Så sade han: ”Vad är då Guds rike likt? Vad skall jag jämföra det med?
Det är som ett senapskorn som en man sätter i sin trädgård. Det växer och blir till ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna.”
Vidare sade han: ”Vad skall jag jämföra Guds rike med?
Det är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.”
Luk 13:18-21
För lite över två veckor sedan attackerades den assyriske biskopen Mar Mari Emmanuel av en terrorist i sin kyrka i Sydney. Han knivhöggs i huvudet och bröstet under en predikan som streamades på nätet.
Det är inte första gången som kristna präster utsätts för terrorattacker av muslimska terrorister, men det är något med biskopens och omvärldens reaktion som ger anledning till eftertanke.
Biskopen säger att han förlåter den som gjort detta, att han alltid kommer att be för honom och för dem som kan ha sänt honom. Han förlåter dem också.
Men när attacken filmades lades den också upp på X/Twitter, och en domstol beordrade X/Twitter att ta bort videon. Myndigheterna tror att videon kan ge näring till terror eller underblåsa konflikter.
Men hur kan publicering av en attack som offret förlåter leda till konflikt? Biskopens kärlek till sina fiender är uppenbarligen äkta. Det är som att höra Jesus själv när Jesus sa:
Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förorättar er. Då skall er lön bli stor, och ni skall vara den Högstes barn.
Det är lätt att misstänka att anledningen till myndigheternas skepsis mot att släppa filmerna inte handlar om konflikträdsla, utan om att människor ska förstå vad de står inför. Att den där kristendomen, som myndigheterna uppenbarligen ogillar (biskopen var känd, bland annat för hans motstånd mot homosexualitet och skepsis mot islam), är anledningen till att vi fortfarande har ett samhälle byggt på välgörenhet och barmhärtighet, och att islam handlar om motsatsen.
De som vill veta, vet vad islams lära handlar om, men kanske ännu viktigare: vad den inte handlar om. Jesus Kristus planterar en ande i människan som kan förändra ett helt samhälle, som en surdeg som kan genomsyra en hel deg. I motsats till islam handlar Jesu ande om kärlek och nåd. Hans ande skapar samhällen präglade av välgörenhet, jämlika relationer och rationalitet. Islam handlar om motsatsen.
I ett samhälle där heder är den dominerande identitetsfaktorn blir hämnd en naturlig följeslagare. Våldet behöver därför inte vara resultatet av illvilja, utan av upplevd nödvändighet. Alla som har sett dokumentärer om hedersmord förstår detta. Det är avgörande för oss att förstå det andliga fängelset där muslimer är instängda.
Biskop Mar Mari Emmanuel visar oss motsatsen till ett sådant religiöst fängelse. I Jesus Kristus har han funnit en frälsare som inte bara förlåter honom, utan som också befriar honom från hämndens blodtörst.
Vi känner väl till fenomenet från vår egen historia från förkristen tid. Men det finns också en stor skillnad: Våra förfäder riskerade inte döden om de valde Jesus Kristus framför Oden och Tor, men även med ett sådant hot hängande över deras huvuden ligger det enda hoppet om en fredlig framtid i att muslimer möter Jesus Kristus, antingen det är i Australien, Norge, Sverige eller Mellanöstern.