”Den konservative fremtiden – hvilke muligheter finnes for norsk konservatisme?” är en konferens jag har turen att ha blivit inbjuden att delta i i början av maj. Efter att en liknande konferens stoppats i Bryssel kan man undra om konservatism helt enkelt håller på att bli olaglig?

Precis som Hans Rustad skriver i artikeln om stängningen av NatCon-konferensen (National Conservative): ”Europa håller på att bli en surrealistisk plats.” Tyvärr har han rätt. När Nigel Farage skulle tala gick poliser in i lokalerna för att meddela att ett domstolsbeslut hade stängt konferensen med omedelbar verkan. Rishi Sunaks kontor har uppgett att polisens stängning av konferensen är ”extremt oroande”.

“The Prime Minister is a strong supporter and advocator for free speech and he believes that should be fundamental to any democracy.

“Speaking more broadly to the principle of such events, he is very clear that cancelling events or preventing attendance and no-platforming speakers is damaging to free speech and to democracy as a result.

“He is very clear that free debate and the exchange of views is vital, even where you disagree.”

”Premiärministern är en stark anhängare av yttrandefrihet och han anser att den är grundläggande för all demokrati”, säger 10 Downing Street på uppdrag av Rishi Sunak.

The Telegraph skriver  att de har sett dokumenten från domstolsbeslutet, som säger att att tala på konferensen kan leda till allmän oordning, vara homofobisk eller kränka minoriteter. Förcensur, alltså.

Nigel Farage skrev på X: ”Kancelleringskulturen säger ’Jag vill inte höra din åsikt’. Det som hände idag är en uppdaterad form av sovjetkommunism. (…) Det är en metod som har, och alltid kommer att misslyckas i slutändan.”

Smugglades in under skotskrutig halsduk

En av talarna, parlamentsledamoten för det brittiska Tory-partiet Miriam Cates, som skulle tala om hur vi skulle skydda våra barn, var tvungen att smugglas in genom att gömma henne under en skotskrutig halsduk, säger tidningen.

Det hela vore nästan komiskt om det inte vore för att det här är det verkliga och nutida Europa, inte en film om trettiotalet under nazismen eller kommunismen under sovjettiden.

Det hela fick mig att fundera – har ordet ”konservatism” blivit så inflammerat och så överdrivet att det blivit olagligt att prata om konservativa värderingar? Har vänstern verkligen lyckats flytta Overton-fönstret så långt att traditionella konservativa åsikter är vår tids extremism? Och hur är det med konferensen jag ska delta i i Oslo i maj, i regi av Foreningen for Alle Konservative Studenter (FAKS), kommer den att hållas som planerat?

Nåväl, konferensen, som har talare som de eminenta herrarna Asle Toje och Rune Slagstad, har inga särskilt kontroversiella deltagare (jag är nog den mest kontroversiella av talarna, men jag är inte heller så känd, vilket kanske är bra för FAKS i detta sammanhang). Men om dagens händelser i Bryssel antyder vart vi är på väg, är det inte säkert att det blir au fait att kunna anordna konferenser med temat konservatism i Norge heller i framtiden.

Konservatism – antistatligt tankegods?

Vi har länge sett hur det som – så sent som på nittiotalet – omtalades som respektabelt, kanske lite tråkigt, men absolut inte extremt, nu bedöms på samma sätt som nynazister och fascister, som de verkligt extrema. Jordan Peterson är högerextrem, eller så leder han åtminstone till extremism, enligt vänstervridna Wikipedia. Han, som pratar om hur viktigt det är att högern och vänstern pratar tillsammans och tar fram det bästa i varandra. Sylvi Listhaug och Frp ”legitimerar extremism”.

De som var avvaktande eller avvisande när mRNA-vaccinerna rullades ut är inte bara ”anti-vaxxers”, utan ”vita supremacister”, skrev The Conversation. PST kallar sådant ”regeringsfientligt tänkande”. Det gäller antagligen även personer som den indiskfödde läkaren Dr. Aseem Malhotra, som hade mer än tillräckligt med data för att backa upp sina åsikter när han nyligen vittnade inför en rättssal i Finland? Man kan påstå att det bygger på konservativt tänkande att visa sund skepsis mot ett nytt läkemedel och främja individens eget ansvar för sin egen hälsa, men att kalla alla som kritiserat vaccinerna för högerextremister är orimligt.

Och det gäller förstås även de så kallade ”klimatskeptikerna”, som censureras, förlöjligas och åsidosätts. Den mycket solida och populära filmen Climate: The Movie censureras fortfarande av Facebook och YouTube. Trots sin popularitet nämns filmen fortfarande inte av till exempel BBC, en gigantisk medieorganisation som bekostas av brittiska skattebetalare, av vilka många säkert är vad BBC-anställda skulle kalla avskyvärda klimatskeptiker.

Att ”motsätta sig mångkultur”, som PST klumpigt uttrycker det, vilket enligt dem är motsatsen till att ”värdera mångfald”, är också högerextremt, enligt PST. Med hjälp av ”metapolitik”, som är en strategi som högerextremister tydligen använder sig av för att åstadkomma förändringar på ett demokratiskt sätt, påverkar de högerextrema till ökad invandringsskepsis.

Högerextrem sanning?

Är det högerextremt att exempelvis peka på det faktum att våra ”nya norrmän [och svenskar]” är överrepresenterade i våldsstatistiken? Är det högerextremism när Høyres Simen Sandelien, på ett moderat Høyre-sätt, pekar på problemen med (brist på) integration och absorptionsförmåga som uppstår i ett samhälle som det norska när det tar emot ett stort antal icke-västerländska invandrare under kort tid?

Att påpeka att islam snart kommer att bli den föredragna religionen både för politiker och Den norske kirke är nog också tveksamt.

Document finns förmodligen på myndigheternas bevakningslista, då vi har många bra journalister som inte låter något av dessa teman förbli tabu. Ändå fick Document nyligen statligt stöd, bland annat för att det vi skriver bedöms vara sant. Det är en liten seger för vad jag skulle kalla sunt förnuft, men som vänstern kallar högerextremism.

Konservatism, både den som Document står för och den som jag personligen står för, handlar inte om våldsam revolution, så PST och andra kan ta det lugnt. Den konservatism som Suella Braverman och Nigel Farage förespråkar är också långt ifrån extrem. Jag skulle själv hävda att huvudproblemet för den konservativa debatten är att vi ständigt tvingas bli defensiva, och i slutändan pratar mer om vad som inte är konservatism, snarare än att definiera vad som är det. Dessutom är arbetet med att korrigera samhällsutvecklingen så enormt att vi glömmer vad det är för slags samhälle vi egentligen vill ha, men det är ett tema som jag inte har plats för här.

Och medan myndigheterna i Bryssel och babbel-klassen oroar sig för den så kallade extremism som vi konservativa står för, så förföljs judar återigen i Europa. Och det inte av konservativa.

Frågan som FAKS konferens bör ställa, är inte bara vilken sorts konservatism vi kommer att ha i framtiden, utan om vi överhuvudtaget kan föra en livsviktig debatt om det? Konferensen i Bryssel borde vara en väckarklocka, inte bara för oss konservativa, utan för alla som vill leva i ett liberalt samhälle där tankar och idéer kan vädras fritt. Allt annat kommer att bli västvärldens död.