Documents Roger Sahlström har träffat polisen “Fredrik”. Av olika skäl så vill Fredrik vara anonym. Document har fått Fredriks anställning inom polisen verifierad av poliser som i dag arbetar i Stockholm och Göteborg.

“Fredrik” har arbetat som polis i två av Sveriges storstäder. Han valde för några år sedan att hoppa av polisyrket och istället satsa på civil verksamhet. Han anser att polisen inte längre är en fungerande myndighet. I dag driver han eget företag inom livsmedelstillverkning och säger att år av stress och dåligt samvete nu är borta – Jag ville hjälpa, jag ville arbeta för att skydda och försvara det Sverige jag växte upp i.

Vi träffas på ett fik i gamla stan. Hösten har precis satt sina dofter och färger över Stockholm. Vi kryper ner vid en lagom lugn del av fiket.

– Hoppas inte allt för många tjuvlyssnar nu säger “Fredrik” och skrattar. Det vore ju trist om din artikel först kom ut som ett rykte på stan först.

Vi hinner knappt sätta oss ner ordentligt förrän “Fredrik” börjar prata. Oftast brukar första minuterna med intervjuer vara lite stela tills man hittat varandra, ämnet och fått upp temperaturen.

“Fredrik” säger att har alltid varit politiskt intresserad, men aldrig politiskt aktiv.

– Sverige är ett land där det varit enkelt att ta del av politiken eftersom vi haft en otroligt generös öppenhet. Jag hoppas att Sverige fortsätter att vara öppet. Men det känns allt mer trubbigt med det här öppenheten.

“Fredrik” berättar vidare att han är precis som de flesta äldre i Sverige. Uppväxt med, omkring och i socialdemokratin, säger han med en ett visst vemod i rösten

– När jag växte upp var det otänkbart för mina föräldrar att rösta på något annat än sossarna. Vilket jag också gjorde i en del val. Sen nån gång under 1990-talet så började Sverige att förändras. Det var inte bara det att borgarna hade haft makten i början av 90-talet. Socialdemokraterna tappade väl på något sätt bort sig själva och har aldrig hittat tillbaka till dom en gång var.

Samma vilsenhet som finns idag hos socialdemokraterna går nog att lägga på allt annat i Sverige. Det Sverige som en gång var är nu något förflutet, något som bara finns i minnet, nostalgi som man kan luta sig emot. Brottslighet, migrationsfrågan, ideologiska förskjutningar och nya samhällsproblem har förändrat Sverige i dess grundläggande strukturer. Tidigare så hölls allt ihop av Socialdemokraterna och deras visioner. När visionerna började att blekna så tappade socialdemokraterna makten över samhället och medborgarna.

Vad är den största och allvarligaste förändringen som skett menar du?

Det är många saker. Buset, kriminaliteten har eskalerat och förändrats. Politikerna släppte på den tidigare ganska hårda migrationspolitiken och kanske den viktigaste är nedmonteringen av den välfärd som tidigare fanns. Förr fanns det ett skyddsnät, det är mer eller mindre obefintligt i dag. De som förlorat mest på detta är de mest utsatta och svaga.

Du säger att kriminaliteten har förändrats. Hur menar du?

En enkel generalisering om skillnaderna är att när jag började som polis var det mopeder, fulla tonåringar, snatteri och “normalt” ungdomsbus i storstäderna. Visst fanns det saker som var grövre och stack ut. Polisen hade dock jävligt bra koll på dessa få individer. För det var bara några få. I dag handlar det om gäng. En del har väldigt organiserade strukturer med kopplingar till utlandet och andra är mer lokalt lösa sammansättningar. Men uppenbart är att dom alla är livsfarliga och de visar gång på gång att dom är villiga att använda brutalt våld.

Men vad beror det ökade våldet på?

Fredrik är tyst länge och börjar sen att skratta.
Vill du höra mitt svar som före detta polis, som privatperson eller som politiskt intresserad?

– Okej, det som nu händer i Sverige är allt från maktkamper mellan gäng som slåss om droger, pengar och territorium. Det är strider mellan gängen och inom gängen. Om vem som ska ha makt när ledarna åker in. Sen är gängbrotten allt oftare kopplade till familjer och klaner.

– Vi har också fått en form av “kränkthetsbrotts”, jag kallar det så. Unga killar som saknar spärrar som är förbannade över att någon kollat snett på dom eller arg över vad någon lagt ut på instagram. För i tiden slog man varandra på truten och sen var det bra. Nu går det oftast direkt till vapenvåld och det slutar med att någon dör, bara för att någon blivit kränkt.

Men kan polisen hindra gängen och utvecklingen?

– Troligtvis inte. Så länge myndigheten är full av människor som vill kasta handhjärtan och som oroar sig över vad folk säger i omklädningsrummet eller vad de skriver online så kommer polisen inte att lösa några allvarliga brott.

– Våld eller direkt konfrontation är inte heller den rätta vägen, även om det behövs. Jag tror på flera olika delar. Dialog funkar faktiskt, men det behövs mer än dialog. Skolan är en viktig del. Det ställs för lite krav i skolan i dag och man låter problematiska elever få bestämma över sin skolgång. Vilket många gånger leder till destruktiva mönster för ungdomarna i framtiden.

Men hur kunde Sverige gå från en extrem trygghet till där vi är i dag?

– Jag ser Socialdemokraterna som skyldiga till att gängen växt fram. De har lurat ungarna i orten att de är utsatta, att de är utsatta för rasism och att svenskar inte vill ha med dom att göra. Det är ett socialdemokratiskt skapat problem att placera människor i betongghetton och sen säga att dom är invandrare som aldrig kommer att bli något. Man har gett flera grupper ett påhittat utanförskap med hjälp av bidrag. Det är ärligt talat svineri mot dessa människor. Man har tagit ifrån dem deras frihet och gjort dom beroende av systemet.

Det är inte direkt så att sossarna eller politiker påverkas av detta. För dom bor ju inte i dessa områden – de som skadas är de i förorterna.

“Fredrik” berättar vidare om Sverige och menar att tills ganska nyligen var Sverige ett av världens bästa länder där ingen saknade något.

– Att misslyckas i Sverige är ett val, säger han. Alla unga har haft tillgång till mer eller mindre gratis skola och kan utan kostnad få hela vägen fram till en universitetsexamen. Det är få länder som ger unga dessa möjligheter. Tragiskt och farligt att så många unga väljer bort skolan. Mer tragiskt är att så få vuxna finns där och håller kvar ungarna i skolan. Det känns som om vuxenvärlden gett upp.

Men vems är felet?

– Politikerna gör det enkelt för sig. Vänstern skyller på klass och högern vill ha fler poliser och hårdare lagar. De har en del poäng men det är rena gissningar dom håller på med.
Sverigedemokraterna är dom som landat närmast i vad som behövs göras och till skillnad från alla andra politiker så har dom sagt som det är. I Sverige finns det dom som bränner bilar och de som bygger bilar. Inget skitsnack, rakt på vad det handlar om. Gå hårt mot buset och belöna de som vill arbeta framåt.

– Ansvaret att det blivit så här ligger hos våra politiker som naivt trott på ett system kring mångkultur som aldrig kommer att fungera. Nu menar jag inte att det är något fel med mångkultur. Sverige och Europa har alltid varit mångkulturellt. Problemet är det politiska projektet mångkultur som drivits på alla alla partier förutom Sverigedemokraterna.

– Projekt mångkultur har också gett möjligheter för aktivister att leva gott och utan några större problem få ut sin politiska agenda. Svenska myndigheter och företag är nerlusat med aktivister med en politiskt agenda. Flyktingkrisen 2015 och BLM visade på hur stora dom är och hur de snabbt de kan organisera sig.

Du valde att sluta inom polisen, varför?

– Allt började väl att försämras under 1990-talet när man införde närpolisreformen och detta var det som la grunden för den dysfunktionella polismyndighet vi har i dag. Sen kom Dan Eliasson och satte ner dom sista spikarna i kistan för polisen. Det kommer aldrig att gå att reparera den skada Dan Eliasson gjorde inom polisen.

– Jag ger inte längre så mycket för polisorganisationen. Jag vill påstå att hela organisationen går på en konstgjord andning. Det är inte många år kvar tills allting rasar. Det handlar mer om att upprätthålla en bild av polisen än att faktiskt bedriva polisarbete. Det sitter i dag otaliga kommunikatörer och andra tjänstemän inom polisen och pratar om vilken känsla polisen ska ha mot samhället och hur de ska uppfattas. Det är kanske inte är fler poliser Sverige behöver. Vi behöver en polis som får arbeta och mindre trams. En polis som får ingripa och ta buset. Inte bara stå och titta på och ta emot skit.

– Jag har själv upplevt och sett hur mina kollegor behandlas ute i förorterna i storstäderna. Det är noll respekt för polisen. Småungar som skriker åt oss att de ska “knulla våra mammor”, att vi är horungar som ska skjutas. Denna bristen på respekt borde man ha gjort något mot för många många år sedan. Men det har fått växa fram med hjälp av “gangsterkultur” och influencers på sociala medier. Jag tror inte detta går att stoppa utan nu har vi denna negativa kultur här. Polishat är i dag så självklar och normal att kändisar kan säga “Fuck the police”, utan några som helst repressalier.

Du är väldigt negativ till polismyndigheten.

– Polisarbetet har gått från att hantera kriminalitet och idag värna om hur människor känner och mår. Till exempel så ska vi ska behandla politiskt aktiva människor på vänsterkanten som småbarn. De tål inget, de ser nazister och fascister överallt och skriker att vi ska plocka bort fotografer och journalister från deras manifestation. Det är tröttsamt att höra vuxna människor skrika och bete sig som bortskämda småbarn. Ta dom som blockerar vägarna. Vad är det för jävla idioter egentligen? Jag förstår det dom vill säga. Men hur hade dom tänkt få igenom något av det dom vill få igenom genom att göra sig omöjliga med allt och alla.

“Fredrik” berättar vidare om alla de otaliga projekt man haft inom polisen för att knyta till sig kriminella ungdomar.

– Vi ska lattja och leka med grovt gängkriminella. Vi ska bjuda på fika och pizza. Man har någon ide om att polisen ska vara mentorer och förebilder. På pappret låter allt bra, men allt sånt här är misslyckat om man inte backar upp med annan verksamhet. Känslor och hittepåvetenskap med politiska motiv har slagit undan fötterna för hela organisationen.

– Jag upplevde det som att de sista åren jag var anställd så fylldes myndigheten (polisen) med politiska aktivister. Varje liten skitsak i samhället hade helt plötsligt en kontaktperson eller kommunikatör inom polisen och alla hade en egen agenda. Arbetet gick mer och mer åt att skapa en bild av polisen än att vi faktiskt gjorde något. Allt sånt trams stoppade det riktiga polisarbetet.

– Istället för att bedriva traditionellt polisarbete så läser man idag styrdokument kring värdegrund och hur vi ska förhålla oss till grovt kriminella människor och individer som anser sig vara i ett utanförskap. Jag vet inte hur många dokument och möten jag varit på där man pratat om tonen mellan kollegor eller om tonen mot grupp x och y. Jag har varit på föreläsningar där man talat om att “ord gör ont”, att någon kan må dåligt när de får kritik eller gör något fel. Polisen har blivit ett vuxendagis helt enkelt – Det är inte hållbart i längden. Polisen har ett våldsmonopol och det ska användas av dugliga människor som kan hantera skarpa situationer.