×

Ur flödet/i korthet

Vittnesmål inför Helsingfors tingsrätt den 12 april 2024

Av: Aseem Malhotra   22. april 2024, 16:14
Foto: Skärmdump video X

Den 12 april vittnade den kända brittiske kardiologen Dr Aseem Malhotra i en unik rättegång inför Helsingforsdomstolen, där en privatperson stämmer regeringen för brott mot de mänskliga rättigheterna i samband med införandet av vaccinpassen. Document publicerar den första delen av vittnesmålet på svenska.

Transkriberad version av den engelska originalversionen hittar du här:

 

 

Mitt namn är doktor Aseem Malhotra. Jag är konsult inom kardiologi. Jag har varit legitimerad läkare sedan 2001. Jag har haft olika roller inom akademisk hälsopolitik, i England och i Storbritannien.

Av de olika rollerna ska jag inte tråka ut er med alla detaljer. Jag tror att de tre mest relevanta och framträdande [rollerna] är det faktum att jag under sex år var ambassadör för Academy of Medical Royal Colleges, som representerar alla läkare i Storbritannien. Jag tjänstgjorde en hel mandatperiod på sex år som förvaltare av King’s Fund. Jag var den yngsta ledamoten som utsågs till detta organ, som ger regeringen råd om hälsopolitik. Jag var en av grundarna av Action on Sugar och dess första vetenskapschef. Och genom den rollen anses jag vara den främste kampanjledaren för att få till stånd en skatt på sockerhaltiga drycker i Storbritannien. Och slutligen var jag under fem år gästprofessor i evidensbaserad medicin vid Bahiana School of Medicine i Salvador, Brasilien.

I början av 2020, i början av pandemin, var jag den mest högljudda läkaren i mainstream, och gjorde mycket tidigt kopplingen mellan covid och de som är sårbara för att drabbas av allvarliga komplikationer från covid.

 

I mars 2020 blev jag faktiskt ombedd att vara med i Sky News för att förklara mina första forskningsresultat, särskilt av kopplingen mellan fetma och covid, men också för att ge människor en möjlighet, och föreslå för regeringen att detta var en bra tid för dem att genomföra en folkhälsopolitik för att hjälpa människor att förbättra eller optimera sitt immunsystem, vilket kan ske inom bara några veckor med kostförändringar och optimering av D-vitamin.

Detta backades också upp av medicinska tidskriftspublikationer några månader senare. Och jag var först med att nämna en artikel som jag publicerade i tidningen Daily Telegraph, som blev en kommentar på förstasidan och plockades upp av BBC News och Good Morning Britain, där jag hade sagt att det är troligt att vår premiärminister, Boris Johnson, lades in på sjukhus på grund av sin vikt. Som ett resultat av detta bad den dåvarande hälsoministern Matt Hancock mig, och detta publicerades i nyheterna, att ge honom råd om kopplingen mellan covid-19 och fetma.

Innan jag förklarar min resa och på många sätt gör en u-sväng när det gäller fördelarna och nackdelarna med covid-vaccinet, har min erfarenhet på detta område under de senaste åren fått mig att inse mer än någonsin att det största hindret för sanningen inte är faktiska eller intellektuella hinder, utan psykologiska. Jag tror att vi alla, som mänskliga varelser, är sårbara för dessa psykologiska hinder och vi bör ha medkänsla med oss själva.

Och jag ska bara mycket kort sammanfatta dessa tre psykologiska hinder innan jag går in på min detaljerade redogörelse för vad jag var inblandad i när det gäller covid-vaccinet.

Det första psykologiska hindret handlar om rädsla. Det är förståeligt att många av oss var rädda, och jag minns fortfarande hur det var i början av pandemin. Vi visste inte vad vi hade att göra med. Problemet med rädsla är att när människor och befolkningar befinner sig i ett tillstånd av rädsla är det mindre sannolikt att vi ägnar oss åt kritiskt tänkande, och det är mer sannolikt att vi anpassar oss.

Även om covid var särskilt förödande för utsatta grupper bland äldre, och även om jag har hanterat och fortfarande hanterar, människor med långtids-covid, var rädslan grovt överdriven. Och ett av exemplen på det är att när vi hade bra information om dödligheten i covid-19, visade en undersökning i USA år 2020 att 50 procent av amerikanerna trodde att om de fick covid-19 var risken för sjukhusvistelser 50 procent, en av två, medan den faktiska siffran, som säkert var ett genomsnitt för personer i medelåldern, var mindre än en procent.

Det andra hindret för sanningen, som jag anser är mycket relevant för den situation vi befinner oss i nu, är det som kallas avsiktlig blindhet. Det är när människor, och vi är alla sårbara gällande detta, blundar för sanningen för att känna sig trygga, undvika konflikter, minska ångest och för att skydda prestige och ömtåliga egon. Några exempel på detta på ett personligt plan, är den avsiktliga blindhet som kan uppstå när en make eller maka blundar för sin partners otrohetsaffär. På en institutionell nivå är Hollywood och Harvey Weinstein, och den katolska kyrkan och övergrepp mot barn några bra exempel på avsiktlig blindhet. Jag anser att den nuvarande situationen vi befinner oss i, med en stor del av mainstreams narrativ, ett medicinskt etablissemang och beslutsfattare som inte erkänner de fruktansvärda, allvarliga och vanliga skador som detta vaccin ger, är ett annat exempel på avsiktlig blindhet. Och jag säger också detta med stor empati, eftersom jag var en av de människor som under mycket lång tid var avsiktligt blinda för skadorna av covid-vaccinet.

I januari 2021 var jag en av de första att ta två doser av covid-mRNA-vaccinet eftersom jag var volontär på ett vaccinationscenter. Jag anser fortfarande att traditionella vacciner är något av det säkraste som finns bland alla farmakologiska ingrepp inom medicinen, och jag kunde inte föreställa mig någon som helst möjlighet att detta vaccin skulle kunna orsaka skada. Som en offentlig person och respekterad läkare i Storbritannien har jag byggt upp relationer med många andra offentliga personer, inklusive kändisar och politiker, som ofta kommer till mig för att få medicinsk rådgivning.

En av dessa personer var filmregissören Gurinder Chadha, som ni kanske känner till från hennes arbete med filmen Bend It like Beckham, som hade frågat mig om hon skulle ta vaccinet eller inte och hade skickat bloggar till mig som jag avfärdade och betraktade som anti-vaxx-nonsens. Jag blev sedan ombedd att vara med i Good Morning, Britain eftersom Gurinder Chadha, regissören själv, twittrade att jag hade övertygat henne om att ta vaccinet.

Den främsta anledningen till detta teve-framträdande var att hjälpa till att ta itu med den tveksamhet inför vaccin, som var mycket framträdande bland människor från etniska minoritetsgrupper i Storbritannien. Jag påpekade i programmet att jag förstod varifrån tveksamheten till vaccin kom, eftersom jag under många år har varit med om att belysa bristerna i läkemedelsindustrins inflytande över medicinen. Om jag minns rätt påpekade jag till och med att de har befunnits skyldiga till bedrägeri vid många tillfällen, och att den tredje vanligaste dödsorsaken, prepandemiskt efter hjärtsjukdomar och cancer, är förskrivna läkemedel. Jag lugnade dock allmänheten och sade att trots dessa siffror, så är traditionella vaccinationer bland de säkraste av allt vi gör inom medicinen. Jag anser fortfarande att så är fallet.

Några månader senare, i april 2021, träffade jag en kollega och vän till mig som jag betraktar som en av de mest lysande kardiologerna i Storbritannien. Jag blev förvånad när han berättade att han inte hade tagit covid-vaccinet. Han förklarade för mig att han var orolig eftersom han hade sett i den kompletterande bilagan till Pfizers ursprungliga studie att det förekom fyra hjärtstopp i vaccingruppen och bara ett i placebogruppen.

Dessa siffror var små och nådde inte statistisk signifikans. Så detta kunde vara en slumpmässig tillfällighet, eller så var hans oro att det kunde utgöra en signal om problem i framtiden. Och om så var fallet står vi inför ett enormt problem. Han sa att han hellre ville vänta och se vad som händer innan han tog vaccinet.

Den 26 juli 2021 drabbades min far, 73 år gammal, som var en mycket framstående och välkänd läkare i Storbritannien, bland annat som vice hedersordförande för British Medical Association och som hade hedrats av drottningen av England med en OBE, av ett oväntat plötsligt hjärtstillestånd. Jag blev särskilt förkrossad över detta och jag hade också svårt att förstå varför min far, som var en vältränad och frisk man, jag kände till hans hjärthistoria och hans hjärtstatus, skulle drabbas av ett hjärtstillestånd. Men min första undersökning handlade också om att försöka förstå varför ambulansen hade dröjt 30 minuter med att komma fram till hans lägenhet.

Två veckor senare ringde den biträdande chefssjuksköterskan på NHS England, ett statligt hälsovårdsorgan, upp mig. Hon var mycket upprörd, hon kände min far mycket väl och hon grät och sa till mig, Aseem, det är något jag måste berätta för dig. Hon berättade för mig att ambulanserna i de flesta regioner i Storbritannien under de senaste två månaderna före min fars hjärtstillestånd inte kom fram till patienterna i tid vid hjärtattacker och hjärtstillestånd.

Och det hade varit en avsiktlig, och jag kommer att använda dessa ord eftersom jag nämnde det, jag har nämnt det tidigare, en mörkläggning som involverade regeringen och Department of Health för att undanhålla denna information från läkare och allmänheten.

Jag arbetade med en undersökande journalist på tidningen I i Storbritannien för att skriva en artikel och ett nyhetsinslag, som blev BBC News huvudnyhet några månader senare, som avslöjade detta. Strax innan jag avslöjade detta skickade jag ett meddelande till en professor i kardiologi som jag litar på i Storbritannien. Han har en ledarroll, och jag förklarade för honom vad som hade hänt och vad jag tänkte göra. Jag har textmeddelanden som bevis på detta. Han sa åt mig att inte göra detta eftersom det skulle göra mig till fiende. Jag förklarade för honom att jag hade en skyldighet gentemot patienterna och allmänheten. Jag lyfter fram detta som ett exempel och jag kommer att ge er fler exempel på ett kulturellt problem inom medicinen.

Nästa del av denna berättelse handlar om min fars post mortem-resultat. De var helt obegripliga för mig. Jag anses vara en ledande expert, kanske i hela världen, på kranskärlssjukdomars utveckling och förlopp. Min far hade två allvarliga blockeringar i sina kranskärl. Det fanns inga egentliga tecken på hjärtinfarkt och sannolikt var det en rytmstörning på grund av minskad blodtillförsel som ledde till hans hjärtstillestånd.

Sedan, inom loppet av några veckor, runt oktober och november, fick jag information från tre olika källor som fick mig att inse att det förmodligen fanns ett betydande problem med covid-mRNA-vaccinet.

Den första i oktober 2021. Jag minns att jag höll föreläsningar i Stockholm. Jag kontaktades av en journalist med en Times-tidning som rapporterade till mig och sa: ”Dr Malhotra, vi har rapporter om en oförklarlig 25-procentig ökning av hjärtattacker på sjukhus i Skottland” och frågade mig vad jag trodde var på gång. Jag förklarade för henne att jag vid den tidpunkten, med de bevis jag kände till från min egen erfarenhet, sade att två troliga bidragande faktorer var lockdown-stress. Vi vet att när befolkningar utsätts för svår stress till exempel efter krig, så ökar antalet hjärtattacker och stroke och det kan pågå i många år. Hon frågade mig om jag trodde att det fanns en bidragande orsak. Jag blev förvånad när hon frågade mig om jag trodde att covid-vaccinet kunde ha bidragit till dessa hjärtinfarkter. Jag sa till henne att en bra forskare aldrig ska utesluta någon möjlighet. Men jag kände vid den tidpunkten att det var osannolikt att det skulle vara relaterat till covid-vaccinet. Men att vi skulle undersöka och hålla våra ögon öppna.

Några veckor senare publicerades en artikel i tidskriften Circulation, som anses vara den viktigaste kardiologitidskriften i USA, som visade på ett potentiellt mycket starkt samband mellan covid-mRNA-vaccinerna och en ökad risk för hjärtinfarkt. Hos flera hundra personer i medelåldern fanns det en trolig mekanism, som genom användning av inflammatoriska markörer i blodet, ökade den grundläggande risken för att dessa personer skulle få en hjärtinfarkt inom fem år från elva till 25 procent, bara inom två månader efter att ha fått covid-mRNA-vaccinerna.

Detta är förstås bara en del data, men även om de är delvis sanna är det en enorm riskökning på mycket kort tid. Och för mig fick det mig att tänka på, och göra kopplingar till, varför min far kan ha drabbats av hjärtstillestånd sex månader efter att ha fått två doser av vaccinet. Jag minns att jag tänkte och talade med en kollega om att om detta var sant skulle vi under de närmaste åren få se en ökning av hjärtstillestånd, hjärtinfarkter och dödsfall i kraftigt vaccinerade länder.

Inom några veckor blev jag sedan uppringd av en visselblåsare vid en mycket prestigefylld brittisk institution. Jag kommer att namnge denna institution, vilket jag inte har gjort offentligt tidigare, som University of Oxford. Denna kardiolog förklarade för mig att en grupp forskare vid hans avdelning av misstag, genom att använda mycket specialiserad avbildning av hjärtat, hade upptäckt att det fanns en signal om ökad inflammation i hjärtartärerna, som fanns hos de vaccinerade, men inte hos de ovaccinerade.

Den ledande forskaren i den gruppen hade satt sig ner, med juniorerna, och sagt att vi kommer inte att undersöka dessa fynd ytterligare eftersom det kan påverka vår finansiering från läkemedelsindustrin.

I det läget, med dessa tre bitar av information, kände jag att det var min etiska plikt att säga ifrån. Och jag gick till GB News för att prata om vad jag hade hittat, vad jag hade hört och på teve bad jag Storbritanniens Vaccine Committee att undersöka detta, för att se om det fanns ett verkligt problem med vaccinet relaterat till hjärtproblem.

Ungefär samtidigt, vilket jag tyckte var mycket konstigt, hade hälsoministern, som inte var Matt Hancock utan Sajid Javid, meddelat parlamentet att vi kommer att införa lagstiftning för att se till att all vårdpersonal obligatoriskt måste ta covid-vaccinet.

För mig hade detta, i det skedet, ingen etisk eller vetenskaplig grund, eftersom det efter sommaren 2021 hade blivit mycket uppenbart att covid-mRNA-vaccinet inte stoppade infektionen och verkligen inte stoppade smittan. Det var underförstått att cirka 80 000 NHS-anställda i detta skede hade vägrat att ta covid-vaccinet. Och nu hotades de med att förlora jobbet om de inte hade blivit fullständigt vaccinerade i april året därpå.

Många av dessa människor var mycket bekymrade och kontaktade mig runt den tiden, jag genomförde också många intervjuer, både genom BBC och Sky News och GB News när det gäller vad som hade hänt gällande min fars ambulansfördröjning. Och jag använde det som ett tillfälle på mainstream media för att uppmana Sajid Javid, hälsoministern, att göra en u-sväng gällande införandet av ett mandat för vårdpersonal baserat på det faktum att jag kände att det inte var vetenskapligt och at det var oetiskt. Jag fick också mitt eget personliga bakslag från dessa kommentarer när jag kontaktades av Royal College of Physicians, som jag hade en anknytning till, och de bad mig att svara på anonyma klagomål från läkare om att jag spred, och jag citerar, ”anti-vaxx-desinformation”. Jag upplevde, utifrån min egen kunskap och erfarenhet av sjukvårdssystemet, att detta var en direkt reaktion som förmodligen drevs av en kombination av avsiktlig blindhet och institutionell korruption.

När jag säger ”institutionell korruption” menar jag att min uppfattning var att klagomålen sannolikt drevs på av akademiker med ekonomiska band till läkemedelsindustrin. Jag kände mig mycket oroad över det potentiella införandet av vaccinet, ja, vaccinmandatet. Därför bestämde jag mig för att göra två saker. Den första var att jag ringde ordföranden för British Medical Association i december 2021. Jag hade en bra relation med honom och han respekterade min åsikt. Och jag tillbringade två timmar i telefon med att förklara för honom allt jag vid den tidpunkten visste om min oro för COVID mRNA-vaccinet. Han sa till mig: ”Aseem, ingen verkar kritiskt bedöma bevisen för covid-mRNA-vaccinet lika bra som du, utifrån vårt samtal.” Han sa: ”De flesta av mina kollegor får sin information om vaccinets fördelar och skador från BBC.”

Detta replikerades av den tidigare ordföranden för CDC i USA, Rochelle Walensky, som i en senare  intervju hade sagt att hennes första optimism om vaccinfördelarna kom från CNN News. Jag säger detta bara för att understryka att vi alla bör acceptera vår sårbarhet när det gäller var vi får hälsoinformation ifrån. Även läkare, beslutsfattare, domare och advokater påverkas alla massivt av mainstream media. Ordföranden för BMA höll också med mig. Det fanns ingen etisk eller vetenskaplig motivering för att införa obligatorisk covid-vaccinering. Han sa att BMA inte heller stödde det. Och han sa att han på grund av mitt samtal med honom skulle tala direkt med hälsoministern, Sajid Javid.

En månad senare, i slutet av januari 2022, upphävdes covid-vaccinmandatet för vårdpersonal. I det skedet, med tanke på att det fanns en del motreaktioner mot mig, insåg jag att eftersom detta är en mycket stor fråga och område, och inte mitt ursprungliga expertområde, behövde jag göra min egen kritiska analys av covid-mRNA-vaccinerna. Jag ägnade sex till nio månader åt att kritiskt granska data, bland annat genom att tala med två visselblåsare från Pfizer, tre undersökande medicinska journalister och framstående forskare från universiteten Oxford, Stanford och Harvard.

Den mest kritiska delen, den mest kritiska forskningen som publicerades i denna fråga, som jag anser att hela domstolen bör erkänna, publicerades i augusti 2022 i tidskriften Vaccine. Den forskningen utfördes av några av världens främsta, och från läkemedelsindustrins inflytande oberoende, akademiker. I den forskningen kunde vi omanalysera de ursprungliga randomiserade kontrollstudierna som genomfördes av Pfizer och Moderna. De kunde göra detta eftersom ny information gjordes tillgänglig på FDA:s webbplats och Health Canadas webbplats.

Slutsatserna i den artikeln var verkligen mycket oroande. De ursprungliga prövningarna som ledde till läkemedelsgodkännande av dessa vacciner visade att det var mer sannolikt att du skulle drabbas av allvarlig skada av att ta vaccinet, särskilt i form av sjukhusvistelse, livsförändrande händelse eller funktionshinder, än att du skulle bli inlagd på sjukhus med covid. Skadefrekvensen efter två månader var mycket hög, 1 av 800.

För att ge dig lite perspektiv: Historiskt sett har vi upphävt andra vacciner för mycket mindre. År 1976 drogs svininfluensavaccinet in eftersom det visade sig orsaka ett neurologiskt syndrom som kallas Guillain-Barrés syndrom hos en av 100 000 personer. År 1999 drogs rotavirusvaccinet in eftersom det visade sig orsaka en form av tarmobstruktion hos barn hos en av 10 000. Nu var det en av 800.

Enligt min mening var det mycket tydligt att, med tanke på denna information som publicerats i den mest inflytelserika vaccintidskriften i världen, som granskats av sakkunniga, och som inte hade mött några betydande motbevis, att detta vaccin enligt min mening aldrig borde ha godkänts för användning på en enda människa över huvud taget.

Enligt min mening är detta mycket viktiga rättsfall på sätt och vis en distraktion från den mycket större frågan, nämligen att det borde finnas rättsfall runt om i världen med en fullständig undersökning av läkemedelsindustrin och en undersökning av hur det kunde bli så fel. Naturligtvis kan man hävda att detta bara är en del av forskningen, men faktiskt så finns det tyvärr olika, många olika, forskningsområden som visar på en signal om betydande och vanligt förekommande allvarliga skador från dessa vacciner.

Från farmakovigilansdata som rapporterar vad vi kallar gula kort-rapporter från allmänheten, har vi en trolig biologisk skademekanism. Vi har annan forskning som kallas observationsdata. Vi har också obduktionsdata som bekräftar att hjärtproblemen definitivt orsakades av vaccinet hos majoriteten av de människor som dog inom en kort tidsperiod efter att ha fått vaccinet.

Detta är verkligen en mycket, mycket, mycket hemsk situation som vi befinner oss i. Man skulle kunna hoppas och förvänta sig att tillsynsmyndigheterna skulle göra en oberoende utvärdering av alla läkemedel. Men bevisen visar naturligtvis att detta är långt ifrån sant. Det gjordes en undersökning av BMJ, som också publicerades sommaren 2022, som visade att de flesta av de stora tillsynsmyndigheterna i världen tog emot merparten av sina pengar från läkemedelsindustrin.

MHRA i Storbritannien får till exempel 86 procent av sin finansiering från läkemedelsindustrin, och FDA i USA får 65 procent av sin finansiering från läkemedelsindustrin. Ett faktum som de flesta läkare inte känner till, och därför förväntar jag mig inte heller att domstolens ledamöter skall känna till detta, är att det är mycket, mycket sällan som forskning som sponsras av läkemedelsindustrin blir föremål för en oberoende utvärdering.

Data från kliniska prövningar kan ofta omfatta tusentals sidor med information om enskilda patienter. Läkemedelsföretagen håller fast vid dessa rådata. De ger sedan sammanfattande resultat till tillsynsmyndigheten, som de betalar, och som har ett incitament att godkänna läkemedlen, och läkemedlen godkänns sedan.

Jag tog upp dessa punkter i min expertgranskade artikel som publicerades i Journal of Insulin Resistance i september 2022, där jag drog slutsatsen att vi borde ta en paus och undersöka frågan kring covid-mRNA-vaccinerna.

Sedan dess har jag drivit kampanjer och förespråkat en återgång till etisk evidensbaserad medicinsk praxis runt om i världen. Några av de tydligaste lösningarna för att gå framåt skulle vara att genomföra de lagändringar som krävs för att patienter, läkare och allmänheten ska kunna ha större förtroende för den information de får när de fattar beslut om sin hälsa.

Två mycket tydliga lösningar med lågt hängande frukter, som är både etiska, vetenskapliga och demokratiska, skulle vara att läkemedelsindustrin skulle få utveckla läkemedel, men att de inte skulle få testa dem själva. Och de bör absolut inte tillåtas att utforma sin egen forskning och behålla rådata. Deras information måste utvärderas oberoende. En annan tydlig lösning skulle också vara att de medicinska tillsynsmyndigheterna, återigen, inte bör ta emot några pengar från industrin, eftersom detta är en grov intressekonflikt. Jag vill också betona att människor måste förstå den större bilden.

Före pandemin hade jag insett att det fanns ett stort problem med tillförlitligheten i klinisk forskning, där resultaten av kliniska prövningar av alla läkemedel som sponsras av läkemedelsindustrin alltid grovt överdriver deras säkerhet och fördelar.

Jag har tagit denna information till Europaparlamentet, där jag talade 2019, och jag har talat med mycket högt uppsatta politiker i den brittiska regeringen. Men även om de var sympatiskt inställda ansåg de att frågan var mycket större än dem som individer, och därför behövde den också uppmärksamhet i media för att få allmänheten att inse vikten av en sådan undersökning. Innan vi fortsätter med ytterligare frågor, eftersom jag har talat ganska länge nu, ska jag bara avsluta med två referenser bara för att domstolen och domarna ska förstå hur illa det här problemet är.

Prepandemiskt är den man som jag kallar ”medicinens Stephen Hawking” professor John Ioannidis från University of Stanford. Anledningen till att jag kallar honom ”medicinens Stephen Hawking” är att han är den mest citerade medicinska forskaren i världen och ett matematiskt geni. År 2006 publicerade han en artikel med titeln ”Why most published research findings are false” (Varför de flesta publicerade forskningsresultat är falska). I den artikelnpåpekar han att ju större de ekonomiska intressena är inom ett visst område, desto mindre sannolikt är det att forskningsresultaten är sanna.

Jag säger detta i kontexten av att Pfizers mRNA-vaccin har tjänat 100 miljarder dollar åt företaget. Den andra punkten som han tar upp i en annan artikel från 2017 är, återigen, att orsaken till att systemet fortsätter som det gör är att de flesta läkare inte är medvetna om att den information de får när de fattar kliniska beslut har korrumperats av kommersiellt inflytande.

Det andra trovärdiga namnet jag vill nämna är redaktören för The Lancet, Richard Horton, som jag känner personligen. År 2015 skrev han en artikel i The Lancet om ett hemligt möte som hade ägt rum mellan honom själv och några av världens främsta medicinska akademiker. I artikeln skrev han att kanske hälften av den publicerade medicinska litteraturen helt enkelt kan vara osann. Och han sa att vetenskapen har tagit en vändning mot mörkret.

Men vem kommer att ta det första steget för att rensa upp i systemet? Jag tror att i det, i det här fallet och i den här domstolen idag, kommer att bli ett mycket avgörande ögonblick i historien för att ta det där första steget.