Resultatet av den internationella studien PIRLS, som undersöker läsförmåga och attityder till läsning hos elever i årskurs 4, slog ner som en bomb i den svenska skoldebatten. Studien visade att läsförmågan hos de svenska eleverna hade sjunkit dramatiskt sedan den tidigare undersökningen, som genomfördes 2016. Andelen elever som inte når upp till så kallad ”låg nivå” hade mer än fördubblats och skillnaden i resultat mellan de högst och de lägst presterande eleverna var den största som uppmätts sedan PIRLS startade 2001.

Skolverket sammanfattade studien i rapporten PIRLS 2021 Läsförmågan hos svenska elever i årskurs 4 i ett internationellt perspektiv, där författarna betonar språkets betydelse för samhället och demokratin, och varnar för att skolelevernas bristande språkkunskap kan få långtgående konsekvenser för nationen.

Reaktionen från den svenska regeringen var omedelbar. Skolminister Lotta Edholm kallade till presskonferens där hon meddelade att regeringen gör flera satsningar för att svenska elever ska bli bättre på att läsa och i pressmeddelandet från Utbildningsdepartementet står:

”Bland annat har regeringen satsat 685 miljoner kronor 2023 för att skolhuvudmän ska kunna köpa in läromedel och 43 miljoner kronor för att stärka barns och elevers språk-, läs- och skrivutveckling.”

Invandringen är orsaken

Men problemet med de svenska elevernas försämrade resultat handlar inte om bristande resurser, utan om bristande integration: varannan deltagande elev, 47 procent, pratar ett annat språk än svenska hemma och det är denna grupps bristande kunskaper i svenska som drar ner snittresultatet. I den sammanfattning av rapporten som finns på Skolverkets hemsida ges en försiktig antydan om hur det ligger till:

”Svenska elever i årskurs 4 har försämrat sina resultat i läsförståelse sedan PIRLS 2016. De svenska resultaten ligger fortsatt över genomsnittet jämfört med de EU- och OECD-länder som deltagit i PIRLS 2021. Bland de svenska eleverna har andelen lågpresterande elever ökat medan andelen högpresterande elever är oförändrad.”

Andelen lågpresterande elever har alltså ökat medan andelen högpresterande elever är oförändrad? Hur kan det vara så? Skolverkets rapport medger att det handlar om invandring, och man anger främst den stora migrationsvågen 2015:

”Vi kan därmed konstatera att det har skett demografiska förändringar bland eleverna i årskurs 4 med avseende på migrationsbakgrund under perioden 2016–2021 och att dessa förändringar inte varit obetydliga.”

Nej. Förändringarna har inte varit ”obetydliga”. Sverige har sedan millennieskiftet ökat sin befolkningsmängd med över 20 procent, främst genom att ha beviljat två miljoner uppehållstillstånd. Skolverket betonar att andelen etniskt svenska elever har minskat från 68 till 54 procent mellan PIRS 2016 och PIRS 2021 – trots att det idag endast krävs att en förälder är född i Sverige för att den som själv är född i landet ska räknas som ”etniskt svensk”. Det är alltså fullt möjligt att ha hundra procent invandrarbakgrund (och inte behärska svenska språket på grundläggande nivå) men ändå vara etnisk svensk i statistiken.

Invandringen har dessutom skett utan något krav på integration eller språkinlärning, något som bland annat uppmärksammats av opinionsbildaren Rebecca Weidmo Uvell.  Istället har det varit fullt möjligt att leva i Sverige under decennier (och generationer) i etniskt segregerade områden och utan att kunna ett ord svenska. Konsekvensen av det har självklart blivit att allt fler barn i Sverige växer upp i familjer där man inte talar svenska – och där ligger anledningen till de försämrade PIRLS-resultaten.

Etniskt svenska elever fortfarande i topp

PIRLS-rapporten betonar att skolor i invandrartäta områden uppvisar sämre resultat än skolor i etniskt svenska områden – även om rapporten talar om ”skolornas elevsammansättning” och ”elevers hemresurser”. Att elever med invandrarbakgrund presterar sämre i läsförståelse förekommer i samtliga 25 deltagande länder som återfinns inom EU/OECD – men skillnaden i prestation mellan dessa två grupper är större i Sverige, vilket är ännu ett bevis för att Sverige lyckats sämre med integrationen än övriga länder:

”Andelen elever som inte alltid talar svenska i hemmet har ökat sedan 2016 vilket sannolikt delvis speglar en demografisk förändring avseende utländsk bakgrund bland elever i årskurs 4. I PIRLS 2021 ser vi att resultaten för de elever som inte alltid talar svenska hemma har försämrats, medan de elever som alltid talar svenska i hemmet presterar på samma nivå som 2016. Det här mönstret är inte lika starkt i övriga nordiska länder eller för genomsnittet i EU/OECD.

I flertalet av de här länderna har även elever som talar testspråket i hemmet i genomsnitt försämrat sina resultat.”

Den sista meningen är mycket intressant. Den innebär att etniskt svenska elever faktiskt presterar bättre än förväntat jämfört med sina europeiska kamrater och att det är de etniskt svenska eleverna som skolministern kan tacka för att Sverige trots allt lyckades ta fjärdeplaceringen bland de deltagande länderna från EU/OECD. Trots detta har den officiella bilden varit att ”svenska elever presterar sämre”. Men det är alltså en lögn – etniskt svenska elever presterar fortfarande mycket goda resultat i PIRLS, medan andelen elever med invandrarbakgrund och mycket dåliga språkkunskaper nu är så stor att det påverkar helhetsresultatet.

Språkbrist hotar demokratin

Men att barn i Sverige inte behärskar det svenska språket får allvarligare konsekvenser än att den så kallade ”ortensvenskan” breder ut sig på det korrekta språkets bekostnad – ytterst handlar det om demokratins överlevnad. Skolverkets rapport slår fast att:

”Läsning är av mycket stor betydelse för privatliv, utbildning, arbetsliv och samhällsliv. Både i och utanför skolan spelar läsförmågan en stor roll för barns och ungas kunskapsutveckling och möjlighet att nu och i framtiden kunna ta del av och påverka det samhälle de lever i. Läsning handlar om att kunna navigera i världen, att skaffa sig nödvändig kunskap och information, men också om att känna läsningens glädje och njutning.

Regeringen har också lagt stor vikt vid barns och ungas läsning och skriver att en god läsförmåga är en fråga om delaktighet i samhället och därmed ytterst en demokratifråga. I den här rapporten står läsförmåga för det som i PIRLS ramverk kallas för reading literacy. Begreppet definieras i ramverket som

[…] the ability to understand and use those written language forms required by society and/or valued by the individual. Readers can construct meaning from texts in a variety of forms. They read to learn, to participate in communities of readers in school and everyday life, and for enjoyment.”

Att kunna läsa – och förstå vad man läser – handlar med andra ord om att kunna förstå sin omvärld och sin roll som medborgare, och det är därför PIRLS är en så viktig undersökning. Men språket behöver erövras i tidig ålder, och det barn som inte kan förstå en text när det är halvvägs genom den obligatoriska grundskolan löper en stor risk att växa upp till en vuxen som inte fullt ut kan delta i det demokratiska samhället.

Att de individer som lever i ett land behärskar landets språk är därför nödvändigt för demokratins överlevnad. Skolverkets rapport benämner det, och därför är rapporten en skrämmande läsning. Men samtidigt pekar alla kurvor åt fel håll: andelen svenska medborgare som behärskar det gemensamma språket minskar, samtidigt som segregationen består och andelen invandrare från icke-demokratiska länder fortsätter att öka. Mot ett sådant scenario hjälper inga läromedelssatsningar i världen.

Nästa PIRLS genomförs år 2026. På grund av den demografiska utvecklingen i Sverige kommer andelen etniskt svenska elever då, för första gången, att vara i minoritet.

PIRLS (Progress in International Reading Literacy Study) är en internationellt jämförande kunskapsmätning som undersöker elevers kunskaper i och attityder till läsning i årskurs 4. I PIRLS 2021 deltog Sverige för femte gången och totalt deltog 65 länder i PIRLS 2021. Rapporten vänder sig i första hand till beslutsfattare, rektorer och lärare.