I ett överraskande drag behåller Socialdemokraternas riksdagsledamot Jamal El-Haj sin plats i riksdagen trots att han lämnar partiet, meddelar han i ett brev till partiet som Aftonbladet har fått tillgång till. Därmed blir han den förste socialdemokratiska vilden i riksdagen

Beslutet kommer efter att Socialdemokraterna i fredags meddelade att partiet saknar förtroende för El-Haj, utan att få något besked om hans avsikt att lämna sin riksdagsplats. Nu har El-Haj tagit ställning och väljer att stanna kvar i riksdagen som oberoende politiker.

I brevet till Aftonbladet och partistyrelsen motiverar El-Haj sitt beslut genom att säga att det vore orättvist gentemot väljarna och den svenska demokratin att lämna uppdraget. Han betonar även sin tro på Socialdemokraterna som det bästa för Sverige.

Enligt lokalpartiet S i Skåne, som initierade beslutet om att förtroendet saknas för El-Haj, grundades detta på flera händelser, inklusive hans deltagande i en palestinakonferens trots partiets avrådan.

Tidigare hade partiledningen uttryckt stöd för El-Haj, men den senaste vändningen innebär att partiet tar avstånd från sin riksdagsledamot. Lena Hallengren, Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, kallar El-Hajs agerande för ”oacceptabelt” och betonar att den som inte är medlem i partiet inte heller kan tillhöra dess riksdagsgrupp.

El-Haj har valt att avstå från intervjuer men uttrycker i brevet till Aftonbladet att beslutet var det mest smärtsamma han behövt fatta, men att han inte kan stanna när förtroendet från partiledningen är förlorat och kritiken blivit för stor.

Jamal El-Hajs brev i sin helhet

I striden mellan sanning och lögn finns en kritisk punkt när lögnen är som störst och sanningen når sin yttersta prövning. Med dessa ord vill jag informera om att jag lämnar Socialdemokraterna. Jag har varit en lojal socialdemokrat i över trettio år och det är fortfarande min övertygelse att Socialdemokratin är det bästa som har hänt Sverige i modern tid.

Dagens beslut är därför det mest smärtsamma jag har behövt fatta under hela mitt vuxna liv. Men det går inte att vara kvar när partiledningen inte längre har förtroende för mig och drevet har blivit alltför stort. Mitt hjärta har alltid klappat, och klappar fortfarande, för socialdemokratin och alla dess hjältar som Olof Palme och Anna Lind och alla goda partikamrater som jag har lärt känna genom åren.

Jag kommer att behålla min plats i riksdagen. Det vore inte rätt gentemot våra väljare och gentemot den svenska demokratin att lämna mitt uppdrag. Jag motiveras av att vara en förebild för de med liknande bakgrund som jag, särskilt de unga. Jag vill att de ska våga ge sig in i politiken och inte tappa tilltron till demokratin och till samhället.

Jag kommer försätta att kämpa för alla människors lika värde. Det var med den övertygelsen jag deltog på den palestinska konferensen. Och det är med den övertygelsen jag fortsätter kämpa mot den israeliska brutaliteten i Gaza och mot ockupationen, och för kvinnornas rättigheter i Iran och för Ukrainas rätt till självständighet. Precis som tidigare kommer jag att fortsätta delta i manifestationer till minne av kristallnatten.

Jag är, och kommer fortsatt vara, lojal med Sverige och det svenska folket och med det palestinska folket. Det går att älska två folk, det går att vara både svensk och palestinier. Alla mina beslut och ageranden har handlat om att efter bästa förmåga arbeta för svenskt välstånd och säkerhet och för ett fritt och demokratiskt Palestina.