Idag har regeringen släppt ett delbetänkande som en del av utredningen om arbetslivskriminalitet. Enligt utredningen har den grova organiserade brottsligheten och bristen på samverkan mellan myndigheterna bidragit till spridningen av arbetslivskriminalitet.

Situationen är oroande,” säger Paulina Brandberg, jämställdhetsminister och biträdande arbetsmarknadsminister.

– Den organiserade brottsligheten omsätter mellan 100-150 miljarder per år, och arbetslivskriminaliteten utgör en betydande inkomstkälla. Dess konsekvenser sträcker sig också till att arbetstagare utnyttjas och seriösa företag konkurreras ut, tillägger hon.

Arbetslivskriminalitet, ett relativt nytt begrepp, omfattar brott mot lagar och avtal som rör arbetslivet, vilket innebär allt från svartarbete till människohandel. ”Den allvarligaste formen av arbetslivskriminalitet utgörs av människohandel,” kommenterar Brandberg.

Enligt rapporten identifierar myndigheter som Arbetsmiljöverket och Skatteverket ofta indikationer på arbetslivskriminalitet i sina kontroller. Trots detta anmäls det inte på grund av otydliga ansvarsområden mellan myndigheterna och den komplexa karaktären av brotten. Även om misstankar ofta uppstår prioriteras det inte av myndigheterna, säger Ola Pettersson, ordförande för delegationen mot arbetslivskriminalitet.

Sverige har också halkat efter andra nordiska länder när det gäller samverkan mellan myndigheter. ”Ökad samverkan är avgörande,” kommenterar Pettersson. ”Det finns starka bevis på att samverkan redan idag gör skillnad.”

Förslagen i utredningen inkluderar tydligare ansvarsområden för myndigheterna, förbättrad samverkan och inrättandet av en gemensam funktion för att rapportera pågående brott.
– Vi måste bryta ner sekretesshindren som hindrar effektivt samarbete mellan myndigheterna, säger Brandberg – Det är inte till någon nytta att myndigheter sitter bredvid varandra om de inte kan dela information.