”Visdom är den mest sällsynta egenskapen av alla – förmågan att kombinera intellekt, kunskap, erfarenhet och omdöme på ett sätt som ger en sammanhängande förståelse.”

Så skriver Thomas Sowell i sin bok Intellectuals and Society. Sowell är en amerikansk ekonom och samhällsteoretiker som växte upp i en tuff miljö, men som aldrig använde detta som en ursäkt. Genom hårt arbete och stor visdom framstår han som en av de mest beundransvärda intellektuella amerikanerna i modern tid.

Det finns inte så många av dessa längre. ”The intellectuals of our time commit treason”, säger den världsberömde historikern Niall Ferguson i en föreläsning i samband med etableringen av ett anti-woke-universitet i Austin, Texas.

Det här är inget nytt, säger Ferguson. Han hänvisar till boken La Trahison des clercs av ​​Julien Benda, som kom ut 1927, och som var profetisk i sina antaganden om framtidens skoningslösa krig, vilket andra världskriget bekräftade. (Boken finns även i engelsk utgåva).

I boken skriver Benda bland annat:

”Vårt århundrade kan med rätta kallas århundradet för det politiska hatets intellektuella organisation.”

Detta är en skrämmande korrekt beskrivning av akademin nästan 100 år senare. I Frankrike var den mest potenta politiska kraften vid den tiden den antisemitiska Action française, en monarkistisk rörelse med en dagstidning som var allmänt läst i elitkretsar. Här främjades Charles Maurras rasism och Maurice Barrès judehatande nationalism.

Nåväl, Maurras var åtminstone antinazist och antikommunist, men trots det släppte han aldrig taget om sin antisemitism.

År 1905 publicerade Maurras en broschyr med titeln L’Avenir de l’intelligence (Intelligentians framtid), som framställde Frankrikes intellektuella som ett declasé kast som hade förlorat sitt inflytande i kapitalismens och massdemokratins tidsålder, och som nu tog hämnd genom att vända sig mot fosterlandet och bli en marionett för judiska och tyska intressen.

Men 22 år senare publicerade Julien Benda, en man från vänstern, en lysande replik till Maurras som vände anklagelsen om förräderi på huvudet. Det står något intressant i förordet:

Några av les clercs var helgon (Thomas Aquinas), några var poeter (Goethe), några var filosofer (Descartes), några var konstnärer (Da Vinci), några var vetenskapsmän (Galileo). Det de hade gemensamt var känslan av en
transcendentalt kall och en skyldighet att skydda den från maktens och nödvändighetens intrång.

Just behovet av det transcendentala lyfts fram även av den brittiske historikern. Huruvida han menar sökandet efter en Gud eller sökandet efter en verklig sanning är dock lite oklart. Men det finns uppenbarligen ett behov av ett andligt uppvaknande, vare sig man är religiös eller inte.

Ferguson påminner om ödet för de stora tyska universiteten på 1930- och 1940-talen. Idag upprepas sveket av en totalt vänstervriden pöbel av akademiker. Även hat mot judar har återuppstått som en acceptabel attityd. Ferguson har ingen tro på att pendeln är på väg att vända, tvärtom. Det blir bara värre.

Ett av problemen hos dagens intellektuella är en våldsam arrogans, en fruktansvärd hybris. Men visdom kräver självdisciplin och förståelse för världens realiteter, inklusive begränsningarna för ens egen erfarenhet och förnuftet självt, skriver Sowell.

Om man exempelvis  har en doktorsexamen i historia, då kanske man är expert på damkläder under 1600-talet. Det betyder inte att man har en förståelse för ekonomi. Men så kallade ”experter” är inbjudna till alla studior, bara på grund av deras relativt begränsade kunskapsområde.

Sowell gör ett tankeexperiment, och säger att världens kanske mest kunniga person innehar en procent av all kunskap i världen. Även då är den här smartaste personen i världen en nolla inom de allra flesta områden. En filosof kan knappast bygga en eldstad, en genusforskare kan knappast byta en glödlampa.

Sokrates princip har glömts bort: Det enda du vet är att du egentligen inte vet någonting alls. Detta var min upplevelse efter att som pojke läst 26 volymer av Grimbergs Världshistoria: För varje enskild bok jag läste upptäckte jag nya saker som jag inte hade någon kunskap om. Det var nästan som att man kände sig dummare ju mer man läste.

George Orwell sa att vissa idéer är så dumma att bara en intellektuell kan tro på dem, eftersom ingen vanlig människa kan vara så dum.

Klimathysterin är ett bra exempel, vilket demonstreras grundligt i filmen Climate the Movie.

Intellektuella hävdar ofta att de borde ges mer kontroll. Detta är en skrämmande och odemokratisk attityd, vilket historien är ett gott bevis på.

Lenins, Hitlers och Maos idéer hade en enorm – och ofta dödlig – inverkan på dessa miljontals människor, oavsett hur liten giltighet dessa idéer hade i sig själva eller i andras ögon utanför kretsen av likasinnade och underordnade makter. hållare.

Alla dessa fick stort stöd från den intellektuella eliten. Till och med en hjälte som John Stuart Mill hävdade att intellektuella borde vara befriade från sociala normer – samtidigt som de satte sociala normer för andra. Förakt för de bedrövliga finns alltid hos alla som anser sig vara smartare (och viktigare) än plebejerna.

Som Eric Hoffer uttryckte det: En av de intellektuellas överraskande privilegier är att de är fria att vara upprörande idiotiska utan att deras rykte skadas.

Visste du att ett briljant intellekt som Bertrand Russel hävdade att britterna borde gå in för ”ensidig nedrustning” på 1930-talet medan Hitler rustade upp Tyskland? Idag är det Israel som pressas att lägga ner sina vapen mot slaktarna från Hamas.

George Bernard Shaw besökte USA 1933 och sa följande:

– Ni amerikaner är så rädda för diktatorer. Diktatur är det enda sättet som myndigheterna kan åstadkomma något. Se vilken röra demokratin har skapat.

Problemet är att intellektuella grovt överskattar sin egen förmåga, samtidigt som de kraftigt underskattar mer folklig kunskap. De förbiser att befolkningen som helhet kan ha långt mer kunskap än eliten, även om kunskapen är utspridd i fragment som var för sig inte imponerar på ett stort antal människor.

Den bildade elitens okunskap, fördomar och grupptänkande är fortfarande okunskap, och det är lika farligt som absurt att de som sitter på en procent av kunskapen i ett samhälle ska styra eller kontrollera de som sitter på de återstående 99 procenten.

Experter av alla slag varken förstår eller bryr sig om vad som betyder något för vanliga människor. Därför, för 15-minutersstäder, vindkraft, hemsk arkitektur och totalt smaklös och statligt finansierad konst.

Experter följer sina kunder, som i allt högre grad är staten. Vanliga människor står för notan, men kan inte delta i diskussionen utan att bli attackerade med hatbrottslagar.

Experter har i decennier sagt att invandring är en berikning. Vi har en statsminister som säger att vi blir rika om vi räddar världen. Journalisterna i regimmedia nickar och ler och framställer Biden som ett geni och Trump som en idiot.

Även stadsplaneringen är infekterad av galenskapen, skriver Sowell.

I likhet med andra experter är också stadsplanerare medvetna om att deras egen inkomst och karriär är beroende av att leverera idéer som är säljbara till de som anställer dem, inklusive politiker, vars mål och metoder blir experternas mål och metoder.

Västerländsk akademi är på väg mot total förstörelse, men lyckligtvis finns det några som gör motstånd. University of Austin, Texas är ett exempel som ger en glimt av hopp.

Därför finns det ingen anledning att ge upp. Förnuftet och sanningen kommer att segra till slut. Men vägen dit kan vara brutal.