På nyhetssändningarna lät det som om torsdagens Eurovision hade avlöpt kontrollerat. Enligt NRK:s Joakim Reigstad försökte en grupp ”bråkmakare” bryta sig in i det avspärrade området, men de avvisades. Verkligheten var en annan: en israelisk journalist misshandlades efter att först ha blivit ombedd att bevisa att han inte var jude.

– Är du israel eller jude, ville demonstranterna veta.

-Jag är båda, svarade Zeev Avrahami från ynetnews.com.

Sedan kände han ett hårt slag i huvudet och han föll omkull.

Mötet med Malmö har varit en chock för israeliska journalister. Europeiska journalister som NRK:s Reigstad berättar inte vad de ser, han kämpade för att hitta orden för att beskriva de våldsamma.

Det är ett stort problem för NRK att det, under viljan att kämpa för Palestina, ligger ett stort hat och en vilja till våld. Hatet är riktat mot judar och Avrahami upplevde det.

På tåget från Kastrup kunde han inte märka något. När han kom till Malmö var det som att komma till Jenin på Västbanken.

När vi kom ut från Malmö centralstation såg det ut som Jenin. Flaggor vecklades ut, de äldre var beslutsamma och barnen var finklädda med klistermärken och trummor. Lokalbefolkningen stod med plakat uppsatta på trästolpar med texten ”Bojkotta Israel” på båda sidor: ”Bojkotta Israel”. De ledde publiken till demonstrationen, som erfarna reseledare. Svenskarna var organiserade.

Jag tog fram min telefon och började ta bilder. Efter några sekunder hoppade en kvinna i 60-årsåldern, klädd i en keffiyeh-mönstrad klänning, med huvudet täckt av en palestinsk halsduk och munnen täckt av en palestinsk mask, på mig och krävde att jag skulle sluta fotografera. Jag sa att vi lever i en demokrati och på är en offentlig plats, men hon krävde att jag skulle sluta fotografera och ta bort bilden. Hennes vänner omringade mig och hon gick för att ringa polisen. Polisen sa att jag fick ta bilder. De följde efter mig till demonstrationen. Det var lite obehagligt, men bara obehagligt.

Hon vände sig till en annan polis och kallade in flera personer från demonstrationen som började fotografera mig hela tiden. Samtidigt som de satte stor press på mig försökte hon övertyga polisen om att det var förbjudet att fotografera henne. Ett ögonblick av absurditet i ett kvävande hat. Från alla håll kom det slagord, hatsånger mot Israel och entusiasm för Palestina. Från havet till floden, men också från floden till havet.

Avrahami anlände till det stora torget där demonstranterna befann sig. Det var omringad av poliser.

Jag gick in. Efter några minuter dök hon upp, åtföljd av sju eller åtta unga muslimer med alla deras tillbehör. De krävde att få se dokument och att jag skulle bevisa att jag inte var jude eller israel. Jag sa att jag var jude och israel och att jag inte skulle ge dem legitimation. De omringade mig, och plötsligt fick jag ett trubbigt föremål i huvudet. Jag föll ihop, lade händerna på huvudet och letade bara efter ett sätt att fly. De svenska poliserna skyddade bara utkanten av det ockuperade torget och ingrep inte.

Polisen ville troligen inte att situationen skulle eskalera. Då skulle de hellre låta en journalist bli nedslagen och hans kollegor skulle inte heller låta allmänheten få veta hur demonstranterna betedde sig.

”Från Malmö till Jenin, ska Palestina vara fritt”, skrek de. Jag fick några sparkar och slag. Jag tänkte: Antingen slår jag tillbaka, och polisen ser vem som slår tillbaka, eller så låter jag vågen passera.

Adrenalinet dövade rädslan. Den dåraktiga stoltheten och min vägran att be om ursäkt för den jag är och vad jag gör dämpade smärtan. Jag hade flera blåmärken och hundratals bilder på mig cirkulerade i WhatsApp-grupper. Även detta ska gå över.

Zeev Avrahami är en tuffing. Som många israeler är. De bor i ett tufft kvarter.

Media vill inte rapportera hur Malmö ser ut, av den enkla anledningen att även norska städer går åt samma håll. Media kommer inte att förstöra intrycket av palestinska demonstranter.

För Sveriges rykte har Eurovision varit förödande. Avrahami är inte den första journalisten som tror att han har anlänt till Ramallah när han anländer till Malmö.