Vilket land har en högerpopulistisk regering som i samarbete med neonazister ägnar sig åt att förtrycka den politiska oppositionen, tysta meningsmotståndare, skapa svält och lidande bland befolkningen och dessutom ha som mål att riva alla gudstjänstlokaler tillhörande en specifik religion? Frågar du Magdalena Andersson (S) så är svaret på den frågan ”Sverige”.

Det är i en artikel med titeln Ungezähmt an der Macht: Wie Rechtspopulist*innen die Demokratie aushöhlen (Otämjt vid makten: Hur högerpopulister underminerar demokratin) i de tyska socialdemokraternas partitidning Vorwärts går Socialdemokraternas partiledare, tillika Sveriges förra statsminister, till hårt angrepp mot sin nation, som hon menar fungerar som ett varnande exempel för andra länder. I just det avseendet är nog många svenskar fullt eniga med Andersson – Sverige är ett varnande exempel för omvärlden på grund av de kriminella gängens ohejdade framfart, sin (trots extrema skatter) sönderfallande välfärd och topplacering gällande ”skjutningar”, ”sprängningar” och våldtäkter. Det vill säga just den samhällsutveckling som Magdalena Andersson och hennes parti drivit fram under ett halvt århundrade.

Men det är inte den samhällsutvecklingen Andersson kritiserar.

Nej, Andersson kritiserar att det förs en annan politik än den hon själv önskar. Sveriges borgerliga regering har mage att ha andra politiska åsikter än de socialdemokratiskt (för dagen) godkända, och ange en annan önskad riktning för nationen Sverige än den dit den S-märkta kompassen pekar. Det är där skon klämmer.

Och får man då tillfälle att skriva i en tyskspråkig tidning där man utgår från att man får stå oemotsagd, så kan man ju ta sig friheten att överdriva lite. Eller blåljuga. När man nu har chansen. För vad sa Jimmie Åkesson, egentligen? Jo, att det behövdes åtgärder mot moskéer där extremism och desinformation sprids, vilket väl majoriteten demokratiskt sinnade svenskar anser såsom varande rimligt. Men i Magdalena Anderssons version så vill Åkesson ”konfiskera och riva alla moskéer” (den ursprungliga texten är nu redigerad av Vorwärts), förbjuda att nya moskéer byggs och bedriva hemlig avlyssning i de moskéer som får stå kvar. Allt som en del i det Andersson beskriver som ”provokationer mot islam på en ny nivå” som även inkluderar påstådda politiska uppmaningar till koranbränningar.

När Magdalena Andersson ställdes till svars för sina uttalanden, fann pressekreteraren det lämpligt att skylla på tolken. Trots att Andersson talar flytande tyska.

Tar det slut med galenskapen där? Nejdå. Det kommer mera.

Magdalena Andersson – som nyss lyckades insinuera att opinionsbildare på högerkanten finansieras av Ryssland – liknar i Vorwärts uttalanden av Jimmie Åkesson vid Putins, beskyller regeringen för att vilja ”sätta press på fria medier” och påstår att regeringen har gett ”högerpopulister” vetorätt i alla frågor. Hon lyckas dessutom gråta präktiga krokodiltårar över att Socialdemokraterna beskylls för att bära ansvar för den negativa utvecklingen i Sverige. Hur har de mage? Sossarna har trots allt bara suttit vid makten i 76 år det senaste seklet.

Sveriges borgerliga regering påstås dessutom ägna sig åt att intensifiera det Andersson kallar för ett ”kulturkrig mot våra demokratiska institutioner”:

Mit voller Kraft haben sie stattdessen ihren Kulturkrieg gegen unsere demokratischen Institutionen und gegen das Vertrauen und das Gemeinschaftsgefühl innerhalb unserer Gesellschaft fortgesetzt.

Istället har de fortsatt sitt kulturkrig med full kraft mot våra demokratiska institutioner och mot förtroendet och känslan av gemenskap inom vårt samhälle.

De anti-demokratiska tendenserna har, enligt Andersson, funnits länge men ”attackerna” mot demokratin har intensifierats och kommer nu ”från en maktposition”.

Frågan som måste ställas är: Har Magdalena Andersson tappat det helt? Är hon spritt språngande galen? Eller är hon bara sosse?

Tyvärr anar jag att det mest korrekta svaret ligger i partitillhörigheten. Magdalena Andersson är sosse in i märgen, och precis som sossar i allmänhet och partiledningen i synnerhet så betraktar hon därför socialdemokrati som norm. S = Index 100. Utan prefixet ”social-” existerar helt enkelt ingen demokrati. Det förstår varje socialdemokrat. Den som inte är socialdemokrat är därför inte (riktig) demokrat, utan vilseförd, okunnig – och ofta inte ens normalbegåvad, vilket partisekreterare Baudin så smidigt tydliggjorde häromdagen. Sådana lägre stående individer kan ju inte få styra ett land, det förstår ju varje sosse.

Men bör andra än socialdemokrater ens få vara delaktiga i att skapa en nations framtid? Magdalena Andersson avslutar sin text med en tydlig rekommendation om hur andra länder nu bör agera:

Die Entwicklung, die wir in Schweden beobachten, liegt auf einer Linie mit dem Agieren autoritärer rechter Regime in der Welt. Wo Opposition und andere kritische Stimmen zum Schweigen gebracht werden, um die eigene Macht zu stärken. Wo einzelne ethnische und religiöse Gruppen verächtlich gemacht werden. [—]

In Europa und großen Teilen der Welt wird in diesem Jahr gewählt. Wir leben in einer Zeit, in der autoritäre Kräfte wieder auf dem Vormarsch sind. Schwedens Beispiel zeigt, wie wichtig und notwendig es ist, ihnen keine Macht zu geben.

Den utveckling vi ser i Sverige ligger i linje med auktoritära högerregimers agerande runt om i världen. Där opposition och andra kritiska röster tystas för att stärka sin egen makt. Där enskilda etniska och religiösa grupper föraktas. [—]

Det blir val i Europa och stora delar av världen i år. Vi lever i en tid då auktoritära krafter är på frammarsch igen. Sveriges exempel visar hur viktigt och nödvändigt det är att inte ge dem makt.

Den nuvarande regeringen är ett resultat av det demokratiska val som hölls den 11 september 2022. Att Magdalena Andersson inte var nöjd med att behöva lämna ifrån sig statsministerposten till Ulf Kristersson är inte svårt att förstå. Hon har all rätt att vara ledsen, besviken och arg (ja, till och med kränkt) över det. Om hon anser att regeringen representerar ”auktoritära krafter” så är det primärt en definitionsfråga där vi kan anta att alla krafter som försöker rensa upp i oredan stämplas som auktoritära av henne. Men ”att inte ge dem makt”? Vad menar Magdalena Andersson med det? Ska alla valresultat där socialdemokrater förlorar, med automatik förklaras ogiltiga? Ska regerande S-regeringar vägra lämna ifrån sig makten – oavsett folkviljan? Jag är inte helt övertygad om att det är så man varken skapar eller försvarar den demokrati som Andersson säger sig argumentera för. Så skapas endast den demokrati som har prefixet ”social-”.