Omständigheterna kring en kaotisk omröstning i det brittiska underhuset på onsdagen, om ett utkast till resolution om vapenvila i Gaza-kriget, avslöjar att den politiska turbulensen i frågan har fått brittiska parlamentariker att frukta för sin egen säkerhet.

Behandlingen av resolutionsförslaget från Scottish National Party (SNP) i förrgår verkade vid första anblicken mest handla om inrikespolitiska spel i Westminster:

Labour och det konservativa partiet lade fram alternativa resolutionsförslag i samma ämne, och underhusets talman Lindsay Hoyle beslutade att det skulle röstas om alla motioner  – vilket strider mot parlamentarisk sed enligt vilken ett oppositionsparti inte kan föreslå ändringar i ett annat oppositionspartis motion.

Underhusets ledare Penny Mordaunt, som representerar regeringen, kritiserade skarpt Hoyle för beslutet, och dussintals parlamentsledamöter från både SNP och Tories lämnade kammaren i protest. Kaoset slutade med att Labours förslag godkändes utan omröstning.

SNP:s motion om eldupphör nämnde inte de israeliska gisslan, och eftersom Labours officiella ståndpunkt är något mindre oreserverat pro-palestinsk än SNP:s, skulle Labours piskor normalt ha instruerat partiets representanter i underhuset att rösta emot SNP-motionen.

Men flera representanter för Labour hade signalerat att de inte skulle böja sig för partilinjen och samtidigt nämnt att den politiska behandlingen av Gazakriget fick dem att frukta för sin egen säkerhet.

Detta var bakgrunden till att talman Lindsay Hoyle öppnade ett alternativt resolutionsförslag från Labour som även krävde att den israeliska gisslan skulle släppas – vilket AFP också lade märke till:

The speaker, Lindsay Hoyle, eventually apologised and said he had made his decision to allow lawmakers to vote on a range of views because he was concerned about their security after some had faced threats of violence over their stance on the war.

Hoyle fick därmed kritik för att han lät sina beslut påverkas av hot.

Resolutionen är inte bindande för den brittiska regeringen, men omständigheterna kring den avslöjar att den politiska behandlingen av Gazakriget utgör ett säkerhetshot mot brittiska parlamentariker.

Vilka politikerna är rädda för, illustreras av hundratals pro-palestinska demonstranter utanför parlamentet i London på onsdagen.

En Labour-politiker som skulle rösta för SNP:s förslag berättade på onsdagen för inews om känslan av att vara måltavla inför utfrågningen:

One Labour MP told i that the last few days had been “awful” and they felt there was “a target on my back despite being a lowly backbencher”.

“Seeing the coordinated harassment of colleagues… makes me very concerned about where things escalate from here, particularly if our amendment isn’t called and we’re expected to then abstain on the SNP motion. I won’t be doing that if it comes down to that.”

En annan Labour-representant påpekar att Gazafrågan retar upp ”vissa individer”.

Another Labour MP told i that the “safety of us and our families because of this is one of huge concern, especially as there’s an increasing vitriolic nature of certain individuals”.

Labour-parlamentarikern Damien Egan har erbjudits extra säkerhet eftersom pro-palestinska aktivister har förtalat honom för att hans fru är israelisk.

Så vem är det egentligen som agerar hotfullt?

Författaren och journalisten Nick Cohen, som är krönikör för The Spectator, konstaterar att parlamentariker är rädda för islamistisk terror och trakasserier utanför sina egna hem och kontor – ett problem som redan är verklighet. Detta korrumperar vår demokrati, avslutar Cohen.

”Extremister utnyttjar Gaza för att kapa demokrati”, säger säkerhetsexperter till GB News.

London har bevittnat massiva demonstrationer till stöd för palestinierna sedan Hamas attack mot Israel den 7 oktober förra året.

Storbritanniens etniska mix gör inte bara utrikespolitik till inrikespolitik, utan också till en säkerhetsrisk.