Att döma av nyhetsflödet och diskussionerna runt landets lunchbord, är det tydligen bara en tidsfråga innan Lede Fi anfaller Sverige och kriget bryter ut. Som alltid, förutsätts fienden anfalla från öst – och när fienden anfaller, förväntas svensken försvara sig.

Eller inte. För vilka ska försvara Sverige? Vilka ideologier och ideal är befolkningen lojal mot? Och hur står det egentligen till med försvarsviljan hos dem som kan – och förväntas – strida, döda och offra sina liv för nationen?

En snabbanalys av debatten tydliggör några besvärande detaljer: Den grupp som mest högljutt hävdar att ”svenskarna måste vara redo att strida för Sverige” tycks bestå av män i övre medelåldern, det vill säga generationer av män som visserligen har gjort värnplikten men som nu är för gamla för att göra någon större nytta vid fronten. Samtidigt tyder det mesta på att försvarsviljan bland de unga män och kvinnor som är (eller borde vara) fysiskt lämpade för strid, är låg. Mycket låg. Och särskilt låg är den bland unga med invandrarbakgrund, det vill säga den grupp som idag utgör majoriteten (eller nästan hälften) av Sveriges befolkning under 25 år. Allt beroende på om man definierar ”invandrarbakgrund” enligt de kriterier som gällde före eller efter 2003.

Enligt en studie som nyligen gjordes av Plikt- och prövningsverket kan endast 53 procent av unga med invandrarbakgrund tänka sig att försvara sitt hemland. Siffran för etniskt svenska ungdomar är något högre, men en studie som Ungdomsbarometern genomförde tillsammans med Svenska Lottakåren år 2020 visade att endast tolv procent av de tillfrågade tjejerna var intresserade av att genomföra värnplikt, medan intresset bland unga killar var dubbelt så stort.

Ett pikant problem är samtidigt den allt sämre fysiska och psykiska hälsan hos de yngre. Att leva ett stillasittande liv framför spelkonsoler och datorer skapar inga elitsoldater, möjligen kanonmat.

De ungas bristande försvarsvilja har blivit ett problem för (äldre och icke stridsdugliga) politiker, och landshövdingarna i Skåne, Blekinge och Kronoberg hoppas nu att ”information och dialog” ska öka försvarsviljan bland unga.

– Till exempel sprida kunskap om vad är det vi ska försvara? Varför ska vi försvara oss? Att vår demokrati är värd att försvara egentligen varje dag, säger Myndigheten för psykologiskt försvars generaldirektör Magnus Hjort till SVT.

Problemet är bara att i samma stund som vi ställer oss de frågorna, så uppstår nya problem. Att ”försvara demokrati” har blivit alltmer ointressant hos den svenska befolkningen. När forskare vid Göteborgs universitet ställde frågor om demokrati till 300 unga mellan 18 och 29 år, fick de oroväckande svar. Var femte tillfrågad kunde tänka sig att sälja sin röst. Var fjärde ansåg inte att det var viktigt att få leva i en demokrati och nästan var tredje ansåg att det vore bra om Sverige styrdes av en diktator. Undersökningen genomfördes för över tio år sedan, hur siffrorna skulle se ut idag vågar nog ingen ta reda på. Men en vild gissning är att en stor del av dagens tilltänkta soldater skulle sörja mer över att sakna sitt wifi, än över att sakna svensk demokrati.

Idag har Sverige dessutom något vi saknade för ett decennium sedan, nämligen öppet demokratifientliga och islamistiska politiker och partier. Partiet Nyans lyckades i det senaste valet få över tio procent av rösterna i 54 valkretsar och i exempelvis Bergsjön i Göteborg röstade var tredje väljare på partiet som driver frågor som positiv särbehandling av muslimer, införande av hädelselagar och obligatorisk undervisning om islam i svenska skolor, och som har varit en av de pådrivande parterna bakom den internationella förtalskampanjen riktad mot den svenska socialtjänsten. Eller med andra ord: Partiet Nyans och deras väljare står för raka motsatsen till den öppna och jämställda demokrati som Sverige saluför sig som.

Men islamisterna är samtidigt fast förankrade inom främst Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centern och Miljöpartiet – och demokrati-hatarna får massivt stöd av sina partier. Det tycks exempelvis vara fysiskt omöjligt att få Magdalena Andersson att ta sin skyddande hand från Jamal el-Haj, trots i princip dagliga avslöjanden av el-Hajs mångåriga och nära samröre med terroristorganisationen Hamas och dess ledare. Inte ens el-Hajs egna uttalande om att han deltagit i Hamas konferens i Malmö i maj 2023 eftersom han annars ”inte kunnat se sin mamma eller andra palestinier i ögonen” tycks vara problematiskt.

– Det här handlar om min identitet, om mitt dna, om min familjs existens, sa Jamal el-Haj till Dagens Nyheter.

– Det finns ingen makt i världen som kan få mig att bojkotta eller inte delta i den här konferensen.

Ingen makt i världen kan alltså få en svensk riksdagsman, som har fortsatt förtroende hos ledaren för Sveriges största parti, från att delta i en konferens anordnad av en terroristorganisation. Istället handlar det om ”hans identitet och dna”. Som grädde på moset hölls Hamas konferens alltså i Sverige. Det är ju upplysande för den som funderar över den där lilla, men ack så viktiga, frågan om lojalitet.

Vilken sida el-Haj och hans gelikar skulle stå på om kriget bryter ut i Sverige kan vi ju fundera över – så länge som kriget inte är ett inbördeskrig mellan medborgare som försvarar västerländsk demokrati och de demokrati-hatande anhängarna av Hamas, IS, Muslimska brödraskapet, Hizb ut-Tahrir, Al-Qaida, Hizbollah, Boko Haram, Al-Shabab eller någon annan av de islamistiska organisationer som lever och frodas i Sverige. Vid ett sådant scenario råder det nog ingen större tvekan om dessa personers lojalitet – de måste ju kunna se mamma i ögonen…

Inte ens vår överbefälhavare tycks förresten känna någon större lojalitet mot landet Sverige och dess befolkning. Samtidigt som han upplyser svensken om att kriget står för dörren har han registrerat företaget Byden Ops där han, när han går av posten som ÖB den 30 september i år, ska sälja sina tjänster som säkerhetskonsult inom ”strategisk omvärldsanalys, företagsutveckling och ledarskap”. Gränsen mellan entreprenör och spion är sannerligen hårfin.

Så vem ska – egentligen – försvara Sverige? När skiten slår i fläkten, missilerna regnar över våra städer och Lede Fi står där med vapen i hand? Vem är villig att döda och dö för Moder Svea? Det är en öppen fråga, som vi i ärlighetens namn kanske inte ens vill ha svar på.