”För första gången i mitt liv börjar jag nu tro att Storbritannien är kört. Landets självbild som tolerant, anständig och hårt arbetande är på väg att krossas. Det kommer bara att bli värre.”

Det skriver Allister Heath i The Telegraph. Heath är redaktör för The Sunday Telegraph. Han menar att den brittiska nedgången har pågått i minst 25 år. Nästan allt blir värre, nästan ingenting blir bättre.

Offentliga och privata institutioner är dysfunktionella och drivs av en inkompetent, självisk och narcissistisk elit.

Vanliga britter blir fattigare, infrastrukturen är eländig, kriminalitet och korruption växer år för år. En ineffektiv byråkrati gör vardagen svår för hårt arbetande britter.

Få upptäckte förfallet innan det var för sent, och de få som varnade blev förlöjligade av bien-pensants. Och till och med nu, när förfallet är uppenbart och många av problemen är allmänt erkända, saknar myndigheterna helt förmågan att göra något åt ​​problemet.

Ett bra exempel är hur Tory-partiet aldrig uppnår sina löften om att stoppa båtmigranterna. Det leder sannolikt till ett regeringsskifte. Men ingen tror att situationen kommer att förbättras under Keir Starmer och Labour.

Myndigheterna har infört strikta regler som leder till att bostadsbyggandet minskar. Samtidigt strömmar migranter in och därmed råder det naturligtvis bostadsbrist.

Attackerna mot yttrandefriheten förbättrar inte situationen. Londonpolisen har omkring 1 000 poliser som bekämpar hatretorik. Kristna predikanter fängslas på gatorna. Men de riktiga brottslingarna kommer för det mesta undan.

Nu befinner sig landet i en teknisk lågkonjunktur. Hälso- och sjukvårdsmyndigheten NHS krisar, strejkerna avlöser varandra och 5,6 miljoner vuxna britter är arbetslösa. Försvaret har minskat kraftigt.

Brittiska gator kryllar av judehatande demonstranter och varken myndigheter eller media verkar reagera. Det är den värsta tiden för brittiska judar sedan pogromerna i Leeds, Liverpool och Manchester sommaren 1947, skriver Heath.

Antisemitism är inte bara ett hot mot Storbritanniens 292 000 judar. Eftersom hatet vidmakthålls, utgör det ett existentiellt hot mot alla britter. Det har trots allt redan förekommit ett antal terrorattacker som inte var riktade mot judar, utan mot britter i allmänhet.

Starmer har lovat att göra något åt ​​antisemitismen, men har inte lyckats göra just något mot fördomarna i sina egna partiled, där många fruktar att förlora stödet från muslimska väljare.

Ett parti med god moral hade sparkat alla medlemmar som behövde judehatares röster för att vinna ett val, även om partiet därigenom skulle riskera att förlora valet, skriver Heath.

Men ett politiskt parti med god moral låter som en självmotsägelse. Så även om Tory-partiet har misslyckats kapitalt, kommer det att bli ännu värre när Labour tar över.

Heaths slutsats är enkel:

Britain is hanging on by a thread.