Begreppet ’Den Globala byn’ har aldrig riktigt slagit igenom, men idag har vi en västlig by bestående av USA och EU, som delar gemensamma värderingar inom många kulturella och politiska områden. Det gäller främst klimatet, regnbågsrörelsen, fri invandring, fri abort, ”vägledande” yttrandefrihet och en centralstyrd förmyndarstat.

Denna politiska modevåg har fullt ut fått fäste både i USA och EU-länderna med omfattande stöd från medier och politiska partier, vilket har resulterat i en effektiv tabuisering och censur av åsikter som inte överensstämmer med denna ’progressiva’ uppvaknande.

Demokratiskt sinnade människor som fullt ut stöder folkstyre och rättsstat, men som bekänner sig till mer klassiska demokratiska värderingar, blir nu utställda som reaktionärer, ultrakonservativa och högerextremister, vars åsikter påminner om Franco och Mussolini.

Nyligen har Weekendavisen i en stort uppslagen framsidaartikel kastat sig över de klassiska demokraterna, som anklagas för åsikter som kan härledas direkt till Weimarrepublikens stormiga år på 1920-talet, då militära frikårer och missnöjda medborgarrörelser vände sig mot det späda tyska demokratiet.

Artikeln nämner skrämmande figurer som Viktor Orban, Ron DeSantis, Giorgia Meloni och Tucker Carlson som högerrevolutionens spöken som nu vandrar genom Västvärldens demokratier. Weimarrepublikens missbildade söner och döttrar.

Weekendavisen är så berusad av sin egen omfattande analys att de inte riktigt har grepp om att det var en helt annan tid då, med helt andra förutsättningar som grogrund för både socialistiska och nationella proteströrelser. Tysklands nederlag i kriget hade kostat miljontals soldater livet, och det rådde utbredd fattigdom och kaos efter kriget. Fredsavslutningen var en tydlig förödmjukelse och hån mot det förlorande tyska riket. Dessutom drabbades man av en häftig inflation som krossade värdet av den tyska Reichsmark. Pengarnas värde sjönk som en sten i vatten, och en families livslånga pensionsbesparing räckte plötsligt inte ens till betalningen av ett bröd. Dessa turbulenta förhållanden kunde inte leda till annat än revolutionära tillstånd, vilket i slutändan ledde till att nazismen kom til makten i 1933.

När vi idag ser borgerliga rörelser både i USA och Europa som bekänner sig till den klassiska demokratiska rättsstaten, är det just för att våra samhällen rör sig i en helt annan riktning, nämligen bort från frihet och folkstyre. De styrande politiska krafterna i USA och EU har tillåtit och främjat ohämmad invandring, vilket har lett till ökad brottslighet, arbetslöshet och islamska parallellsamhällen.

Klimathysterin råder överallt, och både i EU och USA arbetar de politiska ledarna för förverkligandet av en centraliserad förmyndarstat, där allt som inte är påbjudet är förbjudet. Covid-pandemins onödiga nedstängning av skolor, företag och restauranger, samt samlingsförbud, har snabbt fört oss mot en förmyndarstat. Den politiska heligförklaringen har riktat alla bönemattor mot LBGT+, Me Too-rörelsen och Black Lives Matter, som helhjärtat stöds utan kritik eller reservation.

De rörelser som idag stämplas som högerextremister av media och politiker är till stor del klassiska demokrater som enbart önskar att leva i en fri rättsstat med lika rättigheter och skyldigheter för alla. Den klassiska demokraten önskar kvalificerad invandring av migranter som är självförsörjande, men motsätter sig importen av inkompetenta klienter som dessutom avskyr frihet och demokrati.

Den klassiska demokraten vill ha en ren miljö och en frodig natur omkring sig, men förskräcks av den religiösa fördömelsen av människoskapad CO2 som roten till alla klimatförändringar. Klimatet har ändrats genom miljarder år på grund av starka kosmiska krafter utan någon hjälp av CO2, som nu plötsligt enligt FN, Greta Thunberg och samtliga västerländska medier och politiker har tagit över kontrollen av klodens temperatur.

Den klassiska demokraten bekänner sig till internationellt politiskt, kulturellt och ekonomiskt samarbete, men avvisar den nuvarande EU-konstruktionen som saknar demokratisk legitimitet och som fullt ut bygger upp en EU-förbundsstat eller något som liknar det mest möjligt.

Den klassiska demokraten vill att sexuella minoriteter accepteras och respekteras som alla andra medborgare i samhället, men förstår inte varför politiker, medier och kungligheter ska dyrka regnbågsfolket som om det vore en folkrörelse, när det i själva verket handlar om sexuella minoriteter som utgör en procent av befolkningen.

Den klassiska demokraten vill ha yttrandefrihet för alla, men inte den stylade version som dagens medier, myndigheter och politiker censurerar och undertrycker genom att inte publicera åsikter som inte överensstämmer med FN:s klimatpanel, Marrakesh-avtalet, Pride-rörelsen och EU:s värderingar.

Majoriteten av de rörelser som växer fram på ett borgerligt idégrundlag både i Europa och USA ligger ljusår från de högerextrema värderingar som media och politiker klistrar på dem. Det är rörelser som enbart har uppstått som en reaktion på politikernas katastrofala och inkompetenta hantering av samhällsutvecklingen och styrningen.

Resultatet har blivit medborgarnas förlust av frihet, undertryckande av den fria debatten, centralisering av makten ochen ökande omyndigförklaring av den enskilde medborgaren. Vår generation av politiker låter sig viljelöst köras över av de härskande globala kulturella och politiska modetrenderna, utan att tänka på vad som är hälsosamt och bra för utvecklingen av en fri och demokratisk rättsstat.

Att kämpa för återupprättandet av demokratins kärnvärden är inte uttryck för högerextremistisk frikorspolitik, utan det är just den sunda förnuft som präglar den klassiska demokraten.