Kriget mot Israel, som terrororganisationen Hamas startade den 7 oktober förra året, pågår inte bara i och runt Israel, där Hamas fortfarande bombarderar det israeliska civilsamhället med raketer och skottsalvor. En betydande del av det – propagandakriget och hetsen mot judar – bedrivs med stor intensitet på våra gator och i media, mestadels bara med arabiska medier som källa. Statsfinansierade medier, med NRK [och SVT; reds. anm.] i spetsen, leder arbetet med att ingjuta vissa bestämda uppfattningar hos befolkningen som inte nödvändigtvis är i överensstämmelse med observerbara fakta. Media- och organisationsvärlden har blivit krigförande och vi frågar oss vad målet för denna insats är?

Ett tema som har dykt upp i den norska striden är om judar har rätt till självbestämmande. Kravet på att göra en sådan tanke olaglig accentuerades särskilt under en offentlig demonstration i Oslo med anledning av internationella kvinnodagen den 8 mars. Då användes våld för att hindra en grupp judiska kvinnor och deras sympatisörer från att delta i demonstrationståget i Oslo. Arrangören försöker motivera detta genom att hävda att de kvinnor som ville markera sin avsky för de bestialiska attackerna mot israeliska kvinnor och barn den 7 oktober inte hade följt arrangörens instruktioner.

När händelsen uppmärksammades i programmet Debatten, den 12 mars, framkom en helt annan bild: De judiska kvinnorna hindrades från att delta eftersom de är judar som bland annat stöttar krigets israeliska offer. Programmet avslöjade att uteslutningen skedde på ett exceptionellt odemokratiskt och bråkigt sätt, vilket dock varken representanterna för kommunistpartiet Rødt eller ”Antirasistisk senter” hade modet att ta avstånd från. De var istället angelägna om att stämpla Israel som en apartheidstat skyldig till folkmord och rasism, och dess judiska befolkning som ”sionister”, ett konstruerat skällsord som islamister har stämplat på judarna, särskilt sedan den berömda FN-konferensen i Durban 2001 där västerländsk vänster tillsammans med den islamiska världen stämplade nationellt självbestämmande för det judiska folket som en form av rasism.

Att dessa människor väljer att ställa begreppen apartheid, rasism, folkmord och sionism på huvudet förvånar oss inte. Det är det som är grunden för deras existens. Vi är mer oroade över att medier som NRK inte kan förstå att de själva bidrar till att skapa antisemitiska attityder bland människor som en konsekvens av hur de aktuella ämnena behandlas i nyheter, aktualiteter och debattprogram. Att okritiskt sätta likhetstecken mellan sanning och lögner ger lögnen legitimitet.

NRK:s presentation av attacker mot judar som tvingas leva bakom polisens avspärrningar, uteslutningen av judar från kvinnodagens firande tillsammans med det uteblivna avståndstagandet från skrikande demonstranter som bidrar till kravet på judisk utrotning genom att kräva ”inga sionister på våra gator” är inte ett uttryck för god journalistik. Vi menar att NRK har mer än tillräcklig kompetens inom media för att förstå att det ”balanserade” sättet som norskt judehat presenterades på i programmet Debatten den 15 mars bidrar till att rättfärdiga antisemitism som ett legitimt inslag i en demokratisk debatt. Det är det inte, och NRK borde förstå att det inte är det. Programmet gav stökiga antisemiter ännu en möjlighet att breda ut sig och gå till attack. De anklagade judarna för att använda israeliska symboler, medan de själva var väl insvepta i anti-israeliska symboler. Det här var inte bra, NRK.

Redaktören för Minerva, Nils August Andresen, gav en kortfattad förklaring av vad ordet sionism egentligen betyder. Sion har alltid varit en synonym för det judiska landet Israel. Sionism är ett gammalt namn på det judiska folkets hopp om att uppnå självbestämmande i sitt eget hemland, från vilket de massakrerades och fördrevs av romerska arméer för nästan 1 900 år sedan. Judarna avsade sig aldrig sitt fädernesland, men efter århundraden av slaveri och förtryck i exil, var det först sent på 1800-talet som de var starka nog att organisera sig för återresan till det egna landet, som under tiden hade blivit starkt förfallet och vanskött. Idag är det återuppbyggt och välskött som regionens enda fungerande demokrati.

Det judiska folket var bland de första nationerna i nyare historia som höjde kravet på nationellt självbestämmande efter nästan 2 000 år av exil och förtryck. Det norska folket gjorde samma sak 1814 efter 400-årsnatten. Judarnas önskan att återvända till kärnan av sitt eget hemland – Sion – gav dem smeknamnet ”sionister”. Sion är som sagt en synonym för Israel som det nämns i Bibeln. Att idag framställa detta som illegitimt avslöjar inte bara en utbredd brist på kunskap: Det avslöjar ondskefull antisemitism. Det judiska folkets rätt att återupprätta sin nationalstat i sitt historiska hemland säkrades av de allierade genom beslut i San Remo 1920, av Nationernas Förbund 1923, och fortsatte i artikel 80 i FN-stadgan.

Nationernas rätt till självbestämmande har under det följande århundradet varit fast förankrat i en rad folkrättsliga dokument, såsom den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Norge gjorde till norsk lag 1976. Den slår i Artikel 1 fast att: ”Alla folk har rätt till självbestämmande. I kraft av den rätten bestämmer de fritt sin politiska status och utövar fritt sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling. …” Rätten till självbestämmande förutsätter inte att varje folk måste uppfylla den genom bildandet av en stat. Vi har ett närliggande norskt exempel på detta hos samerna som öppnade Sametinget så sent som 1989.

Den orättfärdiga behandling som norska myndigheter, aktivister och media för närvarande ger den judiska nationalstaten och den judiska minoriteten i Norge, är en skam för landet som avslöjar ett allvarligt misslyckande i deras humanitära och internationella förståelse av verkligheten. Detta återspeglas i förmågan att ta hand om utsatta minoriteter i Norge. Händelsen i Oslo den 8 mars visar tydligt hur officiella uttalanden och attityder på regeringsnivå och i media skapar beteenden på gatunivå. Hela den officiella norska berättelsen om konflikter i Mellanöstern är falsk, och den får sådana konsekvenser. Det judiska folket hade lika stor rätt att återta herraväldet över sitt historiska fosterland som norrmännen.

Fysisk uteslutning av några fredliga judiska kvinnor från kvinnodagens firande, bland annat av den tidigare dömde Stig Berntsen från Rødt, och där Liv Müller Smith-Sivertsen från Rød Ungdom och hennes likasinnade skanderar slagorden: ”Inga sionister på våra gator!” är ett tydligt budskap från den här fronten om deras syn på Hamas användning av sexuellt våld i krigföringen mot judarna, och inte minst om att man önskar ett sionist-fritt Norge!

Senter mot antisemittisme är mycket oroat över antisemitismens utveckling i Norge. Norska judar upplever idag trakasserier och hot, och utsätts för falska anklagelser, som vi såg i programmet Debatten, 12 mars, medan många av våra politiker är helt tysta. Vi vet vad tystnaden ledde till före och under Förintelsen. Vi hoppas att några modiga politiker tar ansvar innan det är för sent igen.