar, fransmän, engelsmän och tyskar, som under hela landets historia har angripit Ryssland, vilket är Guds utvalda land, som värnar om den sanna tron. Idag är den amerikanska fienden huvudfienden. Enligt krigsmyten leder Ryssland alltid bara försvarskrig, oavsett att Ryssland också har fört många anfallskrig.

Så är det också idag. Patriarken Kirill har nyligen upprepat att den rysk-ortodoxa tron ​​är den enda rena och orenade kristendomen i motsats till den katolska kyrkan och de olika protestantiska kyrkorna. På ryska kallas den rysk-ortodoxa tron ​​pravoslavie, vilket betyder det rätta sättet att dyrka Gud. Denna rena och orenade ryska tro måste försvaras mot västvärldens icke troende materialism. Och om det är två som står tillsammans i rysk politik om detta försvar så är det tsar Putin och patriarken Kirill.