Det är ett av tidens märkliga tecken att konservativa tänkare måste ta till sin gamla nemesis, Karl Marx, för att förklara dagens samhällsförändringar.

I sin uppsats ”Why Conservatism Failed” (Compact, 2022-10-2) konstaterar Jon Askonas, professor vid The Catholic University of America, att de konservativas försvar av traditionen inte har kunnat stå emot vänsterns attacker – inte för att de har förlorat idéstriden, men för att de tekniska förändringarna har löst upp det sammanhang där traditionerna en gång frodades.

I detta sammanhang citerar han Karl Marx – inte på grund av den gamle filosofens tankar om klasskampen och nödvändigheten av en socialistisk revolution, utan för något mycket mer grundläggande:

”Borgerligheten [Marx term för kapitalistklassen] kan inte existera utan ständigt revolutionerar produktionsmedlen och därmed produktionsvillkoren och med dem alla samhällets relationer.”

I förkapitalistiska samhällen hade den härskande klassen ett intresse av social stabilitet som lade hinder i vägen för teknisk innovation. I dagens samhälle tar vinstmotivet bort de sociala och politiska begränsningarna för tekniken. Följaktligen, noterade Marx, upplever vi en kontinuerlig omvälvning av alla sociala relationer tillsammans med en evig osäkerhet som skiljer den borgerliga tidsåldern från alla tidigare.

”Alla … frusna relationer med sina … gamla och ärevördiga fördomar och åsikter sopas åt sidan, alla nya skapelser blir föråldrade innan de kan få fäste.”

Teknik, trodde Marx, är den verkliga revolutionära principen, som förstör traditioner genom att förändra deras grunder snabbare än de kan anpassa sig.

När nya tekniker vinner dragkraft, förvränger de kopplingarna mellan institutioner, vanor, dygder och belöningar. De gör traditioner meningslösa, tar bort skillnaden mellan respektabelt och ondskefullt beteende och gör vana livsnormer föråldrade. Om institutionerna som stödde traditionerna inte återföds, och om ingen börjar leva enligt dessa traditioner, kommer de att bli till ingenting.

Detta är den katolske professorns nedslående budskap.

Från bönder till experter på organisk kemi

När snacket faller på förlegade antaganden minns man som en kuriosa Bertel Haarder, som fick frågan vad folk skulle göra om deras gamla yrke inte fanns längre. De kan bli tekniska ritare, svarade Haarder, som inte hade upptäckt att även detta yrke hade blivit omkört av tekniken.

Askonas nämner jordbruket som ett exempel på den ständiga omvälvningen av produktionsförhållandena.
I årtusenden har bönder försökt att bevara markens prestanda genom växtföljd och genom att använda naturlig gödsel från boskap. Denna praxis främjade vård av landet, självtillit och arbetsdisciplin. Dessa dygder gynnade inte bara den enskilde bonden, utan samhället och ekonomin. De gav upphov till helgdagar, religiös hängivenhet, juridiska överenskommelser, bankers praxis, syftet med utbildning och mer. Kort sagt: De formade en livsstil.

Detta har vänts upp och ner av en enda teknik, nämligen införandet av konstgödsel, vilket gjorde att bönder som inte gick över till det nya driftsättet blev ruinerade. Det fanns inte längre ett behov av böndernas gamla kunskap, utan av monokultur av lukrativa grödor (cash crops).

Men den nya tekniken kom med kostnader. För att hejda de skadliga effekterna av det kemiska jordbruket på miljön måste en skenande statlig byråkrati skapas för att övervaka och reglera användningen av kemikalier. Idag kan man bara bli lantbrukare om man har en formell utbildning i bl.a. organisk kemi.

Som Askonas påpekar har jordbruksrevolutionen haft djupgående sociala och ekonomiska konsekvenser. Det fanns inte längre behov av att ha många barn för att hjälpa till med gården, och födelsetalen sjönk. Men färre barn innebar också att det behövdes säsongsarbetare under skörden, vilket gav ett ekonomiskt incitament till massinvandring av lågutbildad arbetskraft. De billiga konstgödselmedlen förändrade inte bara uppfattningen om vad det innebär att vara bonde, utan fick också ideologiska konsekvenser, då försöken att bevara ett gammalt levnadssätt och en gammal samhällssyn föll till marken.

De konservativa förlorade inte idéstriden, utan ekonomin

Askonas understryker att hans syfte inte är att sörja förlusten av det gamla sättet att leva, utan helt enkelt att påpeka att den tekniska omvälvningen har underminerat konservativa försök att försvara traditionen. (Exakt i fortsättning på Marx analys).

De konservativa förlorade kulturen – inte för att de förlorade idéstriden, utan för att de förlorade ekonomin. ”När man kliver av från den höga retoriken om ”traditioner” och ”värderingar”, blir det tydligt att många av de konkreta vanor och sociala institutioner som dessa dygder byggdes på har sönderfallit. Inte på grund av de progressiva eller socialismen, utan på grund av den nya miljön och den politiska ekonomin som tekniken har skapat. … En tradition löper ut när gårdagens visdom inte längre gäller.”

Den digitala eran har inlett en ytterligare fas i förstörelsen av tradition och gjort accepterade antaganden ännu mer föråldrade, och det är nödvändigt att titta djupare än att bara behålla traditionella antaganden. Vi måste, skriver Askonas, ”återvända till frågan om vad mänsklig blomstring består av och vad som behövs för att säkerställa den”.

”Vi kan inte längre bevara. Så vi måste bygga och bygga om och därför bestämma vad som är värt att bygga. Vi måste vara villiga att döma över vad som kännetecknar ett bra liv.”

Det moderna konservativa projektet misslyckades eftersom det inte tog hänsyn till teknikens revolutionära princip och dess vinstmål. Men det finns ett annat sätt, skriver Askonas, nämligen att bygga tekniker som främjar mänsklig blomstring. Och han citerar den franska filosofen Simone Weil, som förespråkade ”enracinement” – att slå rot där det inte finns rötter.
Det kan knappast vara förvånande att den katolske professorn avslutar med ett bibelcitat: ”Låt de döda begrava sina döda.” Och som Jesus sa: Kom med mig om du vill leva.

Högern måste lära av sina fiender

Redan 2019 riktade Gladden Pappin, politikprofessor vid University of Dallas, en svidande kritik av konservatism (”Toward a Party of the State”, American Affairs, våren 2019).

Enligt hans uppfattning har den politiska högern konsekvent vägrat att uppdatera sin politiska agenda och därmed ta itu med de förändrade sociala förhållandena, medan vänstern i stort sett har övergett sitt klassiska fokus på arbetarklassen och istället allierat sig med globala kapitalintressen – marknadsfört under faner av personlig befrielse. (I detta sammanhang kunde Pappin ha nämnt fritt könsval, könsindoktrinering av skolbarn och andra dåtidens vakna fenomen.)

Konservativa har försökt rättfärdiga sig själva under sken av att prisa liberala värderingar, allt medan samma konservativa förkastas av de som kallar sig liberaler och som kallar konservativa för reaktionärer. Genom att påstå sig vara liberaler slutar konservativa att hänvisa till en social ordning som inte längre existerar.

Som Pappin beskriver den ursprungliga liberalismen vilade den på en separation av civilsamhället och staten. Det behövdes en stat, som i sin tur hade en plikt att skydda det civila samhället, som ansågs vara den mänskliga frihetens sanna hem. Men det är inte så den moderna staten med sin imponerande administrativa apparat beter sig, särskilt inte när makten hamnar i händerna på en rabiat vänsterflygel som definierar vad det innebär att ligga till höger. Allt som vänstern inte kan acceptera är genomgående positionerat som höger och därmed som fiende, och ”när den andra parten anser dig vara en fiende, då är den en fiende och inte en vän”.

I den här situationen har konservativa inget annat val än att använda staten för att främja sina mål, vilket innebär att de måste lära sig av sina fiender. (Pappin formulerar det inte exakt så, men det måste vara meningen.) Det kan t.ex. innebära att konservativa måste acceptera vissa delar av en protektionistisk handelspolitik och föra en restriktiv invandringspolitik.
Kort sagt kommer de konservativa att behöva använda statsmakten som ett verktyg för sin politik och därmed säga adjö till sin traditionella önskan om minsta möjliga stat. Det betyder inte att de okritiskt måste acceptera varje illiberal idé. ”Det betyder helt enkelt”, skriver Pappin, ”att de måste tänka och agera politiskt för att försvara gemensamma intressen och använda staten effektivt”.

De konservativas arvingar måste lägga beslag på staten och använda den

John Daniel Davidson, chefredaktör för ett av högerns intellektuella flaggskepp, The Federalist, anser också att det konservativa projektet har misslyckats och att konservativa måste skapa en ny politisk identitet som speglar den pågående revolutionen. Konservativa borde helt enkelt sluta kalla sig konservativa och sluta orientera sig mot det de vill bevara – konservera. (”We Need to Stop Calling Ourselves Conservatives”, The Federalist, 20.10.2022).

Förr var det vettigt att vilja bevara de rika traditionerna och civilisationsprestationerna från det förflutna för att föra dem vidare till nästa generation och försvara dem mot vänstern som vill avveckla USA:s konstitutionella system och förvandla Amerika till en vaken. dystopi. Men en ärlig bedömning av dagens situation visar det absurda i en sådan strävan. För vad har konservativa egentligen lyckats försvara? frågar Davidson.

”Just under min livstid har de förlorat mycket: äktenskap som det uppfattades under årtusenden, det första konstitutionella tillägget [till den amerikanska konstitutionen, som bl.a. garanterar yttrandefrihet], något som liknar kontroll över våra gränser, den grundläggande distinktionen mellan män och kvinnor och, särskilt på senare tid, rättsstatsprincipen.”

Man kan inte bevara eller försvara något som är dött, konstaterar Davidson. Man kan bevara minnet eller kunskapen om det, men det var inte syftet med konservatismen. Det handlade om att hålla traditioner vid liv och att bevara den västerländska civilisationen som något levande och vibrerande.

Nu är det för sent. Den västerländska civilisationen håller på att dö, och dess traditioner kan inte längre utgöra grunden för en gemensam kultur eller ett civilt samhälle.

Det är absurt att prata om ”familjevärden” i en situation där färre amerikaner vill gifta sig. Försvaret av ”religionsfrihet” verkar förlegat när så få har en religion att regeringen och stora företag undantagslöst och lätt kommer att förfölja dem.

Den misslyckade konservatismens arvtagare måste sluta kalla sig konservativa (mycket mindre republikaner) och börja tänka på sig själva som radikaler, väckelseväckare och kontrarevolutionärer. För det är faktiskt vad de är, oavsett om de smyckar sig med dessa etiketter eller inte.

I detta sammanhang hänvisar Davidson till en av den amerikanska konstitutionens fäder, Thomas Jefferson, som påpekade att regelbundna revolutioner är nödvändiga om man vill bevara friheten och det civila samhället.

”För att uttrycka det rent ut”, skriver The Federalists redaktör, ”om konservativa vill rädda landet måste de bygga upp det igen och på sätt och vis återuppbygga det. … Varför? För ett närmande till eller en kompromiss med vänstern är omöjligt. … Vänstern kommer bara att sluta när konservativa stoppar dem, vilket innebär att man förkastar föråldrade och irrelevanta föreställningar om begränsad regering. I händerna på konservativa måste regeringen bli ett instrument för att förnya livet i Amerika – och ibland ett hårt slående instrument.”

Det som händer i USA kommer till oss

Detta är i grunden det nya sättet att tänka bland vissa amerikanska intellektuella – ett sätt att tänka som är aktuellt även i Europa, och som det därför finns anledning att ta på allvar. För allt amerikanskt kommer förr eller senare till oss.

Har Askonas, Pappin och Davidson rätt? Det måste sägas att de har, om vi inte snart får se någon sätta stopp för vänsterns framfart och ansträngningar att undergräva den västerländska civilisationens grunder. Men det finns tyvärr inga utsikter till det.

Källor:

https://compactmag.com/article/why-conservatism-failed

Toward a Party of the State

https://thefederalist.com/2022/10/20/we-need-to-stop-calling-ourselves-conservatives/

Och om du vill läsa en uppdatering om rättsstatens undergång rekommenderas den här artikeln:

https://thefederalist.com/2022/10/24/steve-bannon-is-now-a-political-prisoner-and-the-rule-of-law-is-dead/