Kamzy Gunaratnam representerar Arbeiderpartiet och har varit stortingsrepresentant för Oslo sedan 2021. Nu försvarar hon de som går i bräschen för att tillåta religiösa huvudbonader inom polisen. Kamzy anser att muslimska kvinnor bör få bära hijab och vill ändra uniformsbestämmelserna. Diskussionen är inte ny och statsminister Jonas Gahr Støre tog upp ämnet i boken I bevegelse.

På Arbeiderpartiets landsmöte 2011 var en majoritet för att inte tillåta religiös klädsel inom rättsväsendet, men Jonas Gahr Støre skriver att han hoppas att det en dag kommer att förändras:

Beslutet 2011 speglar sin tid. Men vi utvecklas. Och kanske utvecklas våra attityder så att vår uppfattning om domstolarnas opartiskhet inte utmanas om en domare bär sikhernas huvudbonad.

Då var det sikhernas huvudbonader, idag är det muslimska kvinnors hijab som är på tapeten.

Jonas Gahr Støre är mycket bekymrad över vilka värderingar vi ska bygga samhället på, och förtydligade att dessa håller på att förändras:

Jag tror att väljarna vill ha ett parti som har starka och förankrade värderingar. Det finns en törst i vår tid efter debatt om värderingar, efter samtal om vad som ger kvalitet i våra liv och om relationen mellan människor, bortom det som ofta framstår som teknik och byråkrati. Förlängningen av detta är partiets vilja och förmåga att just vara i rörelse, i takt med ett förändrat samhälle, i takt med nya förväntningar på människor, i takt med vår förståelse för vad framtiden kommer att kräva av oss.

Det hävdas ofta att vi inte kan tillåta religiösa plagg inom polisen eller rättsväsendet eftersom dessa institutioner ska vara neutrala.

Men dessa institutioner är inte, och kan inte vara, neutrala. Kristen lag och Landsloven från 1274 bygger på en rationell och helig Gud som gett oss en uppgift att skapa goda samhällen. Makten var underordnad rätten, och rätten gavs till oss från Gud. Likhet inför lagen och människovärdets okränkbarhet är otänkbart utan en gudomlig uppenbarelse, en uppenbarelse vi bara finner i judisk-kristen tro.

Denna rättighet är inte ett värde som förändras över tid. Den är absolut, given till oss av en helig Treenighet, och vilar på tron ​​att något är sant. Det är därför ingen slump att vi har ett kors överst i riksvapnet.

Vi vet tillräckligt mycket om islam för att konstatera att det är en religion som inte skapar goda samhällen, men om det är så att vårt samhälle inte längre ska vara förankrat i det absoluta är det helt naturligt att våra politiker accepterar religiösa plagg inom polis- och rättsväsendet, också plagg som representerar en annan verklighetsuppfattning än den vi hittills tagit för given.

Men då måste vi också vara beredda på att både kvinnor och de som inte är muslimer ses som underlägsna samhällsmedlemmar. Det betyder att samhället förändras i grunden.

Ett samhälle där dess ledning uppfattar fundamentet som något flyktigt, som något som förändras med tiden, kan inte försvara oss mot destruktiva krafter så länge dessa krafter uppfattas som nya, eller som ett resultat av en utveckling. Med en sådan relativism som grund riskerar allt att urholkas. Allt man behöver är några starka röster som talar för en önskad förändring, som hävdar att vi är mogna nog att förkasta det som en gång lade grunden till ett gott samhälle.

Vad som händer om vårt samhälles polis och rättsväsende domineras av islamiskt tänkande och rättsförståelse är för skrämmande att tänka på. Det är inte så att islam kommer att förändras för att vi ger ideologin ett ökat inflytande, snarare tvärtom.

De starka och rotade värderingar som politiker som Jonas Gahr Støre vill bygga våra samhällen på är en tro på att ondskan kommer att försvinna om vi bara ler snällt och inkluderar alla i en mångfaldig gemenskap. Men det var motsatsen som ägde rum när den kristna lagen etablerades. När vi fick det goda som förebild förstod vi att staten måste skydda oss från det onda.

Men de värderingar som vi nu ska bygga samhället på skiljer inte mellan gott och ont, mellan lögn och sanning. När allt blir relativt och ska inkluderas, blir också allt möjligt.

Det är på tiden att vi förstår vad som står på spel. Det goda är nämligen inte neutralt.