Ända sedan tidigt 1900-tal har den modernistiska arkitekturen haft en teknologisk karaktär, som i sin saklighet och rationalitet uppfattades som synonym med framsteg. Men estetiken i denna arkitektur har passerat sitt bäst före-datum. Det går trots allt inte att rita vackra byggnader när skönheten har stämplats som suspekt och reaktionär.

Detta sätt att tänka har i decennier skapat ångest bland arkitekter och hindrat dem från att förstå estetikens historiska betydelse och värde, som huvudkällan till arkitektonisk förnyelse.

Arkitekturrevolten har lagt särskild vikt vid den historiska tillbakablicken, men det är estetikens återfödelse i form av utveckling av nya byggnader och bostäder som är arkitekturens grundförutsättning. På arkitektutbildningen i Trondheim (NTNU) har några yngre studenter upptäckt skönheten i ämnets historia och design. En kvinnlig student, Siri Frøystein, är särskilt intressant i sammanhanget. Hon har skrivit en avhandling om skönheten i fasaddesign baserad på en Trondheimsbyggnads jugendstil.

Det är varken det sakliga eller funktionaliteten i arkitekturen som står i fokus för studenten, utan något så kätterskt som skönheten i en byggnad i sig. Här utmanas inte bara arkitekturdisciplinen utan även den naturvetenskapliga institutionen NTNU, som i decennier varit den modernistiska arkitekturens främsta bastion och meningsbärare. Det här är uppseendeväckande. Föreställ dig att det nu är möjligt att studera arkitekturens skönhet, inte bara som ett historiskt fenomen, utan som ett teoretiskt erkännande.

Nu har jag varken sett eller studerat ovan nämnda examensarbete, men ändå fått omfattande information om Siri Frøysteins skönhetsprojekt i en nyligen publicerad intervju med henne på Subjekt.no (26/5). Här finns mycket att lära om skönhet i sig själv, och om arkitekturen. Skönhet är verkligen en mänsklig rättighet, hävdar hon. Det senare är inte bara en personlig angelägenhet, utan också en arkitektonisk ambition. Och det är här Siri Frøystein blir intressant. Efter över hundra år av mänskligt utarmad arkitektur vågar hon hävda och visa att skönhet är en organisk del av arkitektonisk gestaltning.

Siri Frøystein. Foto: Facebook

Här handlar det inte om att kopiera en historisk stil, ett klassiskt formuttryck, utan om att inspireras av vackra linjer, former och färger som inom ett begränsat projekt kan upphöjas till överindividuell skönhet. Detta är estetikens kärna och ett mänskligt sätt att vara som överskrider ämnets närsynta behov. Det är nästan otroligt att det nu dyker upp en nyutbildad arkitekt med ett professionellt behov av skönhet på estetikens premisser. Men Siri Frøystein är faktiskt en riktig och till och med nyutexaminerad arkitekt vid NTNU.