Att bo i Sverige är att vara utsatt för ständiga provokationer. Tillvaron liknar alltmer en av de där ”luften är fri, luften är fri”-sketcherna, där medborgarna tvingas finna sig i att makthavare inom politik, ekonomi och media ständigt tänjer på gränserna och kräver ständigt mer acceptans för galna, polariserande och/eller destruktiva beslut. ”Luften är fri!” Du kan inte slå tillbaka, hur provocerad du än blir. Då har du förlorat. Då är du en dålig svensk.

Provokationerna finns överallt: Att de kriminella tillåts härja genom bombdåd, mord, våldtäkter och bidragsbrott är en provokation. Än värre blir det när rättsväsendet inte förmår sätta de ansvariga bakom lås och bom, eller utvisa icke-svenska medborgare. Nu kommer dessutom nyheten att Kriminalvårdsverket kan komma att släppa ut fångar som ändå buras in, helt enkelt eftersom fängelserna är överfulla. Nato- medlemskapet drevs igenom utan att svenska folket fick säga sitt. Plötsligt var den tidigare saliggörande neutraliteten hopplöst omodern – att sända sina barn att dö i andra nationers krig var plötsligt något väldigt fint.

Att regeringen deklarerar att det, i praktiken, inte finns några gränser för hur mycket vapen och pengar man kan skicka till Ukraina är en provokation. Vi har ju under decennier fått höra att det inte finns en enda krona till vårt eget försvar, eller för den delen till vård/skola/omsorg, underhåll av infrastruktur eller till deportation av utvisningsdömda.

Vår stabila och planerbara elproduktion, som gett oss pålitlig och billig el, har monterats ned till förmån för ”grön energi”. Resultatet ser vi i plånböckerna och i den extrema miljöförstöring som sker i vindkraftens spår. Men vanligt folk ska offra allt, inklusive flygresan, bilen och plastpåsen (av sockerrör), ”för klimatets skull”. Beslutsfattarna själva flyger i privatplan till klimatkonferenser och globalistmöten, där de fattar besluten som innebär att medborgarna måste göra uppoffringar. ”Di rike, di kan”, som skåningen sa.

Medborgarna har under decennier normaliserat att ständigt få ställa sig sist i kön för att lämna bostäder/anställningar/vårdplatser/you name it till ”nysvenskar” som anses behöva allt mer än de som vuxit upp i landet. Vi har fått höra våra barn berätta om hur de blir mobbade för att de är blonda och blåögda, eller för att de är ”äckliga kuffars” som äter griskött. Den som ställer frågor eller yttrar kritik stämplas som rasistfascistnazistislamofob, och förvandlas till en icke-anställningsbar persona non grata. Är du tveksam till att vuxna män utklädda till übersexualiserade ”kvinnor” ska läsa normbrytande sagor för dina barn redan i förskoleåldern, samtidigt som barnet får skumpa i ”sagohenens” knä? Då är du en transfobisk rasistfascistnazistislamofob.

Det går inte att titta på tv utan att möta reklam som konsekvent framställer den svenska familjen som mångkulturell och/eller regnbågsfamilj, eller gå in på ett apotek utan att mötas av personal i religiös klädsel. Vi har fått vänja oss vid att behöva gå över till att tala engelska med kundtjänstmedarbetaren, expediten i klädbutiken eller servitören på restaurangen. Ramadan uppmärksammas positivt av politiker och affärskedjor (nedan statsministerns ramadan-hälsning och IKEAS ramadan-skyltning), medan påskfastan faller i glömska och den exkluderande julen ersätts av en inkluderande vinterfest. Kvinnofientlig och antidemokratisk islam hyllas och skyddas, medan samma kristna tro som gett oss västerländska fri- och rättigheter häcklas och hånas. Blir du provocerad? Då är du rasistfascistnazistislamofob.

Radioreportage förmedlas av någon som aldrig verkar ha satt sin fot på SFI och den äldre generationen vårdas (och vanvårdas) av personal de inte kan kommunicera med. Men klaga? Icke. Om du inte vill stämplas som rasistfascistnazistislamofob, det vill säga.

Men provokationerna kan också vara bokstavligen livsfarliga, något vi lärde oss under pandemin. Den som ville leva någorlunda normalt – resa, gå på restaurang eller besöka en gudstjänst – tvingades först låta sig injiceras med icke utvärderade substanser. Den som vägrade stämplades för en gångs skull inte som rasistfascistnazistislamofob, utan som en potentiell mördare. Om det var bättre eller sämre är en öppen fråga. Nu fylls nyheterna av rapporter om kollapsande idrottsmän och den nya diagnosen SADS (Sudden Adult Death Syndrome). Ingen kan svara på vad överdödligheten beror på. Är du provocerad? Bit ihop och ta det som en (transsexuell?) man.

Nu meddelar SVT Nyheter att elever i Södertälje serverats insekts-färs i tacosen – utan att informeras om innehållet. Reportern ser inget problem, trots att konsumenter enligt lag måste upplysas om vad det är de äter. Att äta insekter framställs som ett självklart och ”klimatsmart” val inför framtiden. Att det är skadligt för människans kropp att äta insekter nämns såklart inte. Det gör inte heller det faktum att insekter bär på parasiter som kan vara dödligt giftiga eller att det kan vara livsfarligt för någon med skaldjursallergi att äta insekter, eftersom insektsprotein liknar skaldjursprotein. Och det där med att insektsätande är bra för klimatet kan vi också skippa – knappt någon livsmedelsproduktion är så energikrävande som storskalig insektsodling…

Titeln på artikeln lyder ”Här äter eleverna insekter till lunch – utan att veta om det”. Visualisera gärna reaktionerna om reportern istället besökt en skola i Järva, Bergsjön eller Rosengård och därefter glädjestrålande rapporterat att ””Här äter eleverna svinkött till lunch – utan att veta om det”… Då skulle Sverige brinna och SVT-reportern stämplas som rasistfascistnazistislamofob, och det går ju inte an.

De ständiga provokationerna fortsätter, och svensken hanterar det som han alltid gjort: genom att knyta näven i byxfickan, bita ihop och kämpa vidare. Och just därför är ingen förändring i sikte.