Det ser trist ut när USA, som skulle vara demokratins och frihetens väktare, håller på att kollapsa. Så skriver en vän på Facebook. Inte precis med de orden, men med den innebörden.

Mannen har obestridligt rätt, men USA är bara väderflöjeln som pekar mot frihetens slut. Och i resten av västvärlden, från Kanada till Australien och till EU, ser det inte bättre ut. Överallt är folkstyret – med några få undantag som Ungern och Argentina – på reträtt. Vi är nu utsatta för en offensiv av allt mer segervissa agenter för MAKTEN – makten som ingen kan anklaga.

Och varför inte? Jo, för att de rika, media, universiteten och folkkyrkan har smält samman. I alla avgörande frågor talar de med en röst. Och hur många som måste gå till jobbet varje dag för att försörja sig kan se igenom det?

Men det råder ju delade meningar i media, kommer man att invända. Ja, för de gör som Josef Goebbels rådde dem att göra, nämligen att inta olika ställningstaganden i relativt perifera frågor, samtidigt som de måste lyda regeringens order om det viktigaste.

Så är det också idag. Man ska, som Sherlock Holmes sa, lägga märke till hunden som inte skäller. Och idag bör man notera de frågor som media aldrig ställer:

Varför stämmer inte FN:s klimatprognoser?
Varför ökar antalet isbjörnar, när vi fick höra att de skulle dö ut?
Varför är så många missnöjda med invandringen när de fick höra att det var tidernas berikning?
Har de politiker och tidningar som anklagat befolkningen för rasism ångrat sig?
Varför har vi under decennier fått lära oss att islam är fredens religion, när vi kan se motsatsen?
Vem tjänar på att fördumma befolkningen?

Det är den typen av frågor som Josef Goebbels aldrig skulle ha låtit tysk media ställa. Och han skulle ha varit väldigt nöjd med att vår media inte gör det heller.