Högsta förvaltningsdomstolen har idag slagit fast att en allmän sammankomst inte kan ställas in med stöd av 2 kap. 23 § ordningslagen. Målet gällde Rasmus Paludan i samband med korankravallerna.

Paludan hade beviljats tillstånd till tre allmänna sammankomster den 14 april 2022. Den första sammankomsten skulle hållas i Jönköping, den andra i Linköping och den tredje i Norrköping.

I anslutning till sammankomsten i Linköping uppstod våldsamma kravaller. Polismyndigheten befarade att händelseutvecklingen vid sammankomsten i Norrköping skulle likna den i Linköping och beslutade därför, med åberopande av bestämmelsen om upplösande av allmänna sammankomster i 2 kap. 23 § ordningslagen, att ställa in den allmänna sammankomsten i Norrköping.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar nu att bestämmelserna i ordningslagen gör en tydlig skillnad mellan när polisen kan inställa eller upplösa en allmän sammankomst. Någon rätt för Polismyndigheten att ställa in en ännu inte påbörjad allmän sammankomst kan enligt domen inte utläsas av 2 kap. 23 § ordningslagen.

Domstolen slår vidare fast att inskränkningar i de grundlagsskyddade mötes- och demonstrationsfriheterna endast får göras i lag och för vissa särskilt angivna syften.
”Mot denna bakgrund och eftersom en bestämmelse om inskränkning av en rättighet av det nu aktuella slaget bör tolkas restriktivt är det enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening inte möjligt att tolkningsvis utvidga tillämpningsområdet för 2 kap. 23 § ordningslagen till att även omfatta inställande av ännu inte påbörjade sammankomster. Polismyndighetens beslut att ställa in den allmänna samman­komsten i Norrköping saknade således lagstöd”, skriver Högsta förvaltningsdomstolen.