Länge har det varit vanligt bland konservativa att tycka att Sverige har passerat point no return. Det kan mycket väl vara så, men det betyder inte att det inte finns hopp. Det går alltid att vända en utveckling. Frågan är bara vad som är utgångspunkten.

Det som händer i Sverige har stor betydelse för grannländerna. Oavsett vad som händer betyder det mycket för Danmark och Norge.

Diskussionerna har präglats av distans, bland annat för att mainstreammedia inte vill att deras publik ska veta hur illa det är i Sverige, folk skulle kunna komma att upptäcka paralleller. Sverige är bara ett extremfall av en utveckling som går parallellt i alla tre nordiska länder.

Men samma sak gäller om svenskarna skulle gå ihop och rösta för sina egna intressen och inte andras. Inte ens en positiv utveckling skulle den den politiska och mediala eliten i Norge och Danmark uppmärksamma. Det handlar om att hålla nere folket och inte rubba balansen.

Men den har ändras sedan länge.

Resultatet av valet borde ha skett för åtta år sedan. Men det är aldrig för sent. Smärtan blir dock större ju längre du skjuter på att byta kurs.

Det är dags att återuppta det nordiska samtalet. Sverige är fortfarande storebror. Men behöver insikten utifrån.