Iranska myndigheter hävdar att attacken mot Israel lördagen den 13 april var ett svar på bombningen av en byggnad i Damaskus i Syrien den 1 april, då sju av de högsta ledarna för det iranska revolutionsgardets Qudsstyrka dödades. Efter attacken döpte Iran omedelbart om byggnaden de befann sig i till ”konsulat”, trots att den bara låg i närheten av konsulatet, något som norska medier, med NRK i förarsätet, inte fann någon anledning att ifrågasätta.

Vad NRK och Sidsel Wold inte heller nämnde var att en av de döda var general Mohammad Reza Zahedi, som var en nyckelperson i både planeringen och genomförandet av oktobermassakern, som terroristerna kallade ”Al-Aqsa-flodvågen”. Israel har hittills inte bekräftat att man låg bakom attacken, men har inte heller förnekat det. Utan inspiration och stöd från Iran är det svårt att tro att oktobermassakern skulle ha varit möjlig. Terroristgeneralens död är en del av förklaringen till Irans frontalangrepp mot Israel den 13 april.

Hittills har Iran nöjt sig med att leda terroristverksamhet som utförs av ombud. Handeln med narkotika och vapen i Mellanöstern har ofta en iransk ryggrad, oavsett om den sker i Libanon, Syrien, Jordanien, Irak eller någon annanstans i regionen. Utöver annan kriminell verksamhet som Iran ligger bakom i Mellanöstern har de också byggt upp vad de kallar ”a ring of fire”, en ”eldring” med tre stora terroristorganisationer: Hezb’allah, Hamas och houthierna i Jemen, som samtidigt kommer att angripa Israel från olika håll och därmed kväva den så kallade sionistiska enheten.

Oktobermassakern, som Iran var direkt inblandat i, var brutal men förstörde inte Israel. Irans försök att bygga upp Hamas i Judéen, Samarien och Jordanien som en östfront mot Israel misslyckades. Försöket möttes av en stark reaktion från Israel. Hela världen fördömer Israels reaktion mer än den massaker som orsakade den. Det kom också en reaktion från Jordanien som ingen var särskilt intresserad av.

Israels kamp för att krossa Hamas har saboterats av både Iran och EU. President Biden, som ställer upp i valet om några månader, är mycket rädd för att förlora stöd från den politiska vänstern på grund av sitt stöd till Israel. Vi ser samma effekt i både EU och Norge, där regeringen har tagit tydlig ställning mot Israel för att behålla stödet från vänstern. Men både Israel och många av dess grannar, som Jordanien, betraktar Iran som en dödsfiende, vilket förklarar Jordaniens deltagande i antimissilstriden på söndagskvällen.

Hezb’allahs förmåga att attackera Israel från norr är fortfarande ett av Irans viktigaste verktyg i kampen mot Israel. Den dagliga raketbeskjutningen mot Israel i norr har stått Israel dyrt. Hundratusentals israeler har varit flyktingar i sitt eget land sedan oktober, och många samhällen har nu varit övergivna i sex månader. Men även Hezb’allah har fått betala ett högt pris. Flera hundra av deras terrorister har dödas av Israel, medan vapenlager och produktionsanläggningar för vapen och ammunition har varit huvudmål för det israeliska flygvapnet. Deras drogförsäljning har också störts av det pågående kriget. Dessutom växer ett öppet motstånd i Libanon mot de terrorister som har gjort Libanons befolkning till gisslan i sitt eget land.

Den 13 april genomförde Iran för första gången en direkt attack mot Israel med hjälp av hundratals drönare och ballistiska missiler som avfyrades mot mål i Israel från iranskt territorium. De avfyrades också från baser i Irak och Jemen. Lika historiskt är det faktum att delar av Mellanösterns luftrum stängdes för att ge Israel kontroll över det i en gemensam kamp mot Irans vansinne. De sunnimuslimska länderna i Mellanöstern valde att lita på IDF snarare än Iran.

Under attacken fick israeliska stridsflygplan röra sig fritt över flera arabländers territorier och lyckades tillsammans med allierade stoppa 99 procent av de hundratals drönare och missiler som Iran skickade i hopp om att Israels försvarssystem skulle kollapsa. Israel bevisade än en gång att man har ett av världens bästa försvarssystem, med potentiellt världens bästa besättning. Israels modifierade F35-plan visade världen att Israel har en teknisk och militär överlägsenhet i regionen. Judar runt om i världen såg återigen att de har ett IDF (Israel Defence Forces) som de kan lita på och ett Israel som de kan fly till. Det faktum att Jordanien, utöver Storbritannien, USA och Frankrike, också var med och stoppade missilattacken från Iran sände en tydlig signal till Iran.

Israels seger i denna konflikt förlöjligar Irans terrorregim inför hela världen, men händelsen visar också hur farlig regimen är. Internt försökte man dölja misslyckandet genom att visa fejkade videor från en stor brand i Chile och tvinga de fattiga iranska judarna att ansluta sig till regimens propaganda. Regimen i Iran har investerat miljarder dollar i terroristverksamhet i Mellanöstern i stället för i sin egen befolkning, och iranierna är medvetna om detta. Därför kokar det under ytan i Iran, och vi kan förvänta oss fler brutala handlingar från denna regim, som nu verkar desperat.

Mellanöstern håller på att förändras. Vi befinner oss förmodligen i början av en ny omgång av direkta konfrontationer inom Iran. Kriget mellan Iran och Israel kan också utvecklas till ett regionalt krig. Det återstår att se vad Israel beslutar sig för att göra för att säkra sin egen befolkning och existens. Hamas vänner, liksom vår egen regering, var snabba med att problematisera judarnas rätt att försvara sig själva. I NRK Dagsrevyen den 14 april karakteriserade statsminister Jonas Gahr Støre Israels självförsvar som ”hämnd”. Lyckligtvis har varken NRK eller den norska regeringen något inflytande på Israels beslut.

Israels första prioritet är som alltid att skydda sig mot attacker från de olika terrororganisationer som Iran ligger bakom. Hamas är nu Israels viktigaste mål. Därefter följer Hezb’allah i Libanon. Att angripa Irans kärnvapenindustri verkar inte vara något som Israel prioriterar för närvarande, men det kan också komma.

Efter att ha lyckats skapa totalt inre kaos i Syrien, Libanon, Irak och delar av Jemen och Sudan är Iran också på god väg att förstöra Jordanien. Iran hyser ett fåfängt hopp om att kunna lägga till staten Israel till sin lista över framgångar. Men Irans attacker har tvärtom gett Israel möjlighet att visa hur viktigt det är att garantera stabilitet i regionen, liksom i resten av världen, och hur farlig den iranska regimen är.

Sammantaget verkar det som om Iran har skjutit sig självt i foten, samtidigt som man har gett Israel en möjlighet att stärka sina band både med nära grannar och med västliga allierade i Europa och Amerika. Det skulle inte förvåna oss om våra länder hamnar på efterkälken. Politiker erkänner ogärna sina misstag.