Adolf Hitlers vän Haj Amin al-Husseini (1897–1974), stormufti av Jerusalem, anses vara fadern till den palestinska antijudiska nationalismen. Han grundade en tradition av absolut och kompromisslöst förkastande av sionismen och senare också av staten Israel. Han spelade en avgörande roll i upprättandet av det extrema judehat som kännetecknar Palestina och var den som fortsatte, och aldrig gav upp, fullbordandet av ”Endlösung der Judenfrage” efter det Tredje rikets fall. Idag är han mindre känd än sin lärling Mahmoud Abbas och sin brorson Yasir Arafat.

Nazistisk sympatisör

al-Husseini är fortfarande en respekterad figur i det palestinska samhället. Presidenten för de självstyrande myndigheterna, Mahmoud Abbas, hyllar stormuftin som en ”hjälte” och ”pionjär”, men han är mest känd för sina nazistiska åsikter.

Under andra världskriget tjänstgjorde han som arabisk allierad och propagandist för Tredje riket i Berlin där han fortsatte den antisemitiska hatkampanj han hade initierat i Palestina.

Stolt judehatande familj

Mohammed Amin al-Husseini föddes i en rik och inflytelserik familj i Jerusalem under ottomanskt styre. Manliga medlemmar av familjen hade haft viktiga religiösa positioner i Jerusalem sedan 1700-talet och mer än en tredjedel av Jerusalems borgmästare under perioden 1877 till 1914 var medlemmar av al-Husseini-klanen.

Amins far, Mufti Mohammed Tahir al-Husseini, föreslog 1897 att judiska invandrare skulle ”terroriseras” och kastas ut från Palestina. Amin al-Husseini gick i sin fars fotspår och engagerade sig i kampen mot judarna.

När britterna tog kontroll över Palestina efter första världskriget organiserade han demonstrationer mot Balfourdeklarationen. Ett tal han höll i april 1920 väckte antijudiska känslor och resulterade i våldsamma upplopp. Efter fyra dagar hade fem judar och fyra araber dödats, medan 211 judar och 33 araber hade skadats.

Stormufti

Av rädsla för arrestering flydde al-Husseini till Syrien. Britterna dömde honom till tio års fängelse, men benådade honom och tillät honom att återvända till Jerusalem. År 1921 utsåg den brittiska högkommissarien al-Husseini till mufti av Jerusalem. När det högsta muslimska rådet inrättades året därpå blev han president och krävde att bli titulerad ”stormufti”.

För britterna var utnämningen taktisk, de hoppades att den unge al-Husseini skulle säkerställa fred i Jerusalem. Men muftin gjorde inte det.

Under sina 15 år som stormufti hetsade al-Husseini regelbundet till våldsamma kampanjer mot judiska civila och brittiska tjänstemän, framför allt under Hebronmassakern 1929 och den arabiska revolten 1936–1939.

Det slutliga upproret ledde till att brittisk polis utfärdade en arresteringsorder på honom i juli 1937. Han fråntogs sina titlar och flydde till Libanon, varifrån han fortsatte att uppmuntra till antijudiskt och antibrittiskt våld.

Spridare av nazistisk propaganda

Knappt två månader efter Hitlers maktövertagande 1933 träffade Amin al-Husseini den tyske konsuln i den heliga staden. Konsuln sammanfattade mötet:

– Muftin gjorde detaljerade uttalanden om att muslimer i och utanför Palestina hyllar den nya regimen i Tyskland och hoppas att det fascistiska, antidemokratiska ledarskapet ska spridas till andra länder.

När andra världskriget bröt ut ställde han sig otvetydigt på nazisternas sida. I Bagdad stödde han en protysk statskupp i april 1941. Han anstiftade Iraks Kristallnatt, Farhud-pogromen mot det lokala judiska samfundet 1941 och spred nazistisk propaganda. I gengäld fick han ekonomiskt stöd från Berlin och från det fascistiska Italien.

al-Husseini talar på årsdagen av kuppen i Irak 1941 inför svart-vit-gröna banderoller i Berlin. Foto: Wikimedia Commons

Muftin och Adolf

I november 1941 reste al-Husseini till Berlin, där han kom in på nazisternas lönelista. Under fyra år arbetade han nära topptjänstemän som von Ribbentrop och Adolf Eichmann, mannen bakom logistiken och organisationen av den så kallade slutlösningen. Al-Husseini hade också flera möten med SS-ledaren Heinrich Himmler, huvudarkitekten bakom Förintelsen.

al-Husseini och Heinrich Himmler. Foto: Kurt Alber, Bundesarchiv, Wikimedia Commons

Den 28 november 1941 bjöd Adolf Hitler in Haj Amin al-Husseini till sitt kontor. Han förklarade för ledaren att araberna var Tysklands ”naturliga vänner” medan Hitler försäkrade honom att han skulle förinta ”det judiska element som finns i den arabiska sfären under skydd av brittisk makt”.

I en tysk propagandavideo från andra världskriget kan vi se al-Husseinis första möte med Hitler.

Rekryterade muslimska nazistiska bataljoner

al-Husseini rekryterade och organiserade bosnisk-muslimska nazistiska bataljoner för Waffen-SS och fortsatte sin rabiata antisemitiska hets genom Radio Berlin fram till krigets slut:

– Araber, res er som en och kämpa för dina heliga rättigheter. Döda judarna var ni än hittar dem; det behagar Allah, historien och islam. Det räddar deras ära. Allah är med er. al-Husseini 1 mars 1944

Efter andra världskriget flydde Amin al-Husseini till Egypten med hjälp av Muslimska brödraskapet, som också tog emot honom som hjälte.

Hitler är borta, men al-Husseini fortsätter

Muslimska brödraskapets grundare Hassan al-Banna gjorde honom till sin personliga handledare för brödraskapets aktiviteter i Palestina och berömde honom för att han bekämpade sionismen tillsammans med Hitler och Tyskland:

– Tyskland och Hitler är borta, men Amin al-Husseini kommer att fortsätta kampen.

Efter 1948 dalade al-Husseinis politiska karriär, men han förblev en respekterad figur.

– Bevisen för hans samarbete med nazisterna glömdes antingen bort, ignorerades eller bortförklarades som en form av berättigad antikolonialism i en bekvämlighetsallians mot en gemensam fiende, skrev professor Jeffrey Herf.

En respekterad nazist

Brödraskapet hade redan haft ideologisk kontakt med nazisterna och var mottagligt för ännu starkare nazistiskt inflytande via en respekterad nazist som al-Husseini.

I Egypten blev han sin brorson Yasir Arafats mentor. Mohammed Abdel Rahman Abdel Raouf Arafat al-Kidwa al-Husseini är mer känd som Yasir Arafat.

Han var också Mahmoud Abbas mentor och lärare. Han blev ledare inom Muslimska brödraskapet, organisationen som senare skapade terrororganisationen Hamas, som i sina stadgar har lovat att fortsätta kampen i Hitlers anda: Den 7 oktober förra året genomförde de den största massakern på civila judar sedan förintelsen. Över 1.200 israeler dödades, 240 kidnappades och mer än 4.800 skadades.

Destruktiv ideologi och politik

– Ideologen Husseinis inflytande har varit lika destruktiv som den politiska gestalten Husseini. Hans texter före och under åren i exil i Nazi-Berlin avslöjar den verkliga Husseini, som förenade en extrem men inflytelserik tolkning av islam och dess grundtexter med antiimperialismens och antisionismens moderna språk. Hans mål var i första hand judarna i Nordafrika och Mellanöstern, och senare staten Israel. Judarna var föremål för hans största hat och hans betydande politiska energi. Jeffrey Herf

De stora hajarna går fria

al-Husseini dog i Beirut 1974 , utan att ha ställts inför rätta för sina krigsförbrytelser. Efter andra världskriget lät Storbritannien och Frankrike saken bero för att inte skaka arabvärlden.

– Den palestinska och arabiska politiska kulturen präglas fortfarande av Haj Amin el-Husseinis samarbete med Nazityskland. Jeffrey Herf

I filmen nedan får du en kort sammanfattning:

The surprising origins of the Palestinians.

With @MrEliEzra #Palestinians #Israel #Palestine#Gaza #FreeGaza #ImThatJew pic.twitter.com/TCkIJ4fSVY

— Eitan Chitayat (@EitanChitayat) March 21, 2024