Då och då får man gnugga sig i ögonen när man ser vilken reklam andra medier lyckas publicera för vindkraftsbranschen, och det på fullaste allvar. Sist ut är Karl Biehl i E24, som publicerade artikeln ”Analyse: Havvind­satsing vil gi billigere strøm” den 25 mars. När man läser den vandrar blicken automatiskt upp till rubriken för att se om artikeln är märkt med ”annons”, för det uppenbarligen vad den är. Men nej, den har godkänts av redaktören utan en gnutta invändning, skepsis, journalistisk integritet eller oberoende. Och den är mycket vilseledande.

Fallet gäller vindkraftsparken Sørlige Nordsjø II, som ska byggas 14 mil ut i Nordsjön och där fundamenten ska grundläggas på 60 meters djup, och som ska leverera sju terawattimmar (TWh) kraft per år, enligt annonsen. Ventyr vann som bekant auktionen för att utveckla 1,4 gigawatt (GW) havsbaserad vindkapacitet med det lägsta budet på 115 øre per kilowattimme (kWh). Det betyder att om elpriset blir lägre får företaget ersättning från staten upp till 115 öre samtidigt som man har utlovats 26 miljarder i stöd för bygget.

Med detta som bakgrund har ”experter” tittat på siffrorna genom att spå kaffesump i en kopp, och denna mycket vetenskapliga analys visar att Sørlige Nordsjø II kommer att sänka elpriset rejält – om man inför tillräckligt många falska antaganden, fantasisiffror och Musse Pigg-matematik i ekvationen. Men det var vad ”experterna” fick betalt för. E24 ser inga problem med att förmedla faktum: Genomsnittspriset inom kraftområdet NO2 kan sjunka med upp till 10 öre/kWh, och kan sjunka till noll vissa timmar – om man bortser från skatter, näthyra och tilläggsavgifter – och det kan man inte. Allt det måste betalas ändå.

Profitörerna skapar sina egna forskningsrapporter

Det är vd och maktanalytiker på Volt Power Analytics, Katinka Bogaard, som är ansvarig för siffrorna. Till E24 säger hon att den färska analysen har tagits fram genom att två gånger simulera kraftmarknaden fram till år 2050. En gång utan ström från Sørlige Nordsjø II, och en gång med de extra 1,4 GW som ska levereras till marknaden runt 2030 – om vindkraftparken till havs någonsin blir färdig? Vi får se.

Problemet med analysen är detsamma som när överföringskablarna fick höja priserna med ”bara 3 öre”: Det är bara en lek med utvalda siffror. Det verkar inte som att det finns någon annan substans i den här forskningen än att först hitta det svar som passar bäst och sedan fylla i siffrorna som får det att se rätt ut. Så låt mig kontra med reella siffror och se vad svaret blir.

Det är tyvärr svårt att hitta ärliga, dokumenterbara siffror, data, produktionssiffror och beräkningar kring vindkraft, eftersom vindkraftsbranschen ”äger” både politiker, nyhetsredaktioner och det offentliga samtalet, och ekonomin är marinerad i stödpaket och särskilda upplägg. En sak är säker: Alla siffror som ligger till grund för vindkraftspolitik tillhandahålls av vindkraftsförsäljarna själva. Oroväckande nog verkar detta inte störa andra redaktioner än våra.

Tänk på ett nummer

Så hur mycket kostar vindkraften och elen från den egentligen? Det är kort och gott omöjligt att beräkna, eftersom alla siffror ligger under ett täcke av siffertrick, pulverisering, subventioner, korruption och PR från en bransch som är helt beroende av att de verkliga kostnaderna aldrig blir kända. Försäljningen av vindkraftverk kommer då att upphöra tvärt och det är en dålig affär.

Som en tumregel kostar själva vindkraftverken runt en miljon dollar per megawatts effekt, och den stiger snabbt från bottennivån 2019. En åtta MW turbin kostar därför cirka 85 miljoner kronor. Därtill kommer grundläggning och installation som varierar mycket beroende på var du ska bygga vindkraftverket och hur stort det är.

NVE, Norges vassdrags- og energidirektorat, har publicerat egna siffror för investeringskostnader för vindkraft och enligt dessa kostar landbaserad vindkraft omkring 9–11 miljoner kronor/MW, medan vindkraft till havs kostar 29–50 miljoner kronor/MW, beroende på om det är fasta eller flytande installationer. Det kostar därför minst dubbelt så mycket att utveckla bottenfast havsvind som landvind, och kanske mer än fyra gånger mer att utveckla flytande havsvind. Det är tankeväckande i sig eftersom landvind kämpar för att göra vinst även med ett elpris på två kronor per kilowatt.

Kostnadsberäkningarna säger dock ingenting om driftskostnader, underhålls- eller rivningskostnader och siffrorna från NVE avslöjar inget om livslängd. Kort sagt, stora turbiner har mycket kortare livslängd än små turbiner, och turbiner till havs har kortare livslängd än de på land. Det finns inga officiella siffror som berättar att alla vindkraftsparker som byggs måste rivas efter kanske 20 år, och allt måste byggas upp på nytt – och så fortsätter det. Denna kostnadsbomb döljs aktivt av politikerna, eftersom den skulle förstöra tron ​​på ett ”grönt skifte” och förvandla gröna politiker till clowner.

Kostbara erfarenheter av havsbaserad vindkraft

European Offshore Wind Deployment Centre utanför Skottland består av 11 Vestas V164 8,5 MW-turbiner på 32 meters djup tre kilometer från land, och härligheten kostade cirka 4 miljarder kronor (335 miljoner pund) att installera år 2018. Det motsvarar hela 363,6 miljoner kronor per turbin. Om vi ​​drar av 9 miljoner för varje turbin kostar byggnation och grunder hela 354 miljoner per vindsnurra. Saltvatten, kyla, vind, vågor och otillgänglighet gör underhållet dyrt och svårt, och med tanke på att varje rotorblad kan kosta tre till fem miljoner kronor förstår man att det blir mer

Världens första flytande vindkraftspark till havs, Hywind Scotland, har fem 6 MW Siemens direktdrivna turbiner på Hywinds flytande fundament, med en total kapacitet på 30 MW. Det kostade 3,5 miljarder kronor att bygga (264 miljoner pund), vilket motsvarar 700 miljoner per vindkraftverk, men mer skrämmande: efter bara fem års drift måste alla kvarnar bogseras till Norge för ”omfattande underhåll”.

Det bådar inte gott för nästa prestigeprojekt, Hywind Tampen, 14 mil utanför västlandskusten. Här ska elva vindkraftverk med en total effekt på 88 MW förse plattformarna på Gullfaksfältet och Snorrefältet med vindkraft. Projektet var tänkt att kosta 5,5 miljarder kronor när det godkändes 2020, men slutprislappen blev 8 miljarder kronor, varav Enova subventionerade bygget med 2,3 miljarder kronor av skattebetalarnas pengar – eftersom ”någon måste gå före” enligt Støre. Det motsvarar 7,2 miljarder per vindkraftverk.

Allt detta säger ingenting om vad driftskostnaderna blir eller vad elen kommer att kosta per kilowattimme. Korrekta siffror är omöjliga att hitta, förmodligen för att de skulle undergräva och förstöra hela investeringen. Vindkraftssäljarna kommer inte ha någon invändning, eftersom deras bästa lobbyist, Jonas Gahr Støre, kommer att öppna en guldgruva åt dem.

Støres gigantomani i Nordsjön

Regeringen har beslutat att Norge nästan måste fördubbla sin kraftproduktion och valet har fallit på havsbaserad vindkraft eftersom vindkraftssäljarna förmodligen har betalat politikerna för den tjänsten genom hemliga samtal. Det finns inte många andra logiska förklaringar, förutom att de som styr Norge är kompletta, naiva idioter.

Detta beslut innebär utveckling av så mycket som 30 GW havsvind, och ”vindäventyret”, som börjar med Sørlige Nordsjø II, måste producera 1,4 GW av dessa 30 GW. Vindkraftparken ska byggas på 60 meters djup, något ingen gjort tidigare. Det gör det nästan omöjligt att beräkna vad kostnaderna blir och därför befarade regeringen att ingen skulle lämna anbud. Därför avsattes 25 miljarder statsbidragskronor för att locka budgivarna att rädda Støres prestige.

Belgiska Ventyr vann auktionen. Om vi ​​utgår från den nuvarande ”standarden” på 8,5 MW turbiner innebär det att Sørlige Nordsjø II kommer att bestå av 164 vindkraftverk som måste byggas på 60 meters djup. Støres bebis beräknas kosta upp till 80 miljarder, vilket innebär att Ventyr har maximalt 487,8 miljoner att spendera på varje vindkraftverk.

Priset för själva turbinen blir cirka 9 miljoner kronor i dagens kurs, och sedan återstår 478,8 miljoner kronor för att bygga grunden och bekosta frakt, montering och färdigställande. Det stämmer överens med siffror från annan havsvind, men det säger inget om anslutningskostnaderna 14 mil ute till havs, eller driftskostnaderna som ska täckas av elpriset.

Siffror som ingen vågar tänka på, och strömbrist från en mardröm

Om vi ​​tar utgångspunkt i siffrorna ovan så kommer havsvindinvesteringen för Støre på 30 GW (vilket nästan torde fördubbla den norska elproduktionen) innebära byggnation av så många som 3530 vindkraftverk till havs. Med dagens siffror kommer detta att kosta 1 721 934 000 000 kronor. Det är 1 721 miljarder, eller 1,72 biljoner kronor. Eller ungefär tio procent av den norska oljefonden. För denna summa skulle Norge kunna bygga över 400 stora gaskraftverk och minst 40 stora kärnkraftverk.

Om subventionsnivån ska bli densamma som för Sørlige Nordsjø II måste norska skattebetalare punga ut med 140,2 miljoner norska kronor per vindkraftverk, eller 495 miljarder i subventioner totalt. Och så tillkommer anslutning, underhåll och höga elpriser. Och det är inte det värsta: målet med galenskapen är att låta norsk elförbrukning fördubblas. Och om det händer måste Norge också bygga en helt ny reservkraftskälla för de dagar då vinden inte blåser tillräckligt exakt.

Varken regeringen eller media har lagt ner en hjärncell på vad den här ”backupen” ska bestå av. Inte heller hur mycket det kommer att kosta, men två saker är säkra: Om reservkraften inte byggs kommer havsvindsatsningen att skapa en effektbrist på vindstilla dagar, som annars bara syns i utvecklingsländer. Och om den byggs kan den försörja samhället med el dygnet runt, och då är vindkraftsbygget till havs slösaktigt och meningslöst. Satsningen på havsvind följer därför varken logik, matematik eller ekonomiska lagar, varför misstanken om korruption är så stark.

Det kostar att underhålla industrimaskiner som lämnas oskyddade

Om man som utgångspunkt använder kända siffror för mindre vindkraftverk på land kostar underhållet runt 42 000 till 48 000 dollar per år, eller runt en halv miljon kronor. Priset är förmodligen satt högre för större vindkraftverk, men dessa siffror är väl skyddade. Låt oss vara snälla och runda av till en miljon medan vindkraftverk till havs kostar det dubbla på grund av otillgänglighet och specialutrustning.

Med denna siffra betyder det att underhållet av Sørlige Nordsjøs 164 turbiner kommer att kosta 328 miljoner kronor årligen. Mindre i början, och mycket mer ju längre åren går. Det låter inte som mycket med tanke på maskinerna som behövs, men okej: När ”havsvindäventyret” är klart kommer underhållet av hela härligheten med 3 530 vindkraftverk att kosta minst 7 miljarder kronor årligen.

Enorma siffror

Dessa tal kan jämföras med NVE:s egna siffror. De visualiserar utvalda kostnadsdata och ger användaren möjlighet att jämföra energikostnaderna förknippade med olika tekniker. Kostnaderna för kraftproduktion presenteras i form av energikostnad över livstiden, kallad LCOE, eller levelized cost of energy. I vilken utsträckning man kan lita på dessa siffror är något osäkert, eftersom NVE har varit en drivande kraft bakom kraftkuppen i Norge, och som man kan se: NVE:s siffror hävdar att kostnaderna för landbaserad vindkraft är ungefär desamma som kostnaderna för vattenkraft, precis som vindkraftssäljarna insisterar på.

Detta antagande är själva grunden för införandet av vindkraft i vårt vattenkraftsland, och kan uppenbarligen inte stämma: Vattenkraftverk är 800 gånger effektivare än vindkraftverk, och behöver knappast underhållas. Livslängden för ett vattenkraftverk är också nästan oändlig, medan en vindkraftspark måste rivas och byggas om efter max 20 år. För den flytande vindkraftsparken Hywind Scotland tog det bara fem år.

Dessa livstidskostnader ingår aldrig i någon privat eller offentlig redovisning. Det är som om kostnadsbomben inte finns, men erfarenheterna är tydliga och obestridliga: Att ha utsatta industrimaskiner stående utomhus i det fria i de mest väderutsatta områdena är självklart inget bra recept för affärer. Det är inte heller den ekonomiska modellen bakom det ”gröna skiftet”.

Vindkraft är en garanti för konkurs för både ägarna och samhället

Samhället behöver en stabil energiförsörjning dygnet runt, driven av efterfrågan. Vårt energisystem bygger på att konsumenterna tar ström från kraftverken, det är inte kraftverken som maler ut ström efter sin kapacitet. Vind- och solkraft kan inte göra detta. De levererar bara ström, oavsett om någon behöver det eller inte – och det skapar en oundviklig konkurs för vindkraftverk med dagens marknadsbaserade styrning:

När det inte blåser levererar turbinerna noll effekt, och inkomsten är också noll. När det blåser för mycket levererar turbinerna noll effekt, och inkomsten blir noll. När vinden är lagom levererar turbinerna för mycket effekt, priserna sjunker till noll och inkomsten blir noll. Samma princip gäller för solenergi.

Dessutom är vindkraftverk och solpaneler inte ”förnybara”. De är extremt dyra och resurskrävande tungindustriprodukter, som dessutom har en oroväckande låg återvinningsgrad. För att skapa maximal vinst behöver också mekaniska produktionsmedel producera så nära 100 procent som möjligt – som riktiga kraftverk gör. Vind och sol skapar en säljbar produkt runt 30 procent av tiden.

Alla med branscherfarenhet förstår att denna siffra omöjliggör lönsamhet – om inte priset på produkten är extremt högt. Det är därför jag vidhåller det jag alltid har sagt: Tar man bort allt kamouflage måste det verkliga elpriset för vindkraft vara tre kronor/kWh för landbaserad vindkraft, sex kronor för havsbaserad vindkraft och nio kronor för flytande havsbaserad vindkraft för att den här svindelindustrin ska ha en chans att gå med vinst.

De siffrorna kommer att få samhället att kollapsa och visa att kraftexperimentet som politikerna har startat är superriskabelt. Men dagens politiker behöver inte kunna matte eller ekonomi. De är visionärer med ”fasta mål”, och kan inte begränsa sig eller motstå att blanda sig med privata kapitalkrafter som gör allt för att hålla igång klimatbubblans ekonomi ett tag till.