Jag har själv börjat att tappat begreppen om hur mycket det egentligen skjuts och sprängs numer i Sverige.  De senaste dagarna måste vara någon form av rekord då det skjutits och sprängts på flera platser runt om i landet. Det borde ha fyllts med löpsedlar om detta. Istället har vi fått läsa om ormar på rymmen och om kändisar som vill lämna twitter nu när Elon Musk köpt plattformen. 

Det stör mig att någon som jag hamnat i en form av lättja kring sakernas tillstånd. Jag har väl på sätt och vis vant mig. Jag stör mig men saker kryper inte längre under huden på mig. Jag är upprörd, men det bubblar mest inombords. Än har jag inte börjat gäspa. Om någon som jag kan hamna i en form av tillstånd där man börjar se saker som en del av vardagen är helt klart oroande. 

Det borde råda ett panikläge på landets tidningsredaktioner. Men numer så gäspas en skjutning eller detonation snabbt förbi. Det har blivit normalt så det är inte längre en pulshöjande nyhet med en skjutning eller sprängning. Kort och gott så har de svenska journalisterna vant sig med situationen i Sverige. Förutom när det kommer till deras egna krigsfrågor om klimatalarmism och rasism. 

Människan kan vänja sig med mycket och det har sannerligen  svenskarna gjort. Vi vänjer oss vid vansinnet på grund av rädsla. I åratal så har politiker och journalister tryckt ner svenska folket med värdegrunder och uppfostran när svensken klagat över att deras döttrar blivit gruppvåldtagna eller när någon av sönerna blir pissrånade på sin jacka. 

Svensken har hamnat i ett stumt tillstånd där man numer bara accepterar all galenskap, eftersom svensken är väl medveten om vad som sker om man yttrar sig om samtidens dårskap. Man förlorar sitt konto på sociala plattformar, chefen, grannarna eller släkten börjar kolla snett och snart kommer epiteten som nazist, rasist och klimatförnekare. Så svensken gör för husfridens skull bäst i att rätta sig i ledet och då är man tyst.

Svensken har lärt sig att det inte tjänar något till att höja rösten eller klaga. De knyter handen i fickan under tiden som våldtäktsmän och grovt kriminella handlingar förklaras med brist på LAS och fritidsgårdar. Brinnande bilar och gruppvåldtagna svenska flickor beror på rasism och utanförskap. Förklaringsmodellerna är många och saknar helt logik eller vetenskapligt stöd. 

Trots detta så rapporteras det gång på gång från statlig media att straff fungerar inte, fler poliser löser inget. Invandrare begår brott för att de saknar skola, vård och omsorg. Trots att invandrare och migranter mer eller mindre får gratis skola, vård och omsorg. 

Svenskarna tvingas att köpa dessa förklaringar som trycks ner i halsen på dom. Alla vet att det är inget annat än propaganda och lögner. Men att försöka göra något åt det är svårt. Maskineriet är stort och starkt och knäcker lätt en människa som höjer sin röst. Det gäller att veta sin plats under värdegrunden så man inte går på värdegrund. 

Svensken vet att samtiden är dysfunktionell. Svensken vet att något är trasigt i Sverige och att det är lönlöst att göra något.

Vi kommer att få se en förändring med den blågula regeringen. Men det kommer att ta tid att reparera allt det som den förra regeringen förstört och man ska komma ihåg att skulden för allt vansinne inte  enbart ligger på den socialdemokratiska regeringen. Moderaterna har en lika stor skuld i att vår nation håller på att förfalla. 

Vi har åratal av tålamod framför oss eftersom det är så mycket som måste lagas. För det går inte att fixa tidigare politikers destruktiva kultur som sitter likt ett klägg över allting i Sverige på bara några månader. Vi har år framför oss för att komma tillrätta med allting.

Skolan, vården, omsorgen, militären, polisen, lagarna, rättssystemet, demokratin. Det är så mycket som måste åtgärdas, det är så extremt mycket som måste repareras och jag undrar om svenska folket har tålamodet.

Och skulle man nu lyckas städa upp detta, vad är det vi ska återgå till? Det gamla Sverige är borta. Vi kan aldrig få tillbaka det som en gång varit. Det gamla är i dag nostalgi och tyvärr socialdemokratisk nostalgi. Men det var en ordning som fungerade. Så det är på gott och ont som man saknar det gamla folkhemmet. 

Kan en rejäl omsvängning i politiken lyfta fram den så nödvändiga gemenskapen ett folk behöver för att bygga vidare, för att sträva och bevara ett samhälle? Jag hoppas innerligt på just detta. Vi behöver en identitet igen, vi behöver få känna oss stolta som svenskar. Vi behöver få leva med denna stolthet istället för att behöva be om ursäkt för vår existens och att vi ses som något ont som framkallat lidande för världens alla flyktingar. 

Gemenskapen är nyckeln till bevarandet av svensken. Socialdemokratin har krossat den svenska identiteten. Socialdemokraterna har pulveriserat det svenska genom att bygga socialdemokrati och moderaterna har som plikttrogna konservativa vårdat och förvaltat. De kunde valt att vara ett motstånd mot socialismen men dom har i alla år valt att bevara det socialdemokratiska bygget.  

Det finns nu en förhoppning om att detta klet som förpestat svenskarna i så många år kan börja städas bort  med hjälp av den blågula regeringen och Sverigedemokraterna. 

Det är ett klägg som måste bort för det handlar om Sverige och svenskarnas framtid.