Den tidigare vänsterliberala Naomi Wolf är i Nederländerna för att presentera sin nya bok Facing the Beast – Courage, Faith and Resistance in a New Dark Age i nederländsk översättning. Man inser att demokrati och yttrandefrihet i vår tid hänger i en skör tråd som kallas internet, och då bara i den lilla bråkdel av den som fortfarande är ocensurerad. Tänk om vi bara hade YouTube och inte de 10-15 andra, mer eller mindre gratis, videokanaler som finns idag? Ingen opartisk information från yrkesverksamma proffs skulle ha släppts om ”pandemin” sedan slutet av 2019, förutom kanske i tryckt form. Självklart har även censuren haft denna tanke, varför yttrandefriheten fortfarande är i fara. Här är tre korta utdrag, men läs gärna hela:

We settled into a lovely hotel in the charming village of Zeist, set in ancient forests about an hour from Amsterdam; and my media tour began. My book Facing the Beast, which is based on my Substack essays here about life in the Dark Era of the present, and which reveals what the WarRoom/DailyClout Pfizer Documents Research volunteers uncovered in their 100 reports based on 450,000 documents — that is, the greatest crime against humanity ever committed — was published in a European country for the first time, and it was also the first time I had been in Europe — indeed, outside the United States — since the ”pandemic”. […]

Vi bosatte oss på ett härligt hotell i den charmiga byn Zeist, som ligger i antika skogar ungefär en timme från Amsterdam; och min mediaturné började. Min bok Facing the Beast, som är baserad på mina Substack-essäer här om livet i nutidens mörka era, och som avslöjar vad WarRoom/DailyClout Pfizer Documents Research-volontärer avslöjade i sina 100 rapporter baserade på 450 000 dokument – det vill säga största brott mot mänskligheten som någonsin begåtts – publicerades i ett europeiskt land för första gången, och det var också första gången jag var i Europa – ja, utanför USA – sedan ”pandemin”.

They really did try to kill us, to sterilize us, and here is why….

I realized that America — or many Americans — and Europe, or many Europeans — are at different points in Elizabeth Kubler-Ross’ famous five stages of grief. The Dutch with whom I shared the information in the Pfizer documents, were struggling with ”denial” and moving into ”depression”; while I and many others who had heard the reports on WarRoom and elsewhere, had already crossed that Rubicon, and lived sadly in the final stage of “acceptance.” I spent that interview, and later events too, explaining: They really did try to kill us, to sterilize us, and here is why….[..]

When I signed books afterward, I heard even more about what the Dutch are facing. A farmer, looking shell-shocked, explained that the geoengineering is now so bad and his fields are now so wet, that no seeds would grow. The farmers in his area had to artificially dry out their fields. Another reader explained to me that the Dutch see what is happening around them, in terms of the loss of their liberties, but they are afraid. ”What are they afraid of?” I asked persistently, as I did not quite understand the situation. There had been pressure to get vaccinated, I had been told, for instance, but there had not been, outside of certain professions, mandates. Finally, some attendees there explained to me that many people were afraid of losing their benefits. […]

Jag insåg att Amerika – eller många amerikaner – och Europa, eller många européer – befinner sig på olika punkter i Elizabeth Kubler-Ross berömda fem stadier av sorg. Holländarna som jag delade informationen med i Pfizer-dokumenten kämpade med ”förnekelse” och gick in i ”depression”; medan jag och många andra som hade hört rapporterna om WarRoom och på andra ställen, redan hade korsat den Rubicon och levde tyvärr i slutskedet av ”acceptans”. Jag tillbringade den intervjun och senare händelser med att förklara: De försökte verkligen döda oss, att sterilisera oss, och här är varför…[..]

När jag signerade böcker efteråt fick jag höra ännu mer om vad holländarna står inför. En bonde, som såg chockad ut, förklarade att geotekniken nu är så dålig och att hans åkrar nu är så blöta att inga frön skulle växa. Bönderna i hans område var tvungna att på konstgjord väg torka ut sina åkrar. En annan läsare förklarade för mig att holländarna ser vad som händer omkring dem, när det gäller förlusten av deras friheter, men de är rädda. ”Vad är de rädda för?” frågade jag ihärdigt, eftersom jag inte riktigt förstod situationen. Det hade funnits press att vaccinera sig, hade jag till exempel fått veta, men det hade inte funnits mandat utanför vissa yrken. Slutligen förklarade några deltagare där för mig att många människor var rädda för att förlora sina förmåner. […]