Prinsessan Märtha Louise blir en del av styrelsen för den nystartade antirasistiska organisationen Arbin – som om Norge behövde ännu en ”antirasistisk” organisation. Så sent som 2020 insisterade dock den norska eliten på att ”raser inte existerar”, och arbetade för just det: Färgblindhet. Man blev moraliskt fördömd om man påpekade att det är en viss skillnad mellan folk från Norge och folk från Långtbortistan. Refrängen var att vi alla är likadana, att alla vill samma saker, att alla kulturer är lika bra. På otroligt kort tid har detta vänt 180 grader, och rasteorin har blivit den nya politiska plattformen för de globala socialisterna, precis som det var för nationalsocialisterna.

Antirasism före 2020 cementerades kring verkligheten att vi alla är samma ras: eller som en genetiker uttryckte det:

”Det är inte vettigt att dela in människor i raser. Det finns hudfärger, men det finns inga raser. Det är socialt konstruerat. Svaret är glasklart, och det borde vara allmänt känt”.

Införandet av begreppet ”strukturell rasism” antyder att raser inte bara existerar: denna ”Nya Rasdoktrin” kommer att utgöra grunden för den sociala strukturen i det mångkulturella paradis som förmodligen är precis runt hörnet – bara kritiker och oliktänkande äntligen tystas.

Strukturell rasism gör vita människor medfött onda

Gazaaktivister ”ockuperar” Oslo S tisdagen den 7 november. Foto: Dokument

Strukturell rasism kallas också för vardagsrasism. Det här är rasism som inte är våldsam eller grundad i handlingar, och som inte härstammar från övertygade rasister – vilket knappast har varit möjligt att påvisa i Norge. Just det har varit ett ständigt problem för vänstern och invandringsindustrin: bristen på riktiga rasister har hindrat invandringsindustrin från att ta över samhället och styra det till dess fördel med moralism. De har saknat nynazister och riktiga rasister, och har därför fått konstruera dem – så något behövde göras.

Begreppet strukturell rasism löser detta problem, eftersom det i praktiken gör alla vita människor rasistiska, och inte bara det: Eftersom detta är en medfödd egenskap hos vita människor kan de inte rena sig själva eller bli av med det onda som går i arv. De är elaka av naturen och kan inte göra annat än att knäböja, be om ursäkt och skämmas för sin blotta existens. Denna status, som är ett eko av ”Der Ewige Jude”, gäller därför bara vita människor enligt denna nya liturgi från koko-vänstern.

Mer melaninrika människor är därför av en helt annan – och bättre – ras som inte har denna medfödda defekt, och rörelsen ”Black Lives Matter” har gjort detta hat mot icke-rasifierade legitimt. På otroligt kort tid har man i USA skapat en tidsanda av ”Übermench” och ”Untermench” som har resulterat i en rad våldsamma episoder och attacker mot vita, en tidsanda som nu sprider sig över hela världen. De har skapat och släppt lös ett monster.

Angrepp på vita människors negativa genetiska egenskaper är därför inte rasism, även när färgade personer publicerar önskemål om att utrota vita människor. Även lagstiftningen om ”hatbrott” fungerar bara enkelriktat, och gör subjektiva känslor till bevis som är omöjliga att försvara sig mot. Det är detta träsk av samhällsförstörande galenskap som vår prinsessa nu vadar in i utan att verka använda huvudet. Så här kan det gå när dina föräldrar inte lär dig skillnaden mellan ett öppet sinne och hål i huvudet.

Rasism och rasdoktrin regerar

Prinsessans kommande äktenskap med en tvättäkta, färgad häxdoktor, som enligt honom själv också är en reptil, bidrar förmodligen till detta beslut. Ordförande för Arbin, (som snart får motta en aldrig sinande ström av offentligt stöd) är naturligtvis Geir Lippestad, som i ett pressmeddelande säger:

– Arbin syftar till att hjälpa människor som utsätts för rasism och diskriminering genom att bland annat erbjuda ett stödsystem av professionella, avslöja och rapportera olagliga rasistiska och diskriminerande handlingar, ägna sig åt kunskapsförmedling, kurser och föreläsningar för offentliga aktörer, myndigheter, biståndsorganisationer, samt samhälle och näringsliv.

Den paradoxalt komiska delen av allt detta är förstås, att hävdandet att vita människor har en medfödd ondska som de bara kan göras medvetna om och falla på knä och be om ursäkt för, men aldrig bli av med, är just rasism och diskriminering, och faller under lagen om hatbrott. Och bakom detta f*nskap lurar som alltid övertron på islam och deras lobbyister, som har en helt annan agenda än socialistiska antirasister. Men socialisterna förstår helt enkelt inte. Än.

Målet för Arbin är makt

Initiativtagare och den drivande kraften bakom Arbin är Jamal Sheik. Mehwish Dar blir verkställande direktör, och läkaren Mina Adampour och Akhenaton Oddvar de Leon, som idag är verkställande direktör för Organisasjonen mot offentlig diskriminering, sitter i styrelsen, så detta kommer att vara korrekt mångfaldsbaserat, men inte inkluderande.

Arbins mål är nämligen exakt detsamma som alla sådana politiska ”antirasistiska” organisationer har: Att cementera att all kritik mot kostsam och farlig invandringspolitik, totalitär globalism, destruktiv multikulturell politik, antisocial okultur och islams totalitära extremism, betraktas som en manifestation av rasism (av alla ting) – inte som resultat av legitim oro, dokumentation av fakta, demokrati, fri debatt eller helt enkelt som uttalanden från människor som har en dålig dag, som det nästan alltid är.

Arbins mål är inte ett mer inkluderande samhälle. Målet är makt över det splittrade samhälle som massinvandringen och det ”mångkulturella” politiska projektet skapar: Man vill stoppa kritiker och tysta allt motstånd mot den sociala revolution som pågår för invandrares räkning, genom att införa ras- och rasdoktrin som ett politiskt verktyg så att alla ”tänker rätt” och ingen vågar opponera sig. Det är så en viss politisk påtryckningsgrupp kan kontrollera hela samhället genom moralism, påtryckningar, hatretorik och raslära – allt efter modell från 1936. Det är helt ohyggligt att de inte förstår det själva. Eller gör de det?

Det är inte längre tillåtet att ogilla människor

Norge är granntvisternas hemland och det har i alla tider varit helt normalt att ogilla människor – antingen för att de beter sig på ett oacceptabelt eller outhärdligt sätt, eller helt enkelt för att de kommer från grannbyn eller är på fel plats på fel tid. Detta är inte bara norskt, det är mänsklig beteendepsykologi, och gäller alla människor på jorden oavsett färg och bakgrund.

Att ogilla vissa människors uppsyn utan någon uppenbar anledning är helt normalt och dessutom oundvikligt – även om det inte är särskilt charmerande. Det märker inte minst jag, som utgör mina egna hatgruppers stora hobby. (Men de grupperna består av ”goda hatare” och då är det helt okej. Förstår du?) Att ogilla beteendet hos människor som agerar utanför normala normer är motsvarande normalt. Att tjejer lämnar hissen när bullriga invandrarpojkar kommer in är inte ”strukturell rasism”, det är mänskligt, förståeligt och kanske till och med klokt. Det behöver inte heller ha med hudfärg att göra. Det kan faktiskt ha med pojkar att göra.

Sådana nyanser ska Arbin radera ut, parasitera på och framställa som ”rasism”. Vänsterns (och islams) mål har alltid varit att utbilda människor och samhällen till ”rätta tankar”. Detta är strukturellt antidemokratiskt. Varje enskilt socialistiskt (och delvis religiöst) projekt i historien har handlat om att ”forma” människor så att de ”tänker rätt”, och gör det som makthavarna och flocken kräver istället för vad individen själv vill. Detta utgör grunden för all diktatur, och Märtha Louise är med på tåget.

Antirasism skapar rasism

Problemet med socialisternas projekt att hantera individen, är att det är näst intill omöjligt att kontrollera vad som pågår inne i folks huvuden. Man kan tvinga människor att uppträda lydigt, men man kan inte tvinga dem att tänka annorlunda än de faktiskt gör. Folk delar fortfarande sina åsikter med vänner och bekanta som de litar på. Man kan skapa attitydkampanjer tills man kräks, men de fungerar inte – för individen har sin egen tankevärld, och vuxna människor är inga skitungar som låter sig uppfostras på det sättet. Resultatet kan därför bli raka motsatsen till vad Arbin vill uppnå: Man kan komma att odla det man vill bekämpa.

Norrmän är nämligen inte rasister. Vi är kanske det minst rasistiska landet i världen, förutom Sverige – och det är just det som totalitära krafter kan utnyttja. Att kallas rasist är förmodligen den värsta förolämpning många av oss kan möta, eftersom de flesta av oss knappt har skänkt ordet ”ras” en tanke på 80 år. Att anklaga andra för att vara rasister är därför något av det nedrigaste, elakaste och mest primitiva man kan göra. Och de som gör sådant uppfattas som de förtjänar – de får bara inte höra talas om det.

De flesta norrmän är väluppfostrade och är i allmänhet artiga och stillsamma. De flesta accepterar därför med ett skratt och en axelryckning att ”antirasisterna” ger sig på dessa kulturella särdrag, eftersom extremisternas hela upplägg är förvrängt och så långt ifrån verkligheten. Men sett över tid kan denna ”antirasism” arbeta mot sitt syfte. Den kan skapa rasism där det inte fanns tidigare. Den kan få norrmän att tänka ”det är något genetiskt fel med den idioten” istället för ”den idioten måste ha en dålig dag”, som vi gjorde tidigare.

Vill man bekämpa rasism kan man därför inte införa en rasdoktrin och sprida anklagelser om rasism runt sig som en skenande dyngspridare, som tyvärr så många på vänsterkanten utan utbildning eller självkontroll faktiskt gör. Det finns bara ett sätt att motverka rasism, och skådespelaren Morgan Freeman sammanfattade det i en intervju med Mike Wallace på 60 Minutes:

”Stop talking about it”. Allt annat är kontraproduktivt.