Två av Frankrikes mest kända intellektuella, Pascal Bruckner och Alain Finkielkraut, säger att vänsterflygeln bär en stor del av ansvaret för att Frankrike är på väg mot kaos. Ultravänstern sympatiserar med de muslimska ungdomarna, säger Bruckner.

”De ungas avvisande av den franska staten och alla dess institutioner har fått näring från en inflammatorisk retorik från en upprorisk ultravänster, som är antisemitisk och sympatiserar med radikala islamister”, fastslår Bruckner i en intervju med Le Figaro.

Utvecklingen är en parallell till USA där Demokraterna gick i säng med BLM och Antifa. Att ett av landets två stora partier stödde en politik som öppet ville defundera polisen var en frieri till anarkin. Men det var det som hände. Samma sak i Frankrike:

”Partiet La France Insoumise och miljörörelserna på den yttersta vänsterkanten, som inte lyckas styra Frankrike, vill istället göra landet ostyrbart.”

Sociologer, journalister, konstnärer och filmskapare fascineras av upproret och vill inte erkänna sin dragning mot nihilismen.

Bruckner anser att vi har sett samma tendens länge och inkluderar även de gula västarna och protesterna mot pensionssystemet.

”Man kan inte släppa våld löst utan bestraffning. Det är en eld som sprider sig med förbluffande hastighet. Ju mer vi tolererar det, desto mer blir det konfliktens enda språk. Slå först och tala efteråt.”

Vi är inte längre en nation

Alain Finkielkraut anser att Melenchons parti La France Insoumise satsar på befolkningsförändringar som ger dem möjlighet att komma till makten med hjälp av röster från nya grupper.

”Vi är inte längre ett folk”, säger han också till Le Figaro och kräver en nedtrappning av invandringen.

Upplösning följer

Med den nuvarande takten i befolkningsströmmen är det bara en tidsfråga innan nationen är historia.

”Vi måste ha modet (och den sunda förnuftet) att säga det: Om invandringen fortsätter med samma hastighet (mer än 500 000 år 2022) kommer samexistensen bara vara en chimär. Upplösningen kommer att bli oundviklig,” säger han.

Alla kan se att det som hände var ett uppror mot den franska staten. Tidigare underrättelsechefen Pierre Brochand har sagt det länge.

”Om man, som den tidigare underrättelsechefen Pierre Brochand, beskriver de sex dagars kravaller som ett uppror mot den franska nationalstaten från en betydande del av de unga av icke-europeiskt ursprung, så stämplas man som rasist både i medierna och kultureliten.”

Men ändå mörklägger inrikesminister Gerard Darmanin vem de unga är och kallar dem franska. Begreppet rymmer en bitter sanning: De har franskt födelseort, franskt ID, men hatar Frankrike.

”Gérald Darmanin har helt rätt: 90 procent av bråkmakarna har ett franskt ID-kort. Det är just det som är allvarligt. Det är fransmän som avskyr Frankrike och som genom att sätta eld på rådhus, skolor och polisstationer förklarar krig mot landet,” säger Finkielkraut och drar slutsatsen att det nästan inte finns något kvar av det nationella gemenskapen.

Förträngning och förnekelse

Politikereliten vill inte konfronteras med verkligheten. Vänsterflygeln idylliserar ungdomen i förorterna, och medierna ser till att sanningen inte kommer fram om hur till exempel kvinnor behandlas. Frankrike blir ett förvridet samhälle.

”Förnekelsen är till stor del ansvarig för den nuvarande situationen. Den upprätthålls av de styrande klasserna och närs av den kulturella vänster som delvis dominerar de franska medierna,” säger historikern.

För att få en fingervisning om vart vinden blåser kan man fråga hur det går för judarna i Frankrike. Frankrike hade den största diasporan vid sidan av USA, med 400 000 judar.

90 procent av dem har fördrivits från förorterna norr om Paris. Alla vet det, men det trycks långt tillbaka i medvetandet.

Frankrigs venstrefløj anklages for i mange år at have lukket øjnene for virkeligheden i forstæderne