Återigen ser vi hur det aggressiva judehatet blommar upp över stora delar av världen. Vi vet att sådana attityder främjas av media, sociala såväl som officiella. Idag sker det genom deras bevakning av kriget som Hamas startade mot Israel den 7 oktober. Men kritiken i media riktar sig inte mot Hamas, som startade kriget och som varje dag fortfarande kämpar hårt mot de israeliska soldaterna. Kritiken riktas ensidigt mot Israel, som fullgör sin plikt att försvara sin befolkning mot terrorattacker. Vi är inte längre förvånade över den här händelseutvecklingen.

Problemet är att Hamas har gjort det till en konsekvent taktik att gömma sina terrorister, avfyrningsramper, vapen och ammunitionsförråd i civila bostadsområden, sjukhus, moskéer och FN-anläggningar, där de är säkra på att ett israeliskt svar på deras attacker kommer att resultera i tunga civila förluster. Det är ju de civila offren för terrorismens inhumana taktik som det fokuseras på i media och som skapar ett växande internationellt motstånd mot Israels försvarskamp. Denna effekt verkar vara avsiktlig från Hamas sida.

Varje medieredaktör är fullt medveten om att ett sådant reportage är ensidigt och strider starkt mot goda journalistiska principer, som t ex principerna om att iaktta försiktighet och varsamhet. Men det är denna form av journalistik som pumpas ut. Och när alla är med är ensidigheten och enkelspårigheten inte så enkel att upptäcka för den som inte har någon annan tillgång till information. Kravet på att Israel måste avsluta den defensiva kampen och ingå en ”vapenvila” – tillfällig såväl som permanent – blir lätt att sälja in. Det låter ”humanitärt”, eftersom man samtidigt tiger om konsekvenserna för det judiska folket. Blodbadet som Hamas har planerat för judarna nämns inte i norska mainstreammedia och ignoreras av utrikesministern.

De som kräver humanitär hänsyn från israelisk sida vet mycket väl att Hamas militära mål och hela syftet med deras krig och pogromer är att förinta staten Israel och dess judiska befolkning. Hamas har skrivit och sagt det i decennier. Västvärldens politiska myndigheter är fullt medvetna om detta, men de har inte modet att ignorera det politiska trycket från media som varje dag kommer med ohyggliga rapporter med bilder från slagfältet. Genom att kräva att judarna ska förklara sig själva ”schackmatt” och kapitulera inför terrorn hoppas de vinna sympati av den folkliga opinion som media har skapat med sina ensidiga rapporter och ”expertuttalanden”.

Det vi pratar om här är inte en konspirationsteori. Det är en ytterst väldokumenterad historisk politisk mekanism som flera gånger tidigare, och med viss framgång, har praktiserats för att försöka utrota det judiska folket eller orsaka det irreparabel skada. Om vi ​​går 90 år tillbaka i europeisk historia kommer vi att hitta samma verktyg som då användes i nazismens ansträngningar att eliminera judiskt liv och närvaro i Europa: en intensiv, ensidig och ihållande mediabevakning med falska, tendentiösa påståenden och en stark vädjan till människors känslor om judarnas omänsklighet och skadliga beteende. Kravet som miljontals européer anslöt sig till var att allt judiskt måste avlägsnas av humanitära skäl.

Nu ser vi samma politiska mekanism i aktion igen, denna gång med utgångspunkt i den politiska vänstern och invandrargemenskaperna. Nazisterna var själva ansvariga för utrotningen av judarna. I dag delegeras den smutsiga delen av jobbet till islamiska terrororganisationer som med god tillgång till finansiering, inklusive västerländsk finansiering, inte är sena att agera. Deras mål att ”befria Palestina” står på agendan för varje europeiskt vänsterorienterat parti och förkunnas av nästan alla ensidiga och statligt finansierade massmedia.

Vi märker att det även pågår en kampanj i norska sociala medier för att kartlägga ”pro-sionistiska” norrmän. Detta kommunicerades i en Facebook-grupp som har mer än 20 000 medlemmar och som kallar sig Free Palestine – Save Gaza. Konsekvensen av deras politik är densamma som vi finner hos Hamas: ett utplånande av den judiska staten. En video med klassiskt antisemitiskt innehåll, riktad mot judarna i Norge, lades också upp, representerad av föreståndaren för Det Mosaiske Trossamfund, DMT. Personen som publicerade videon, Mia Ulvestad, är enligt två andra sociala medier juriststudent. Det finns inga myndigheter i Norge som är villiga att ingripa mot sådan antisemitisk agitation som publiceras under dess fullständiga namn och accepteras bland tiotusentals norrmän. Deras lista över norska judar och andra vänner till Israel är ett tydligt återupptagande av den praxis som ledde till utrotningen av norska judar under Förintelsen. Myndigheterna sviker nu judarna ännu en gång.

I den yttersta och oundvikliga konsekvensen för det judiska folket finns det ingen verklig skillnad i denna fråga mellan extremhögern och extremvänstern. Det har visat sig historiskt, och vi ser det tydligt idag, att politiska rörelser med totalitära ambitioner, liksom sina historiska föregångare, har en tydlig tendens att utnyttja den nuvarande eller latenta antisemitismen i samhället som grund för att skapa stöd. Kampanjjournalistiken riktad mot Israel är lätt att genomskåda, och den skadliga effekten på judiska samhällen är uppenbar.

Under många år har vi haft insikt i förekomsten av antisemitiska attityder och vanföreställningar om judarna genom de attitydundersökningar som Holocaustsenteret genomför i Norge. Liknande undersökningar görs även i andra länder. Vi får alltså dokumenterat något vi alla redan vet om förekomsten av stereotyper och vanföreställningar om judarna. Något vi däremot inte får veta genom dessa undersökningar, är till exempel anledningen till att fyra av tio norrmän anser att israelerna behandlar araber som nazisterna behandlade judar under kriget. Vi saknar en officiell förklaring till hur en sådan åsikt kan ha blivit så utbredd.

Det är inte svårt att anta att orsaken till detta kan vara exakt densamma som orsaken till att en stor majoritet av befolkningen i Tyskland, med hjälp av politisk propaganda i ensidig media, förleddes att tro att närvaron av en halv miljon judar i Tyskland, eller 0,75 procent av befolkningen, utgjorde en dödlig fara för det tyska folket. Detta är minst lika absurt som att tro att 7 miljoner judar, eller 0,014 procent av en halv miljard araber i de omgivande länderna, utgör en fara för arabvärlden. Men det är så människor dresseras till att tänka – idag precis som för 90 år sedan.