Jag har kommit som ljus till världen,

att den som tror på mig,

ska inte förbli i mörkret

Johannes 12,46

Vad är egentligen julens budskap? Vad kan julen betyda för våra materialistiska och sekulariserade samhällen? Vad har Betlehemsstjärnan och barnet i krubban med oss ​​att göra? Frågorna – och svaren – har aldrig varit viktigare än de är nu. Men även genom att överhuvudtaget ställa frågorna är man halvvägs till svaret.

Budskapet

Julen är berättelsen om ljuset som tränger igenom mörkret, om ”den okända Guden” som gör sig känd genom Jesus Kristus, och som aktivt ingriper i mänsklighetens historia för att ge oss ett glädjebudskap – men också för att ställa oss inför ett val. Julens budskap är både ett andligt och ett historiskt drama. Det är dramat om den gudomliga viljan som manifesterade sig på jorden genom Jesus Kristus, som förmedlades av lärjungarna till världen och som med tiden blev en social faktor för revolutionär makt. Det var ett budskap som förändrade världen och blev grunden för den västerländska civilisationen.

Julens budskap är ett glädjebudskap, ett evangelium – för dem som är mottagliga för det. I vår tid i västvärlden har mottagligheten blivit svag. Materialism och rationalism har dämpat vår intuitiva uppfattning av en andlig verklighet.Vår känsla av mystik har försvagats i en värld som har blivit ”avförtrollad”. Vi har inte bara tappat svaret, vi ställer inte längre frågan som den kristna tron ​​är svar på. Den moderna rationella människan har härdat sitt hjärta mot budskapet. När de vise männen hittade till stallet var det för att de hade haft det lätt: det var detta de hade väntat på. Men den som inte söker hittar inte heller.För moderna människor har Betlehemsstjärnan blivit osynlig. Ett helt folk, en hel epok passerar stallet och krubban utan att titta. De har blivit andligt blinda. För dem är krubban tom, som Alfred Delp uttryckte det.

När Jesus säger att han inte har kommit för att bringa fred, utan strid (Luk 12:51), betyder det att själva budskapet kommer att skapa splittring. För vissa kommer budskapet att vara obegripligt, för andra kommer det att vara likgiltigt, men för vissa – de som vill fortsätta ett hedonistiskt och materialistiskt liv, eller ett liv på jakt efter makt och pengar och status – kommer budskapet att uppfattas som en provokation och ett hot. Det var på grund av sådant som Jesus var tvungen att dölja budskapet i liknelser.

För dem med längtan och öppna hjärtan är budskapet dock tydligt. De som är lyhörda för uppmaningen och som rörs i sina själar av julens budskap – hos dem är anden redan aktiv; de har alla känt den gudomliga närvaron, kanske utan att vara medvetna om det, eller utan att kunna sätta ord på det. För ingen kan komma till Kristus utan att Fadern drar honom (Joh 6:44). Vissa människor känner detta ”drag”, andra inte.

Men miraklet i Betlehem berör oss även om vi förnekar det. Miraklet bor redan i oss; ty fastän vi har förkastat Gud, så har Gud inte förkastat oss. Om vi ​​blir rörda av anden är det för att anden redan finns i oss. Den ligger i våra sinnen och hjärtan och väntar på timmen då vi ska öppna oss för budskapet, den väntar på att vi ska börja förstå hur mycket rikare det livet kan vara som är fyllt med kraften av andliga upplevelser.

Kristi födelse är inte bara en engångshändelse; varje jul föds Kristus på nytt för alltid nya människor som är mottagliga för budskapet. Och för de som tagit emot budskapet är julen en tid för inspiration, reflektion och eftertanke. Julen är ett tillfälle att återupprätta det heliga bandet mellan himmel och jord, mellan Gud och människa.

Julen är också ett tillfälle att börja en personlig resa, att ge upp vår stolthet och erkänna vår egen maktlöshet och att erkänna att vi alla behöver ett högre livsperspektiv för att våra liv ska få mening. Vi behöver det för att samhället som helhet ska hålla ihop. Det är just för att detta högre perspektiv har gått förlorat som våra samhällen nu sönderfaller. Ateismens träd har verkligen burit ond frukt. Så länge vi är bundna av det uteslutande materiella kommer mänskligt liv att vara låst i en evig strävan efter nöjen, materiella gods, ära, girighet, maktbegär och ytlighet. Först när den andliga makten råder över det materiella kommer vi att kunna förändra samhället. Men det kräver först att vi själva förvandlas.

Ljus och mörker

Kristus kom för alla, men först och främst för dem som behöver honom – de som lever i nöd och förtryck, i rädsla och förtvivlan, de som vandrar i mörker, de som lider och längtar, de som är ”fattiga i anden”, de som inser behovet av det andliga för att livet ska bli meningsfullt och lidandet lättare att bära. Det var för herdarna på fältet som ängeln visade sig, inte för de rika och mäktiga. Det var inte statsledare och rika människor som kom till krubban.

Som en symbol påminner Betlehemsstjärnan oss om att Kristus kom till världen som ett ljus, ett ljus för dem som sitter i mörkret. Han kom inte för att sudda ut skillnaden mellan ljus och mörker, mellan ont och gott, utan för att göra skillnaden omisskännlig – och ställa oss inför ett val och kräva ett svar. Kristus kom med ett löfte om en ny lag – inte lagen för jordiska härskare, inte en lag för de höga och en annan för de låga, utan en lag skriven i hjärtan på ”människor av god vilja”, en lag som gäller lika för alla och som står över alla andra lagar. Och han kom med ett löfte om ett nytt och bättre liv för den som tar budskapet på allvar och låter det bli en källa till inre transformation, som övervinner sitt ego och sin stolthet och snarare låter sig bli ett redskap för det gudomliga – att ”vara en ny skapelse”, som Paulus säger (Gal 6,15).

Att meditera över miraklet i Betlehem kräver på sätt och vis att vi återvänder till barndomens oskyldiga tillstånd, men med den visdom och erfarenhet som livet har gett. Det är en ny början, det ger en ny insikt, en djupare förståelse. Vi ser då ännu tydligare att vi står inför ett val – inte bara som individer, utan som samhälle. Människan har fri vilja, och därför kan vi välja att ta emot budskapet eller förkasta det. Men valet får konsekvenser. Vad vi väljer kommer att avgöra vårt öde.

Valet handlar i yttersta bemärkelsen om vilken auktoritet vi väljer att underkasta oss – Kristi auktoritet eller Caesars, ljusets eller mörkrets. Kristus representerar andens kraft, sanningen och viljan att leva och mänskligheten. Caesar representerar kraften i våld, tvång, förstörelse och rädsla. T.S. Eliot skrev en gång att den som inte kommer att underkasta sig Kristus måste underkasta sig en Stalin eller en Hitler. Det är därför de mäktiga i denna värld fruktar och hatar det kristna budskapet, eftersom kung Herodes fruktade nyheten om Jesu födelse; för det betyder en lojalitet till något högre än världslig makt; det innebär att det finns moraliska krav som står över maktens krav, och att de styrandes makt och maktutövning inte är legitim om det inte är i enlighet med Guds lag.

En fråga om tro

Budskapet förkunnades först av Johannes Döparen. Han var rösten som ropar i vildmarken, en röst som varnar för att vi står inför en ödets tid och att det är dags att välja. Han gjorde det för att varna och väcka. Johannes meddelade att med Jesu födelse hade beslutets stund kommit. Vi kan välja ljuset och vandra med likasinnade, eller så kan vi välja den falska och otrogna gemenskapen av dem som har valt att stanna kvar i mörkret och därmed vara likgiltiga inför kampen mellan gott och ont som rasar oupphörligt.

I den moraliska öken som vår egen tid har blivit, behöver vi denna röst mer än någonsin. Vi behöver bli varnade, uppmanade, förmanade och väckta ur vår dvala. Liksom på Johannes Döparens tid måste vi återigen bana väg för Herren och göra vägarna raka, det vill säga att återigen göra det möjligt för människor att höra och förstå budskapet; för vi är verkligen förlorade – ja, vi har inte bara tappat vår riktning, vi har förlorat kunskapen om vår destination. Det är naturligtvis ingen lätt uppgift i ett samhälle genomsyrat av ateism och kall rationalism. Men vi kan börja med oss ​​själva. Jultiden kan inspirera oss att låta livets ljus, hopp och sanning lysa in i oss och förvandla oss och på så sätt bli ett ljus för andra.

Naturligtvis är det en fråga om tro. Guds ord blir sanning för individen genom tron. Men vad är tro? Det är inte så mystiskt och svårt som vissa föreställer sig. Paulus förklarar: ”Tron är förvissningen om det man hoppas på, vissheten om det som inte syns…I tron ​​förstår vi att världen skapades genom Guds ord, och att det vi ser har sitt ursprung i det osynliga. ” (Hebr 11,1-3) Tro är förståelsen att världen har sitt ursprung i något som i sig inte är av världen, en orsak som själv inte har någon orsak. På sätt och vis är tro detsamma som tillit, det vill säga tillit till att världen och våra liv har mening, att våra jordiska liv bara är en del av vår existens och att det finns en verklighet och ordning av gudomligt ursprung som vi åtminstone delvis kan uppfatta. Denna gudomliga verklighet är en intuitiv insikt, men den kan också förstås av förnuftet. Det liknar ljuset från en osynlig källa: vi kan inte se själva ljuset, men vi kan se dess reflektion i det som ljuset faller på. Det gudomliga finns runt omkring oss, världen är fortfarande en plats full av mystik och mirakel. Öppna bara ögonen och se! Och kanske är julen den tid på året då vi som starkast kan ana denna magi och förundran.

Hoppas

Alla kulturer har en andlig och religiös grund. Det väsentliga i det andliga är upplevelsen av det transcendenta, att det finns något ”ovanför” eller ”bortom”, medan religionen konkretiserar och kommunicerar ett folks metafysiska sanning. Det är detta som ger mening och riktning åt samhällets och individernas existens. När denna grund löses upp går kulturen under.

Därför är julens budskap viktigare än någonsin; för genom att fira julen och alla dess traditioner, både kristna och sekulära, hjälper vi till att bevara vårt kulturarv. Vi hjälper till att bygga en fästning mot de demoniska krafterna som vill utplåna vår civilisation. Det är just för att julen är en så viktig del av vår identitet, vårt kollektiva minne och för vår känsla av samhörighet, som den och alla andra traditioner och symboler är under attack. Men så länge vi fortsätter att fira jul och de andra högtiderna finns det fortfarande hopp.

Den ”inställda” prästen Calvin Robinson har sagt att vi inte utkämpar en kulturstrid, utan en andlig kamp: ”Vi kämpar för själva hjärtat av det västerländska samhället, som grundades på kristna principer.” Kampen om vår civilisation är i första hand. en andlig kamp. Och det börjar här, under Betlehems stjärna, vid stallet och krubban, när den okända Guden gjorde sig känd och blev en människa bland människorna och därmed började vår civilisation, en kristen civilisation, vare sig man vill erkänna det eller inte .