Amerikanska medier använder begreppet global intifada och när man lyssnar på NRK:s morgonsändning är det inte svårt att förstå vad den handlar om.

Först kommer Sidsel Wold in från Israel och säger att alla hon pratar med säger att kriget är förlorat. Under alla sina år i Israel har Wold bara haft vänsterorienterade vänner och kontakter. Men det finns ingen på Marienlyst som vill utmana henne genom att nämna att opinionsmätningarna säger raka motsatsen: att det finns ett massivt stöd för att ta Rafah och få jobbet gjort. Wold och NRK sprider systematiskt negativa bilder bland alla som stöder Israel. Det är just Israels och Israels sympatisörers vilja att göra motstånd som är problemet.

Vi har sett detta under campusprotesterna i USA: From the river to the sea betyder just ett globalt uppror. Jesse Watters kallar det kalifatet. Där Vietnam-demonstranter på 1960-talet stödde Vietcong – Jane Fonda åkte till Hanoi – stöder aktivisterna nu Palestina, läs: Hamas. Detta är klassisk kommunistisk infiltrationsteknik, övertagen av den nya alliansen mellan yttersta vänstern och muslimer.

Allvaret uppstår när det demokratiska partiet flirtar med denna rörelse och inte vågar utmana den. Biden kontrolleras av människor som ville sätta Israel på dess plats och därför var dumma nog att neka Israel vapen i krigets sista fas. Som The Telegraph skrev: Biden har snart inga vänner kvar.

Jo, vänta lite: Han har Norge, norsk media, Norges akademi är en ekokammare som aldrig tröttnar på att kämpa för Palestina. Det är den sista stora ”frågan”. Proletariatet misslyckades, men det nya proletariatet, muslimerna, står i kö för att komma in i Norge och vet att den palestinska flaggan står för islams erövring.

Norrmännen har också instinktivt förstått detta, varför stödet till Palestina för länge sedan har nått en mättnadspunkt. När NRK går på som värst, möter de ett stilla motstånd.

Det kan man se från Eurovision. NRK kan inte dölja att Malmö har tagits över av intifadan och att judehatet frodas. Joakim Reigstad försöker sminka verkligheten så gott han kan, men det finns plenty av Israel-hatare i hans egen organisation.

NRK har mobiliserat massivt för en bojkott och för att Israel ska uteslutas från tävlingen, helt i strid med sändningschefens policy. Hon verkar formalistisk i sin argumentation. Naturligtvis kan Israel kastas ut. I det nya Norge har man vissa regler, tills man får nya. Bojkotten av Israel åsidosätter allt.

Reigstad kämpade med att förklara varför ljudet från arenan förändrades när Golan Eden uppträdde. Det är vad producenter gör, försökte han.

Israel har blivit det mobboffret för ett dekadent Väst, som finner tillfredsställelse i att kämpa för den goda saken: Israelerna är på något sätt inte riktigt riktiga människor. De måste stå ut med det.

Det belgiska fackförbundet drog ur kontakten under sändningen. Lettlands deltagare var tvungen att nämna att alla länder har rätt att vara fria.

På fredag ​​eftermiddag röstar FN:s generalförsamling om huruvida Palestina ska accepteras som medlemsland. Resolutionen är icke bindande, men är ett uttryck för att blocket av islamiska och anti-västliga länder har stor majoritet.

Det nya är att ett betydande antal västländer ingår i den anti-västliga fronten, bland dem Norge och Bidens USA. Irland, Malta, Spanien och Slovenien kommer att erkänna Palestina inom en snar framtid. Det kommer att ge vatten på kvarn för ett erkännande i andra länder.

Palestina har blivit ett verktyg som bryter ner västländernas motstånd mot islamisering och deras försvar av nationella värderingar.

Detta är inget den tysta majoriteten vill ha. Det är därför vi hör väldigt lite om hur radikala protesterna är i USA. Vi kommer att förledas att tro att det är 68-rörelsen som har återuppstått. Men i en globaliserad värld står kampen mellan gott och ont, och linjen går från Teheran till västerländska huvudstäder. Det vill inte media att du ska förstå.

Statskanalerna är inte på din sida. De har också förklarat krig mot den judiska staten. De vill inte att Israel ska vinna, vare sig det är i Malmö, Gaza eller Libanon.

Självhat var alltid en del av 68-kulturen. Det här var en del av den nya tolkningen av nästa-kärleken: Du skulle vara för ”den Andre”, och det innebar att du skulle nedvärdera dig själv.

Israel har därför tilldelats en omänsklig uppgift som representant för en andlig kraft som börjar med Abraham och Moses. I dagens värld är judarna återigen det utvalda folket – och måste bära bördan.

Enligt Aftonbladet eskorteras Golan till arenan följt av tolv bilar, sex motorcyklar och en helikopter. Dessutom står tungt beväpnade poliser runt artistens hotell.

Gaza har släppt lös några krafter i Väst som kommer att bli svåra att tämja. Journalisterna och eliten har gjort det obligatoriskt att förstå Palestina och Israel-hat:

Rapport: Israel ikke lenger et liberalt demokrati
Israel har förlorat sin status som liberal demokrati för första gången på femtio år. – Inte överraskande, säger professorn i statsvetenskap till NRK.

Eller Aftenposten:

Mycket av det som händer idag påminner om 1960-talet, men det är på en annan nivå. Det är globalt och motsättningarna är djupare. Även på 1960- och 70-talen åkte norska, tyska, franska, danska och svenska radikaler till palestinska områden för att ”läras upp”. Terrorn fanns redan där och den legitimerade mord. Massakern i München skedde inte i ett vakuum.

Men att Aftenposten skulle gå långt för att framställa mordet på en israelisk minister som närmast legitimt hade jag inte trott skulle vara möjligt. Det måste hänga ihop med medias Trump-hat. Trump är den tysta majoritetens hämnare. Denna majoriteten kommer att märkas, och det skrämmer eliten.

De väljer Palestina istället. Vad de får i gengäld blundar de för.

Men det gör inte den tysta majoriteten, och det är den stora skillnaden som gör att Palestinas vänner inte kommer att vinna, även om det kan se ut så.

De är för avslöjande.