Stockholms landshövding Anna Kinberg Batra höll under tisdagen ett möte tillsammans med bland annat polisen och andra delar av civilsamhället där man diskuterade den grova brottsligheten bland yngre.

Landshövding berättade att hon var orolig över utvecklingen men efter dagens möte såg hon hoppfullt på framtiden.

Vad kan Stockholmsregionen göra i det brottsförebyggande arbetet?

– Mitt jobb som landshövding är ju ganska mycket att representera staten i länet och länet mot staten. Men det är också att hålla ihop och knyta ihop de olika aktörerna. Och det vi har gjort idag är ju att alla olika som jobbar med brottsförebyggande och polisen och justitieministern satte sig runt samma lunchbord och sa – men hörrni, det är för många barn och unga som blir kriminella och grovt kriminella i det här länet. Vad kan vi göra för att bromsa det i tid?

Har ni fått något bra svar idag på vad man skulle kunna göra?

–  Jag tycker vi fick flera bra svar och det är egentligen om tre områden. Det första är ju lagstiftning. Det behövs vissa förändringar där vissa redan håller på att hända. Justitieministern sa till exempel att man tittar på sekretesslagstiftningen, det här att olika myndigheter  inte berätta det för varann före det går snett för en individ,  innan det är för sent. Det måste förändras och det håller han redan på att jobba med.

Men det är ganska mycket som inte är lagstiftning som behövs ändras. Det andra är ju att man behöver bättre samarbete mellan till exempel just polisen, socialtjänsten, skolan och också sjukvården. Barn och ungdomspsykiatri så man upptäcker i tid de som är till exempel utåtagerande eller börja bete sig konstigt så kan man ingripa bättre i tid och där är ibland länsstyrelsen den som håller ihop det här så att de olika aktörer kan samarbeta bättre. Det kommer vi följa upp och göra mer. Och det tredje är ju just uppföljning. Vi måste mäta bättre och följa upp vad som faktiskt ger resultat. Det finns det bra exempel från andra länder också som jag tror att både Stockholm och riket och regeringen kan lära mycket av.

Vilken är din känsla efter det här mötet?

–  Ja,  den är faktiskt lite hoppfull. Vi har fått fakta som kan skrämma livet ur en om hur det ser ut idag. Idag mördar barn andra barn, de är inte ens tonåringar när de mördar varandra och det är vidrigt. Tyvärr känner vi till mycket om utvecklingen.  men det som ger mig hopp efter det här efter det här mötet är ju att det är så många som kan och vill göra någonting åt det, och genom att bara prata med varann så kommer det faktiskt en bra bit på vägen. Det ger mig hopp, för nu ser jag fram emot resultaten.