Närhelst ett amerikanskt campus upplever en ”ockupation” för att studenter vill ha vetorätt över utländska krig, följer världsmedia deras handlingar med stort intresse.

Men om bönder eller lastbilschaufförer klagar på att de förlorat sitt levebröd, ignoreras de eller avfärdas som högerextrema.

Columbia University i New York har utmärkt sig med särskilt obehagliga scener. Sedan Hamas attackerade Israel i oktober förra året har Columbia löpt amok, skriver Douglas Murray i The Spectator.

Eleverna verkade ivriga att finna en god sak, och fann den i Hamas.

En student berättade för en reporter att eftersom Columbia hade ”en massiv historia av protester” var han bara tvungen att gå med, eftersom han kom från en ”första generationens låginkomstbakgrund”. Därför ville han vara med i upptrappningen.

En annan student som deltog förklarade att deltagandet i de tidiga protesterna innebar att han ”missade en föreläsning om litteratur och kampkulturer i Sydafrika”.

Judiska studenter hånades av demonstranter, inviterades till att bli mål för Hamas nästa attack och möttes av ramsor som ”Åk tillbaka till Polen”. Det är som att säga: ”Åk tillbaka till Auschwitz”.

Man ropade ”Ära åt våra martyrer” och ”Globalisera intifadan”.

Till sist fick universitetsledningen tillkalla polisen för att rensa bort tältlägren.

Det är något särskilt ynkligt med det här, eftersom det kostar så mycket att studera vid dessa universitet, säger Murray.

Om du hoppas kunna studera sydafrikansk kamplitteratur på Columbia, betalar du i genomsnitt $66 000 per år, vilket betyder att du kommer ut med några hundra tusen dollar i skuld. De mindre intelligenta studenterna verkar tro att dessa pengar går direkt till Israels krigsinsats. Hur, förklarar de aldrig.

Tyvärr är det oftast de minst förnuftiga och minst intelligenta eleverna som driver showen, tätt följda av lika tveksamma akademiker.

Årets avslutningsceremoni på Columbia ställdes in. Detta är ett exempel på kollektiv bestraffning, eftersom universitetets ledning visste att varje ceremoni skulle bli ett forum för protester.

Vid Duke University tågade studenter ut från sin egen antagningsceremoni i protest när den inbjudna talaren visade sig vara Jerry Seinfeld, som är opolitisk men judisk.

Nyligen blev Murray inbjuden att tala vid en alternativ ceremoni för studenter och fakulteter vid Columbia ”som inte var galna”, och han tackade ja.

När jag pratade med dem före och efter, märkte jag hur många av dem som var veteraner eller konservativa, kristna eller judar.

En ung veteran från den amerikanska militären hade riskerat sitt liv och förlorat vänner. När han kom till Columbia upptäckte han att den amerikanska flaggan sågs som en symbol för hat.

Jag undrade vad jag kunde säga till dessa elever och bestämde mig för att gå en konstruktiv väg. Jag bestämde mig för att prata om fyra impopulära dygder som skulle ge dem en bra startpunkt i livet.

Den första var att respektera tradition och visdom

Många unga tror att de är den viktigaste generationen av alla.

Jag sa till dem att även om de kanske vet något, så finns det en god chans att människor som är äldre än dem vet mer och att de borde lyssna på dem och respektera dem.

Jag sa till dem att de skulle försöka anpassa sina liv till mod

Man bör förkasta offerkulturen och istället se upp till människor som faktiskt har gjort något som förtjänar beundran.

Om de redan hade lärt sig att simma mot strömmen av några av sina mer giftiga samtida, kanske de redan är på rätt väg.

Jag sa åt dem att aldrig sluta vara nyfikna

Folk som tror att universitetet är en plats där man blir intellektuell har fel. För de smartaste är dessa år bara en fortsättning på en process som redan har startat. För de andra är det starten på en livslång process.

Här vill undertecknad tillägga: Att vara intellektuell betyder inte att man är klok, eller bättre än andra. Minst lika ofta betyder det i dagsläget raka motsatsen.

Teknologi

Murray pratade om alla tekniska möjligheter vi har idag, som driver många människor helt till vansinne.

Men om vi använder dem på ett klokt sätt har vi förmågan att kommunicera, lära oss och lösa problem på sätt som vår art aldrig drömt om var möjligt.

Vart han än reser i världen träffar han unga människor som har ”fattat det”.

Det betyder att konkurrensen är större än den någonsin varit. Men möjligheterna är också större.

Murray finner också hopp i ungdomen. De galna, de vi ser i Hamas demonstrationer, de representerar inte alla, långt därifrån.

Jag tyckte synd om dessa elever – att det var jag som vinkade ut dem i världen. Men de var fyllda av artighet, iver, intelligens och tacksamhet. Jag antar att jag kan säga att det slutade med att vi uppmuntrade varandra.

Det är en känsla som flera av oss på Document också har.