För nybilsförsäljare har 2024 varit en källa till oro och det gäller både i Norge och grannländerna. Siffror från Opplysningsrådet for Veitrafikken visar på en minskning av antalet förstagångsregistrerade nya personbilar med 22 procent jämfört med första kvartalet 2023. I mars har antalet nya bilar i Norge halverats. Samma trend gäller i övriga Skandinavien.

Men inget land i världen har upplevt samma köpfest för nya batteribilar som Norge och därför är rekylen starkare här. Direktör Øyvind Solberg Thorsen vid Opplysningsrådet for Veitrafikken (OFV) säger i ett pressmeddelande:

– Det är intressant att notera att nybilsförsäljningen, eller antalet förstagångsregistrerade nya personbilar, har minskat i hela Skandinavien. Både i mars och under första kvartalet sammantaget. Det visar att vi alla är i en ekonomiskt stressad situation,

Nedgången följer batteribilssubventionerna, men mer ligger bakom

Nedgången i Danmark var 7,5 procent medan Sverige hade den lägsta kvartalsminskningen på 4,7 procent. Norge är det mest ”elektrifierade” billandet i Skandinavien, med Danmark på andra plats med subventionssystem liknande de norska, medan Sverige hade minst andel elbilar och minst stödsystem. Därmed kan man dra slutsatsen att nedgången har att göra med införandet av batteribilar och subventioner. Saken är dock mycket mer komplex än så.

Vägtrafikinformationsrådet har liksom de flesta andra bilorganisationer förvandlats till ett politiskt organ för klimatpolitiker och deras drömmar om en ”grön omställning”. OFV saknar därför mandat eller förmåga att ge information av särskilt värde till de flesta om varför bilförsäljningen faller. Det viktigaste är att leta efter ljuspunkter och berätta hur framgångsrikt införandet av batteribilar är. Så låt mig kort förklara vad som är på gång, vad som ligger bakom och vad som kommer att hända i framtiden – baserat på 20 års expertis inom marknadsföring och analys, där Toyota Norge också fanns på kundlistan. Att lyssna på experter är så lägligt:

Överförsäljning leder alltid till marknadsmisslyckande

Försäljningen följer ofta modetrender, och om man gör allt för att sälja så mycket som möjligt av en produkt på kortast möjliga tid, hamnar man alltid i ett misslyckande i slutändan. Vare sig det är kläder, leksaker, flintastekar, värmepumpar eller bilar. Det som går upp kommer så småningom ner. Det är en naturlag på alla marknader, så det borde inte förvåna någon.

Under sådana modevågor kommer alla aktörer att maximera budgeten i konkurrens med alla andra för att få sin del av kakan, och ett stort marknadstryck uppstår – eftersom reklam fungerar, och det förstärker köpfesten. Detta är återigen anledningen till att nästan alla reklamytor har varit fulla av bilreklam med glada batteribilsägare på en bekymmersfri tur på trafikfria vägar med evigt solsken. Men det är inte heller hela förklaringen till bilförsäljningsbubblan.

Politiskt stimulerad shoppingrunda

Bilförsäljare är opportunister som alla andra återförsäljare. De tar tillfället i akt när det kommer, och plötsligt fick de ett gigantiskt presentpaket från gröna politiker i Norge: Att sälja tvåtons lyxbilar med all utrustning, lädersäten och 500 hästkrafter helt utan viktskatt, motoreffektskatt, utsläppsskatt, moms eller något annat som fattiga förare ska betala i världens mest skattefria land. Och utan dessa speciella norska fordonsskatter blev dyra batteribilar något billigare än extremt beskattade bensinbilar. Wow. Snacka om guldrush!

Ingen såg såna tokerier komma från politiskt håll, men socialister är inte kända för att tänka logiskt, och klimathysterin kortsluter allt förnuft och gör allt möjligt. Resultatet blev tidens köpfest på nya bilar för att rädda planeten från västerländsk överkonsumtion. Vi har inte sett något liknande på bilfronten sedan ”juppie-eran” 1987 – för de som minns det – och lågkonjunkturen som följde. Men inte heller det är hela förklaringen.

En ”perfekt storm” som bilindustrin frivilligt seglat in i

Förklaringen till bilförsäljningen, som har exploderat för att sedan falla platt till marken som den gör nu, är anmärkningsvärt komplex. En hel rad nya och gamla faktorer flätas samman och skapar oro och en artificiellt framkallad köpfest på en tidigare välfungerande marknad. Låt mig sammanfatta dessa faktorer så här:

• Politiska planekonomiska beslut för snabb övergång till batteribilar.

• Politisk press för att öka konsumtionen av nya bilar.

• Befrielse från offentliga skatte- och antisociala nyttjandeförmåner för batteribilar.

• En lång period av högkonjunktur som har tillfört större välstånd till vårt oljeland.

• Mycket låga räntor under så lång tid att billiga lån tas för givna.

• Explosion av extremt kreativa finansieringsmodeller som får nybilsköp att se billiga ut.

• Kollektiv moralisk modevåg, samt konkurrens mellan grannar om att köpa en ny bil.

• Tendens bland nybilsköpare att försvara sitt beslut oavsett nackdelar.

• Norge är det enda landet i världen med ett överskott av förnybar energi.

• Politiska tvångsmedel för att producera batteribilar, utan efterfrågan på marknaden.

• Noll varningar från bilorganisationer om att batteribilar har några riskabla nackdelar.

• Betydande investeringar från bilindustrin för att göra Norge till ett internationellt ”showroom” för batteribilar.

Flera av dessa faktorer är politiskt framkallade, medan andra är svar på dessa från kommersiella aktörer, eftersom det inte är svårt att skapa en köpfest: Det är bara att sänka priserna och skrika REA, sedan blir det en köpfest. Det är inte så farligt för privatekonomin om det gäller grillkorv, men när man gör det på en kapitalpost som bilar blir den ekonomiska risken betydande. När man gör det på nya, dyra bilar som inte är avsedda för begagnatmarnaden, blir det mycket farligare.

En marknad som drivs av politisk reklam i alla kanaler och led

Som det visar sig är tornadon av kommersiell, redaktionell och politisk reklam för batteribilar inte nödvändigtvis helt sann. Reklam är sällan det – och köparna kommer så småningom att upptäcka det: de negativa erfarenheterna har verkligen börjat spridas på marknaden. Och även om de flesta batteribilsägare är fanatiskt lojala mot sitt köp oavsett hur många problem de upplever (vilket är vanlig psykologi för bilköpare), så börjar negativa röster tränga igenom den perfekta bilden, och detta märks såklart.

Samtidigt exploderar bostadskostnaderna på grund av högre räntor och klimatpolitiken som har angripit hela energisystemet, och som om det inte vore nog börjar negativa nyheter om batteribilar spridas även från utlandet, inte minst rörande sviktande försäljningar och konkurser. Hela ”värdekedjan” av faktorer som skapat batteribilsbonanzan i Norge är alltså på väg att kollapsa, men det betyder inte att ”elbilsmiraklet” i Norge är över.

Norge är ett skyltfönster för både politiker och producenter

Norge importerar bara 0,2 procent av världens bilproduktion, men har blivit världens viktigaste marknadslaboratorium för introduktion av batteribilar. Både norska politiker och biltillverkare från hela världen vill sälja så många nya bilar som möjligt på kortast möjliga tid, för att bevisa att batteribilar är en problemfri framtid, och ingen av dessa kommer att överge drömbilden av Norge. Norge har förvandlats till en reklamfilm! Och detta är helt avgörande för den ”gröna omställningen” i EU. Norges bilköpsfestival måste bli en strålande succé, vilket ”bevisar” att hela världen är redo för ”framtiden”.

Det är hit alla politiker och media kommer för att studera ”det norska EV-miraklet”. Det är hit alla bilfabriker kommer för att inrätta showrooms, testa reklam och sälja ut produkter som annars hopar sig på hög. Norge måste visa världen att övergången till batteribilar är enkel och nästan problemfri – samtidigt som alla varningssignaler och nackdelar ignoreras och censureras från media. Alla skådespelare ville ha en köpfest och det fick de. Och bäst av allt med detta transportexperiment? Folk betalar sig själva för att vara försökskaniner! Win/win för biltillverkarna.

Problemet är förstås att det aldrig var marknaden som vägrade köpa bensinbilar och näst intill krävde att få köpa batteribilar. Inte här, inte i Europa och inte i resten av världen. Det är ett politiskt beslut av politiker som inte vet något om bilar, och försäljningen är till 100 procent beroende av subventioner – antingen till tillverkarna eller till köparna, eller båda. Fyra av de nya och okända bilmärken som norrmän har köpt helt okritiskt är ändå på väg att gå i konkurs och då kan man ju tänka sig hur tillgången på delar blir till den nya bilen då. Men frukta inte, när mjukvaruuppgraderingarna slutar från det konkursade företaget, kommer du inte att ta dig ur fläcken ändå.

Det är viktigt att inse att det inte var bilfabrikanterna som ville lägga otaliga miljarder på att tillverka en helt ny typ av bil. Det var inte marknaden som krävde det. Porsche ville inte bygga en batteribil förrän politikerna sa till dem. Hela ”omställningen” är ett politiskt nödbeslut, för genom köpfesten på nya bilar ska klimatet räddas och konsumtionssamhället skalas ner. Batteribilarna är därför en politisk kommission, precis som Trabanten var i Östtyskland. Och försäljningen blomstrade när folk inte hade något val, för Trabanten tog ju folk från A till B precis som alla andra bilar.

Men allt är inte guld som glimmar, och varje reaktion möter en motreaktion.