Ett sista godkännande återstår innan EU:s lag om digitalt ID slutligen antas. En norskledd organisation håller redan på att programmera en pilotversion av programvaran.

Förordningen som har antagits med en solid majoritet i EU-parlamentet kallas European Digital Identity  (EUDI).

Som mjölkkor på EU:s skattefinansierade gårdar är det viktigt för våra ägare att kunna sätta en klämma i örat på oss som talar om vem vi är och vem vi tillhör.

Förordningen tar itu med detta genom att kräva att EU- och EES/EFTA-länderna ansluter sig till Europeiska kommissionens dataplattform så att människor och företag kan identifiera sig och underteckna elektroniskt med samma teknik i hela EU.

Genom att koppla samman alla befintliga ID-appar i Europa, som BankID, i ett centraliserat nätverk måste data från din mobil skickas till dataservrar som kontrolleras av EU. Detta ger EU-byråkratin ett kraftfullt verktyg för att vidareutveckla sina feodala böjelser.

Det är inte bara ett enkelt digitalt ID som kommer att installeras på din mobiltelefon. Det är inget mindre än en digital plånbok, och den kommer att byggas upp kring din elektroniska identitet.

Plånboken kan så småningom användas till i stort sett allt som kräver inloggning. Det är bara fantasin som sätter gränser för den kontroll och spårning av människor som EU:s tjänstemän kan genomföra.

Banar väg för den digitala euron

Teknikplattformen banar väg för införandet av Europeiska centralbankens digitala euro, feodalherrarnas egen kryptovaluta. Enligt reklamen är bank- och betaltjänster bland plattformens nyckelapplikationer.

Med helt digitala pengar låsta till din identitet kan de som kontrollerar datasystemet enkelt utöva makt genom att frysa överföringar till eller från politiska motståndare och till andra ändamål som de anser vara ”farliga”, eller neka köp av varor och tjänster som staten eller EU inte godkänner. På grund av klimatet, eller något i den stilen.

Att betala skatt på ett ”säkert” sätt kommer naturligtvis också i första hand.

I det inledande klippet i denna videopodcast från norska Digitaliseringsverket får vi se EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen förklara tanken bakom EUDI-förordningen.

Att betala skatt är den första tillämpningen hon nämner. Att hyra en cykel är den andra.

– Ett chip i nacken hade varit enklare, så att det skulle vara lika lätt att läsa oss som ett paket smördeg i affären. Så kommenterade en Document-läsare NTB:s artikel om ett alleuropeiskt digitalt ID 2019.

Samma år började det som då hette Direktoratet for forvaltning og IKT (Difi – numera Digdir) att anpassa den norska ID-porten till det nya EU-systemet.

”Vi är bäst på integritet”

Överallt i de stora mängder informationsmaterial där von der Leyens digitala plånbok nämns, görs desperata försök att förmedla att EU:s motivering är jättesnäll.

Det visar sig att EU-kommissionärerna är genuint rädda för att européernas integritet inte skyddas på ett tillräckligt bra sätt. Det är ju så otryggt att behöva skapa konton på många olika webbplatser som underförstått drivs av onda, kommersiella företag.

Det är därför de kommer till vår undsättning med sin egen överstatliga lösning.

Där det nu står ”Logga in med Google” kan det i framtiden stå ”Logga in med EU”.

För om det är någon du kan lita på och som aldrig skulle komma på tanken att missbruka dina personuppgifter (eller låta hackare bryta sig in i systemet), så är det folket i Bryssel. Det är ju uppenbart!

Förutom att det under 2019 upptäcktes allvarliga säkerhetsbrister  i koden till EUDI:s föregångare eIDAS.

Zdnet refererade till den dåvarande eID-lösningen som ”a very complex, cryptographically-secured electronic system for managing electronic transactions and digital signatures between EU member states, citizens, and businesses” (ett mycket komplext, kryptografiskt säkrat elektroniskt system för hantering av elektroniska transaktioner och digitala signaturer mellan EU:s medlemsstater, medborgare och företag).

Efter detta misslyckande insåg EU-kommissionen att eIDAS-förordningen behövde ersättas med en ny förordning för ett ännu större och ännu mer komplext system.

Ett monster av en kodbas som ska kunna göra nästan allt. En del av den finns redan tillgänglig på GitHub.

För några år sedan trädde EU-direktivet PSD2 (Payment Services Directive 2) i kraft, vilket bland annat har fått europeiska banker att tillåta extern programvara att få tillgång till banktransaktioner så länge bankkunden godkänner det.

Detta kommer EU:s plattform att dra nytta av. Planen är att våra banktransaktioner ska ingå i plånboksappen, tillsammans med våra sjukjournaler, vaccinationsintyg, examensbevis, körkort, undertecknade dokument, flygresor, hotellövernattningar  och SIM-kort till våra mobiler.

Norge i framkant

Ett viktigt tillämpningsområde för EU:s digitala plånbok kommer att vara elektroniska betalningar. Norge går i bräschen för att utveckla en prototyp. Digitaliseringsdirektoratet leder en av de fyra föreningar som utvecklar ett pilotprojekt för EUDI, det nordisk-baltiska eID-projektet NOBID.

På NOBID:s webbplats kan vi läsa följande:

Användarscenariot för betalning betraktas som ett nyckelområde av flera skäl, varav ett är den potentiella expansionen mot den digitala euron.

The payment use case is recognised as a key use case based on several rationales, one being the potential extension to the Digital Euro.

Det är kanske inte förvånande att resurser nu används för att kampanja för införandet av euron i Norge, samtidigt som den norska kronan fullständigt krossas av politikerna.

Ursprungligen var NOBID ett samarbete mellan de nordiska länderna samt Estland och Litauen. Nu har Lettland, Italien och en organisation av tyska storbanker anslutit sig.

Pengarna kommer från EU:s DIGITAL-program, som Norge bidrar med minst 2 miljarder norska kronor till.

Den norska digitaliseringsmyndigheten, Digitaliseringsdirektoratet, leder ett konsortium bestående av sex europeiska länder som har fått finansiering genom DIGITAL-programmet för att genomföra en storskalig pilot av EU:s kommande digitala plånbok. Projektet kommer särskilt att testa auktorisering av betalningar och hantera utfärdandet av plånböcker och betalningsmedel från finansinstitut. NOBID kommer också att testa användningsscenarier för att underlätta den lagstadgade implementeringen av plånboken och testa skalbarheten nationellt och internationellt.

Från Norge deltar även BankID och DNB, medan Elkjøp kommer att vara involverade i den slutliga testningen av betalningslösningen.

Teknikpartners är Thales, iProov, Signicat, RB, Auðkenni, IPZS, Poste Italiane, Intesi Group, InfoCert, FBK och Lettlands statliga radio- och TV-center.

Det är ett offentlig-privat samarbete över gränserna. Globalisternas våtaste dröm.

”Frivilligt”

Det ska vara frivilligt att använda det digitala ID:t. Detta mantra upprepas påfallande ofta när EUDI-förordningen kommer på tal.

Vi misstänker att det kommer att bli ungefär lika frivilligt som BankID är i både Norge och Sverige. Helt frivilligt, men omöjligt att leva utan.

När du behöver ett europeiskt ID i mobilen för att öppna ett bankkonto eller sälja ditt hus är det inte längre frivilligt. Banker, fastighetsmäklare och myndigheter kommer sannolikt inte att erbjuda alternativa sätt att signera.

För EU- och EES-länderna kommer det definitivt inte att vara frivilligt. Länderna är skyldiga att ansluta sig till det centrala datasystemet inom 24 månader efter det att förordningen trätt i kraft.

Som väntat deltar Norge helhjärtat. I Strategy for Norwegian participation in the Digital Europe Programme – DIGITAL, en rapport som publicerades av Digitaliserings- og forvaltningsdepartementet i april i år, framgår det att strategin för att få inflytande över EU-frågor där vi inte har rösträtt är att försöka få ledande roller när politiken ska genomföras.

Regeringen kommer att ”arbeta för att Norge knyts till de relevanta delarna av EU:s politiska program Det digitala decenniet 2030, bland annat genom att Norge representeras i styrgruppen för Digital Decade Board”.

Naturligtvis kopplar regeringen digital teknik till ”klimatet”, som allt annat. De vill ”spela en nyckelroll för att uppnå klimatneutralitet, minska föroreningar och nå andra miljömål. För att lyckas med den gröna omställningen måste Norge därför också lyckas med digitaliseringen, både i näringslivet och i den offentliga sektorn”, står det i rapporten.

En galen pengamaskin

DIGITAL-programmet är navet i EU:s pengamaskin för digitalisering, där projektet för elektroniskt ID är en del. Finansieringsramen är 8,2 miljarder euro. Det totala norska bidraget beräknas uppgå till 180 miljoner euro, cirka 2 miljarder norska kronor. Men detta kan komma att öka, skriver departementet i strategirapporten.

Förändringar i valutakurser och proportionalitetsfaktorn innebär att den totala kostnaden sannolikt kommer att bli högre. Medlen anvisas från DFD:s budget. Deltagandet har godkänts av Stortinget och utgifterna följs upp i den ordinarie budgetprocessen. Därutöver tillkommer löpande kostnader för den nationella administrationen.

Det system som har byggts upp kring EU:s digitala initiativ mot 2030 är ett galet lapptäcke av aktörer, allianser, akronymer och hemsidor som gör en vimmelkantig.

Man kommer aldrig någonstans om man börjar läsa om till exempel EDIC, European Digital Infrastructure Consortium eller Path to the Digital Decade eller 2030 Digital Compass. Vi irrar in oss på EDIH, European Digital Innovation Hubs. ECCC är ännu en bokstavsorganisation baserad i Bukarest som den norska Nasjonal Sikkerhetsmyndighet (NSM) är inblandad i. Den har tydligen ett tillhörande nätverk av nationella samordningscenter, förkortat NCC.

EWC (EU Digital Wallet Consortium) och DC4EU (Digital Credentials for Europe) är två av de grupper som kommer att skapa mobilappar med pengar från de många finansieringsprogrammen under DIGITAL, som vart och ett har sin egen fängslande förkortning. Under resans gång inser vi att mycket av programmeringen görs på ARF, en verktygslåda och referensram med en påstått smart dataarkitektur, och att Ukraina, som varken är med i EES eller EU, faktiskt är en pionjär i ID-projektet.

Det kan omöjligen vara meningen att någon ska ha en överblick. Till och med denna lilla flik av EU verkar vara helt bortom all mänsklig kontroll.

Allt ska vara ofarligt

EU-byråkratin är nu nervös för att den digitala utvecklingen kan komma in på ett ”farligt spår”. Det finns många faror som lurar där ute, från falska nyheter till cybersäkerhetsutmaningar. Det digitala decenniet i EU är tänkt att ge oss en ”safe and secure” digital värld. Allt som är ”osäkert” ska vara borta senast 2030.

Ministern för digitalisering och offentlig förvaltning, Karianne Oldernes Tung, är inne på något liknande.

Även den internationella bilden ger anledning till oro – och vi behöver därför samarbeta med andra länder om åtgärder som kan säkerställa att den digitala utvecklingen bygger på våra gemensamma värderingar.

EU:s frivilliga men obligatoriska mobila plånbok måste ändå sägas vara en framträdande åtgärd i detta avseende. Den kommer att skärpa superstatens grepp om många områden i våra liv, vilket utan tvekan kommer att bidra till att hålla oss tryggt inom gränserna för EU:s smala stig av godkända gemensamma värderingar.

Betala din skatt med glädje.

Le 🙂 medan du håller telefonen mot ansiktet och bekräftar transaktionen. Blip! Blopp!