Medan det kommer utredningar och åtal mot Trump i mängder, kan en observant läsare märka att FBI och justitiedepartementet lade ner eller stoppade hela fyra utredningar om Hillary Clinton mellan 2014 och 2016. Trots detta förlorade Hillary och FBI fortsätter sin vendetta mot Trump och har diskrediterat sig själva i vanliga amerikaners ögon.

Det började redan 2014 när en konfidentiell källa informerade FBI om att en utländsk regering ville bidra till Hillarys valkampanj. FBI:s lokalkontor ville skicka in en ansökan om hemlig övervakning, en så kallad FISA-ansökan till den särskilda domstolen med samma namn. Men ansökan trasslades bort centralt och gick i stå.

Samma sak hände inte när FBI skickade in en ansökan i oktober 2016 för att övervaka Trump-medhjälparen Carter Page baserat på Steele-dossiern, vilken visade sig vara rena osanningar.

Lokalkontoret som utredde dessa påståenden ”sökte omedelbart” efter en Foreign Intelligence Surveillance Act (FISA) tillstånd, men det stannade ”i limbo” i cirka fyra månader, främst på grund av Clintons förväntade presidentkampanj.

Enligt Durhams rapport:

Enligt en annan agent försenades ansökan eftersom ”alla var ’super försiktiga'” och ”rädda för det stora namnet [Clinton] som var inblandat.” ”De smög runt HRC eftersom det fanns en chans att hon skulle bli nästa president.”

FBI-ledningen skyddade Hillary och handlade tvärtom med Trump.

Tre olika FBI-fältkontor hade pågående utredningar om Clintons, men huvudkontoret lade hinder i vägen för dem och lät ärendena rinna ut i sanden.

Dessa kontor var på spåret av Hillarys lukrativa praxis som utrikesminister:

Från och med januari 2016 öppnade tre olika FBI-fältkontor, New York-fältkontoret (”NYFO*), Washington-fältkontoret (”WFO*), och Little Rock-fältkontoret (”LRFO**), utredningar om möjlig brottslig verksamhet kopplad till Clinton Foundation. Öppningskommunikationen för IRFO-ärendet hänvisade till en underrättelserapport och bekräftande finansiell rapportering som indikerade att en särskild kommersiell ”bransch förmodligen involverade en federal tjänsteman i ett förmånsprogram, närmare bestämt stora ekonomiska bidrag gavs till en ideell organisation, både direkt och indirekt kontrollerad av den federala tjänstemannen, i utbyte mot gynnsamma regeringsåtgärder och/eller påverkan.” WFO-utredningen öppnades som en preliminär utredning, eftersom ärendeagenten ville avgöra om han kunde samla in ytterligare information för att bekräfta anklagelserna i en nyligen publicerad bok, ”Clinton Cash” av Peter Schweizer, innan man övervägde att göra ärendet till en fullständig utredning. Dessutom inkluderade LRFO- och NYFO-utredningarna predikat baserade på källor som identifierade utländska regeringar som hade gett eller erbjudit att ge bidrag till stiftelsen i utbyte mot förmånlig behandling eller särbehandling från Clinton.

Men ledningen var inte intresserad av att fortsätta utredningen och såg till att ärendena lades ner.

Ett andra gemensamt möte ägde rum den 22 februari 2016, där tidigare FBI-biträdande chef Andrew McCabe ledde mötet.

McCabe ”instruerade från början fältkontoren att avsluta ärendena”, men senare enades man om att ”ompröva det slutliga avgörandet om ärendena”, noterade Durhams rapport.

Paul Abbate, som var biträdande chef vid FBI Washington-fältkontor vid den tiden, beskrev McCabes attityd under mötet som ”negativ”, ”irriterad” och ”arg”.

Enligt rapporten:

Enligt Abbate sa McCabe att ”de [departementet] säger att det inte finns något här” och ”varför håller vi ens på med detta?” Vid mötets slut beslutade [FBI:s biträdande chef för brottsutredningar] Campbell att biträdande direktörs godkännande skulle krävas för eventuella utredningsåtgärder.

Alla åtgärder skulle godkännas på högsta nivå, och därmed la man bollen död.